Klaus + Caroline = Klaroline [PRS DARKBELLS]

Caroline tittade på Bonnie som inte längre grät, utan såg ut som om hon skulle spränga Klaus.
Caroline försökte att inte titta mot honom, då hon inte fick sina tårar att sluta rinna.

"Hey, kan du för en gångs skull titta på mig? Och du Bonnie, försök att inte döda mig", sa Klaus och skrattade.

Caroline kastade en blick mot honom. Hon grät inte längre.
Bonnie släppte inte Klaus med blicken.

"Caroline... Jag väntar."

"Va?" Frågade Caroline, hon tittade mot honom och suckade.

Klaus suckart irriterat, ignorerar Bonnie. "Jag väntar på er. Dig i alla fall. Där borta." Han pekade mot ett träd ungefär fem-sex meter bort.
Han gick dit och lutade sig mot trädet.

Caroline suckade, Bonnie reste sig upp, torkade bort resten av sina tårar.
"Jag... Måste gå" sa hon bara och suckade.

Klaus såg Bonnie gå, och Caroline stod ensam kvar. Han började långsamt gå mot Caroline,
och när han var alldeles bredvid henne tittade han på henne en stund.
"Vill du åka? Eller vänta här?"

Det sista hon ville var att stanna ensam här.
"Jag vill bort härifrån..." Sa hon kyligt.

Klaus nickade, fick kämpa över att inte vara lika kylig tillbaka.
Han öppnade bildörren åt Caroline och klev sedan in själv.