Empusen och Jessica Tonks Peäres!

-Målar, leker med mina två hundar, sa hon och log. Hon drog handen genom håret och nynnade på "Haluan sun palaavan".

"Låter kul det" sa William. Men sedan visste han återigen inte vad han skulle säga. Vad pratade man med människor om? Han visste knappt så en tystnad steg mellan de förutom Anandas nynnande.

-Det är det, sa hon och log. Hon började få lite av fantasi och visste inte mer vad hon skulle säga. Varför skulle allting vara så svårt? Hon sluta nynna och bet sig sakta i läppen. Inte lika hårt som tidigare.

En nästan pinsam tystnad steg mellan de när Ananda slutade nynna. William bet sig också i läppen. Han sneglade på henne och såg att hon gjorde likadant.
"Ehm...hur gammal är du då?" frågade han.

Ananda vände upp blicken mot William igen.
-Sexton. Du?, svarade och frågade hon och försökte få tyst på alla skrikande tankar i hennes huvud.

"Sjutton" svarade William. Vilket också var en lögn. Han var många, många år äldre. 167 år för att vara exakt. Men om han skulle säga det skulle alla bara tro att han ljög, eller flippa ur. Samt att han faktiskt såg ut som en sjuttonåring.

Ananda nickade.
-När flyttade du hit då?, frågade hon då hon inte kom på någonting att säga.

"Någon vecka sedan" sa William. Han ljög åter igen. Men han var van vid att ljuga. De få tillfällena han pratade med någon ljög han oftast för att inte väcka misstankar.

- Trevligt!, sa Ananda glatt. Hon visste inte alls vad hon skulle säga
- Nu kommer jag inte alls på någonting att säga, sa hon och små skrattade.

"Samma sak här" sa William och skrattade smått han med. Han visste inte varför han ville prata med Ananda, eller varför han inte kunnat döda henne. Det var mycket han inte visste.