Det sista året

SUPERBRA!!!

okej får kolla den ^^

Jätteawesome!!

Inte så långt men här är nästa kapitel

Han kände smärtan. Den kom över honom utan förvarning och han flämtade till. Han var inte säker på om han levde eller inte. Han rörde långsamt på fingrarna, han kände att han låg på något mjukt. Var han utomhus? Hade någon burit ut honom? Eller vad han död? Man kanske hamnade på moln när man dog och moln såg mjuka ut. Han visste inte vart han var. Han travade med fingrarna över det okända mjuka underlaget. Han stötte ihop med något och hörde hur någon flämtade till, det måste vara en annan människa. Han borde inte vara förvånad, fler människor än han själv dör. Men sedan blev han förvånad när rösten tilltalade honom.
”Scorpius?” sa rösten hoppfullt, det var en röst han kände igen, en röst som han skulle göra vad som helst för att få höra, Albus röst. Var Albus också död? Eller var han själv inte död?
”Du lever Scorpius. Öppna ögonen.” det var Fais röst och Scorpius var förvånad. Hur kunde han leva? Han var säker på att han skulle dö. Smärtan han kände i kroppen var näst intill outhärdlig. Han trodde inte att det var möjligt att känna sådan smärta. Långsamt öppnade han ögonen. Ljuset som kom in i rummet kom från månen. Hur länge hade han egentligen sovit? Han såg sig omkring, han förstod att han var i sjukhusflygeln. Han tittade på Albus som satt på hans säng och försökte le emot honom men han kunde inte, det gjorde för ont.
”Jag trodde du var död” sa Albus sorgset och Scorpius vände bort blicken, han ville inte höra Albus sorgsen. Han hade inte menat att göra honom ledsen.
”För en stund trodde jag det själv” sa Scorpius lågt och försökte sätta sig upp i sängen men han hade ingen ork. Albus förstod vad han ville och hjälpte honom upp. Scorpius såg bara tacksamt på honom.
”Du har tur som lever” sa madam Hilda som kom inbärandes på en bricka med burkar på. ”Du har fyra brutna revben, en punkterad lugna, bruten handled och hjärnskakning. Det är tur att ingen av organen i bukpartiet är skadade”
Scorpius tittade missmodigt på henne, kunde det verkligen vara så allvarligt? Han hade ont men det lät värre när hon nämnde hans skador.
”Vem gjorde det?” Scorpius tittade upp när rektorn tilltalade honom. Han hade verken hört eller sett henne komma in. Han slängde en blick på Albus och tittade sedan ner i täcket.
”Vem Scorpius?” sa Albus och la en hand på hans arm.
”Hugo, Tim och David” sa Scorpius lågt och han kände hur Albus stelnade till sedan hur han blev arg.
”Jag skall lära honom ett och annat” sa Albus i en hotfull ton. Scorpius hade aldrig hört honom så arg. Albus reste sig upp och Minivera tänkte tillrättavisa honom när Scorpius pratade.
”Kan du inte stanna här Albus?” frågade han lågt och Albus vände sig emot Scorpius som såg skrämd ut.
”Självklart” sa han och satte sig ner igen. Scorpius var glad över att Albus inte tänkte överge honom. Albus satte sig bredvid sin vän och Scorpius lutade trött sitt huvud emot hans axel. Scorpius tittade på porträttet av Snape som hängde uppe på väggen.
”Jag måste nog tacka dig” sa Scorpius lågt och den forne rektorn höjde ett ögonbryn.
”Tacka?” sa han och verkade förvånad.
”Hade du inte hämtat McGonagall hade jag nog varit död nu” sa Scorpius lågt och Severus log plötsligt ett hastigt leende. De andra i rummet såg förvånat på honom.
”Jag tror inte Cara hade varit så glad om jag inte gjort något. Jag hade fått höra det i evigheter och när hon hade skällt klart tror jag din bror hade börjat. Ibland är de för lika varandra för sitt eget bästa” sa Severus roat.
”Jag hörde det där!” hörde Scorpius Fai säga och Severus log roat.
”Det var meningen att du skulle höra det.” sa han och Scorpius log roat. Han var den enda i rummet som hörde hela konversationen. ”Bli frisk nu Scorpius, vi vill inte se dig här uppe på många år. Gör inte samma misstag som vi gjorde!”
”Jag lovar” sa Scorpius även om han ansåg att de inte gjort misstag för att hamna där. De hade alla räddat livet på någon. Scorpius var glad över att de var på ett bättre ställe, tillsammans.
”Och vi lovar att ta reda på hur Draco fick kontakt med Hugo! Vad vi vet så skall han vara på en plats som inte en död själ skall komma ur!” sa Severus bestämt innan han försvann.
”Draco?” sa Albus och Scorpius nickade sorgset men sa inget mer.
”Vila nu Scorpius, jag skall ta hand om dem som ställde till det här!” sa rektorn och försvann.
”Drick det här så kommer du sova gott utan smärta” sa Hilda och hällde upp ett glas till honom.
”Stannar du hos mig tills jag vaknar?” frågade Scorpius och såg på Albus som nickade.
”Sov nu, allt blir bra” sa Albus och Scorpius log svagt. Han drack upp den smaklösa drycken och kände hur han redan var på väg in i dimlandet.

Fantastisk bra! Hoppas fortsättningen kommer snart!

Jättebra, som vanligt!

Tack så mycket kul att ni gillade det ^^

Askfghjikgö

Aweeessooommmeeee! 8D

Tack så väldigt mycket