---> Privat Roll mellan Lolly0101 och Mort <---

Jag tittar dystert på kartan , Den där saken skulle visst leda oss till Europa . Men för mig så gav den ingen hjälp .

Då Aurora lät svängdörren gå upp så möttes hon av en fantastisk doft och synen var nästan ännu bättre. Mat i stora lass stod uppradade. Hon kunde inte förstå att hon skulle servera den maten. För följa mannen, kocken var hon tvungen att tvinga sig själv. Egentligen skulle hon kunna stå och bara kolla på maten i flera timmar. De var så fina färger, dekorationer av olika slag.
"Kom här", sade han med en mild röst.
Han gick fram till en stor puttrande gryta. Drog fram en slev, stoppade den i vad det än var som puttrade och räckte den emot henne. Förvånat tog hon emot den och stoppade den i munnen. Hon kände hur vad det än var smakade ljuvligt och hon ville bara ha mera. Hennes blick verkade säga allt. Kocken log stort emot henne.
"Inte för salt då", sade han.
Hon förstod honom inte, hon förstod inte blickarna de andra gett henne. Så greppade han tag i hennes hand, hårt, hårdare än någon annan tagit tag i henne.
"Ut med dig, slampa", fräste han så högt att de där ute skulle höra.
I nästa stund blinkade han emot henne med ena ögat och gav henne ett leende. Hon förstod absolut ingenting.
"Gå ut nu och se ledsen ut", sade han och släppte henne.
Det hade redan börjat bildats blåmärken runt handleden. Skjortan skymde dem inte och hon kände skammen. De andra viskade lite till varandra men hon vågade inget annat göra än att fortsätta med sitt jobb.

(( Vah ?! kan du ge mig förslag på vad jag ska skriva ?))

[kanske hamnar hon i bråk med kaptenen? Kanske blir hon hopplöst förälskad? Kanske hittar hon några i lastutrymmet som inte borde befinna sig på båten? Kanske de kör på ett isberh eller varför inte någon högbyggnad som nu ligger under vatten? Kanske är något fel med båten/skeppet? Kanske vägrar någon hennes order för att testa henne? Haha, några små förslagz ]

((Öhh ... Hmm ... ))

[haha, svårt? ]

(Jao , Speciellt när man har feber och jätte ont i halsen )

Gästerna, det finare folket kom i små grupper och satte sig tillrätta på sina platser. Borden var uppdelade så att varje familj satt på samma och ibland var det två familjer som var bekanta som satt vid samma bord. Vita, släta dukar prydde borden, det var flera bestick till varje person och Aurora visste att de var till de olika rätterna. Alla hade redan förbeställt vad de skulle ha så det var enbart att servera. Det fanns också två glas hos varje person och servitriserna hade blivit instruerade hur och vilka glas som skulle användas till vilken dryck. Aurora täckte inte bara familjen Moento utan också två andra som skulle sitta vid samma bord. Tur väl var dem två stycken. Aurora log lite emot den unge pojken som stod jämte henne. De var klädda i identiska skjortor och Aurora hade sett likheten mellan dem då båda hade samma färg på håret.
Ingen av dem talade utan väntade endast. Så skymtade Aurora Mr. Moento och bakom dem resten av familjen. Då Auroras blick landade på Lucas kände hon hjärtat hoppa till lite i bröstet även om hon visste att hon var lite löjlig. Han hade verkligen växt och hon förstod viskningarna hon hade hört. Lucas hade växt upp till en mycket stilig ung man. Hans blonda hår var längre och satt i en knut i nacken, de blå ögonen var lika pigga som vanligt och ett leende prydde hans vackra ansikte. Familjen satte sig ned och Aurora tog sig sakta fram till dem, en aning nervös.
"Vill Ni ha något att dricka medan ni väntar på de andra?" frågade hon och försökte att låta bli att stirra.
"Jag tar ett glas rött, pojkarna får var sin läsk." sade Mrs. Moento en aning bittert som vanligt.
Aurora nickade, kladdade lite på blocket i sin hand. Så vände hon sig till Mr. Moento som stirrade en aning på henne.
"Var ifrån har du fått kläderna?" muttrade han missnöjt men fortsatte sedan "jag tar wiskey och ett glas vatten."
Aurora vände sig emot Lucas medan de andra införde ett samtal som handlade om någon av de andra gästerna. Lucas blåa ögon mötte henne, de var något roade.
"Och Ni, Mr?" frågade hon.
Lucas leende bleknade, en svag rynka bildades mellan hans ögon.
"Och sedan när har Ni, Aurora Regina Smith kallat mig Mr?"
Hans ord var tysta, nästan ljudlösa och Aurora kände spänningen i luften. Den var så tydlig att hon nästan kunde ta på den. Hon kände hur hon rodnade en aning och undervek hans blick.
"Jag tar endast vatten", sade han tillslut och Aurora kunde fly till köket.

Jag reste mig sakta från stolen som låg vid skeppets ytterkant (Ja du vet ) , Solen ahade börjat skymta i skymningen

[Kan inte Lurendo vara en av dem som Aurora ska servera? O.o ]