I want to live

"Du är blind va?" säger Alex plötsligt och stirrar på tjejen och kommer sedan på vad hon gjort och ler lite skyldigt, "Sorry, jag menade det inte som något dumt. Jag har aldrig träffat någon som inte kan se förr." säger hon och tänker sedan svara på hennes fråga, "Jag vet inte, egentligen inget. Den där mannen verkkar inte vara så trevlig." avslutar hon det hela, vilket egentligen var uppenbart.

Sakura slår ner blicken.
"Ja jag är blind" sa hon lågt och skakade på huvudet "Det gör inget, jag är van vid att människor säger saker eller undviker mig" sa hon och ryckte på axlarna. "Ja det var ju inte till så stor hjälp" sa hon enkelt

"Från födseln eller?" säger Alex nyfiket till Sakura och sätter sig vid henne med tröjärmen fortfarande tryckt mot pannan, det verkade sluta att blöda allt för mycket nu. "Förlåt för det jag säger, jag brukar ofta tala först och tänka sedan." säger hon och sedan, "Du behöver inte svara om du inte vill." sa hon bara och ser sedan undrande på henne, "Men varför undviker de dig? Du verkar ju hel schyst." säger hon sanningsenligt.

"Ja jag föddes blind" sa hon enkelt. Det var bara så det var. "Jag är som sagt van. Du behöver inte oroa dig över att fråga" Hon skrattade sedan
"Jag tror det oftast beror på min bror, Rickard. människor brukade reta mig för att jag inte såg dem. De gillade att ta mina saker eftersom jag inte kunde jaga ikapp dem. Rickard kom på det och beskyddade mig efter det" sa hon sorgset. hon saknade Rickard

Seth vände sig om så att han låg på sidan, samtidigt som han funderade på vad som dom skulle kunna ha tagits dit för så lyssnade han noga på tjejernas samtal. Han själv hade nog överlevt om han förlorat synen, hans hörsel var mycket bättre än den ändå, plus att han använde den mer.

"Vet någon av er vart vi är?" frågade Sakura. "Jag var på semester i Japan när de tog mig" sa hon och log svagt hon var inte säker på vart de andra hade varit när de blev tagna, för hon förstod att de inte var här av egen vilja. Vem hade kommit hit av egen vilja?
"Vart var ni?" frågade hon försiktigt, de kanske skulle anse att hon frågade för mycket, de var trotts allt främlingar