Privat roll mellan Stevie Rae och Shaunee

Tack! Det gör inget, jag har inte heller varit inne så mycket
__________________________________________

"Kul?" säger jag och flinar tillbaka.
"Vad menar du med kul?"
Vi ser påvarandra som två små barn som väntar på att få öppna sina julklappar.
"Men din hjärnskakning eller vad du nu har då? Hur hade du tänkt att komma ut härifrån?" frågar jag med låtsas allvarlighet och knackar henne i huvudet med knogarna.
Hon fnissar.
"Sluta larva dig, Artemis, det här är viktigt för vår utbildning"
Jag höjer på ögonbryna, men innan jag hinner svara öppnas dörren och doktorn kikar oroligt in. Levinas fnitter dämpas.
"Tyvärr är besökstiden slut, fröken" säger hon allvarligt men jag kan inte koncentrera mig på vad hon säger.
Ett... ljussken lyser omrking henne i olika, genomskinliga färger. Just nu är det mest någon mörk-svart-blå-tonad färg, som jag gissar ska visa att hon är allvarlig.
Jag sneglar på Levina och undrar om hon känner någonting. Hon ser på mig och nickar lite.
Sedan smäller dörren upp och Olivia Beck och co kommer inrusande. En av tjejerna ser ganska medvetslös ut och doktorn stirrar chockat på dem.
Olivia lyfter på huvudet och ser mig rakt i ögonen innan hon suckar ljudligt.
"Ni igen"
__________________________________________
Sorry om det blev ganska kort...
Och för att jag återigen blandade in Olivia Beck, kunde inte låta bli ^^
Dessutom kom jag inte på något "kul" de kunde göra (hoppas jag inte "förstörde" något för dig nu :c)

Och btw (lite ot men ändå) så skriver jag ganska mycket och en av mina favokaraktärer (som jag hittat på alldeles själv!) heter Olivia Beckham så jag skulle uppskatta om du inte snodde det namnet eller nåt liknande (skulle sagt det tidigare, men jag glömde det...)
Det var därifrån jag tog namnet (väldigt smart av mig...)

Absolut inte! Du har copywright på Olivia Beckham! Eller trademark™ (whatever xD) Men hette hon inte Beck här?
Du förstörde inte alls, och jag tycker hon är jättekul! ♥
_____________________________________________

Den allvarliga känslan från sjuksköterskan tonar snabbt bort och ersätts av förvåning. Sedan byts den mot koncentration när hon ser den nya patienten.
''Ursäkta mig Levina, men du måste nog gå ner från britsen.'' säger hon. Jag hoppar av och flyttar mig intill väggen.
''DUUuuu...'' säger jag. Hon är inte ens orolig för sin kompis. Så schysst hon är då. Istället så kommer det en känsla från henne som jag bara kan tolka som avundsjuka. Min glädje över att kunna skrämma människor med att veta vad de känner är borta sedan länge. Suck.
''Kom Artemis, vi går.'' säger jag surt och drar med mig henne mot dörren.
''Men... Din hjärnskakning då?'' frågar hon och stretar emot.
''Glöm den!'' mumlar jag och får till sist ut henne genom att knuffa henne framför mig.
Sedan smäller jag igen dörren.
____________________________________________

Förlåt att det blev kort... Jag får väl skylla på att jag inte är en sån datanörd längre... Jag börjar äntligen skaffa ett liv! xD

Eh, jo det kanske hon gjorde? Och min karaktär kanske inte alls heter Beckham då (jag är 100% säker på att det heter samma sak)...
Jaja, jag har väl copywright på båda då
__________________________________________

"Vad var det där?" frågar jag så fort dörren smällt igen efter oss. Hon blänger på mig.
"Vadå 'det där'?" svarar hon.
"Du fattar vad jag menar" förklarar jag och granskar henne. Hon suckar.
"Kände... såg du inte vad hon kände eller?" frågar hon irriterat.
"Såklart jag gjorde. Eller åtminstone färgerna. Jag har inte riktigt kommit på vilken färg som är vilken känsla."
Levina fnissar till.
"Vadå?" snäser jag stött.
"Ser ut som om du drog nitlotten den här gången" skrattar hon.
"Meh, lägg av" fnittrar jag och stöter till henne i sidan.
__________________________________________
Sorry att det blev väldigt kort, och händelselöst...

mwäääh!
_____________________________________________

''Men fattar du inte!? Hon brydde sig inte ett skit om sin kompis! Hon vara bara typ avundsjuk!'' säger jag och kliar mig i håret.
''På vad?'' frågar Artemis.
''Det kan väl inte jag veta!'' fnissar jag och stöter till henne lite i sidan, ''Men någonting var det i alla fall.''
''Då får jag väl spara den färgen då.'' säger Artemis och ler.
''När börjar nästa lektion?'' frågar jag.
____________________________________________

ledsen, men jag hade typ lite bråttom... T_T

Jag tittar på schemat.
"Det är lugnt" svarar jag och lägger ner schemat igen.
"25 minuter kvar - musik" tillägger jag.
Värst vad tiden har gått fort idag, tänker jag medan Levina upphetsat börjar hoppa upp och ner på stället.
"Just det! Just det! Just det!" nästan skriker hon av glädje.
"Vad är det? Hallå? Är du döv eller?" skriker jag tillbaka och hon lugnar ner sig tillräckligt för att haspla ur sig:
"Det är ju sammarbetet, du vet? Pjäsen som vi ska göra, som ska skickas till Hollywood?"
Hon suckar dramatiskt.
"Du har väl inte glömt det?"
Jo, det hade jag faktiskt.
Fast det behöver jag ju inte berätta.
"Nej, dumskalle" säger jag och hon börjar hoppa igen.
"Du ska spela piano och jag ska spela gitarr."
Och snyggingen ska spela på den andra gitarren.
Sedan stönar jag och Levina stirrar på mig.
"Vad är det? Artemis, hallå??"
"Vi ska ju spela upp pjäsen sedan"
Hon rynkar fundersamt på pannan.
"Och?"
Jag viftar lite nonchalant med handen framför hennes ansikte.
"Vi har ju vår fina förmåga att veta vad personer känner. Det kommer bli kul."
Jag stönar igen.
"Jag lovar dig, jag kommer få ont i ögonen av allt ljus. Dessutom kommer jag säkert bli så distraherad att jag spelar fel hela tiden."
Jag lägger till en dramatisk gest för att förstärka känslan och Levina fnissar.
"Var inte så dramatisk" skrattar hon och stöter till mig i sidan. Igen.
Jag flinar tillbaka.
"Dessutom gör det inget om du inte spelar. Alla får gärna komma av sig så alla i publiken får höra hur underbart bra jag är på piano!"
Jag himlar med ögonen år henne.
"Det kan du ju drömma om" fnyser jag.