Emily Evans~Döden (SV)

Super!

Jaa,mer!!

Jag skriver mer när jag kommer hem idag.

JAAAAA!! DDD

tack, jag kan skriva mer nu
~
Kapitel 3
Emily
Det var en besvärad tystnad. Jag, mamma, pappa, Tuni, Mr Lupin och Victorie satt vid matbordet. Mamma och pappa var bleka i ansiktet, medan Tuni nöjt klappade katte CoCo. Jag hade ett argt uttryck, för att jag kände på mig att mamma och pappa döljde något. Och det var inte en trevlig känsla.
"Lily, är det säkert att du inte har fått våra brev?" sa Ted Lupin och kollade granskande på mig.
"Jag har inte fått några brev alls!" sa jag och kollade argt på mina föräldrar.
"Lilla gumman, vi ska berätta för dig...." sa mamma och skakade.

Och efter den dagen visste jag att jag var en häxa. just den dagen förändrades mitt liv. Jag vet inte om det var hopp och lycka, eller om det var hotfullt och dumt. Det enda som jag kände var....nja, inget.
~
SPOLAR TILL TREDJE ÅRET
~
Allt är läskigt nu, mörker, röster.....Bara för att min pappa dog. Ännu en familjemedlem som lämnar oss. Först Lily och nu pappa. Mamma skickade ett brev igår, med besked. Jag hade skolkat, inte gjort mina läxor och bara gråtit på lektionerna. Det enda stället jag känt mig hemma på har blivit det stället jag inte vill vara på. Hogwarts, med de mystiska rummen, Hogwarts med alla glada skratt.....Nu är det förstört.
Balen närmade sig. Balen, som jag egentligen inte ville gå på. Men om jag inte ville få strafftjänstgörning var jag tvungen. Och ingen dejt hade jag heller. Jag hatar den här årstiden. Kallt och slaskigt. Jag hatar alla hjärtans dag också för den delen. Allt var bara hemskt, hemskt frustrerande.

Det var äntligen lite sol ute. Men jag var blek. Som jag alltid var. Jag hade flera gånger övervägt att gå till Dumbledore och sagt att jag inte är Lily. Men det tror alla att jag är.

"EVANS! EVANS!"
Jag stönade och stannade i korridoren. Den rösten kände jag igen.
"Vad är det Potter?" fräste jag fram. Jag var uppretad och det hade Sirius Black sett till, James bästa vän.
"Jag undrar om du vill gå på balen med mig!" sa James och log sitt leende. I vanliga fall skulle jag ha smält som smör, men nu har det förändrats.
"Få se, du hatar min bästis Severus, du retar honom, du retar mig, du tror att du är coolast i hela världen....Varför skulle jag gå med dig?" sa jag, och såg lugnt på honom.
"För att jag ÄR, coolast, snyggast och smartast i hela världen" flinade han.
"Där har du förklaringen till att jag säger nej" sa jag och vände på klacken. Jag kollade inte tillbaka. Jag stannade inte. Allt jag ville var att ha ett avskilt rum, där jag kunde slippa alla.
Och plötsligt, när jag hade tänkt de där tankarna öppnades det en dörr.
"Vad i...?"
~
Mer?

Awesome!!!

Fantastisk,men så sorgligt att henes pappa dör

Helt awesome

Jaa...

Tack!

Bra!