Kollo

Josefine vände sig om.
"Tjuvlyssnade du på oss?" frågade hon en kille irriterat.

(Måste logga ut. Vi ses!)

Jesper drog ut sin hörlur igen då en av tjejerna framför honom vände sig bakåt.
"Va?" sade han frågande.

"Hon undrar bara om du tjuvlyssnar lite" Fyller Michaela i och flinar lite "Inte för att vi pratar om något hemligt direkt men nästa gång kan du ju bara be om att få vara med"

[Förlåt om det var du som skulle svara 5_lollipop_5!]

Jesper kunde inte hejda ögonbrynet som lyftes en aning. De kunde omöjligt veta vad han gjort eller inte gjort.
"Öh... nej", sade han.
Det kunde ju inte räknas om han inget hörde.

"Okej jag tror dig, Men eftersom vi ska tillbringa ett tag tillsammans så kan det ändå vara skönt att veta vad vi heter, så jag är Michaela" säger hon (inte så ivrigt som det låter) och kollar frågande på killen med det höjda ögonbrynet och en hörlur i handen.

Jesper betraktar tjejen en stund. Han hade aldrig riktigt förstått varför tjejer sminkade sig så "hårt".
"Jesper", sade Jesper och räckte fram handen.
För att sedan vända blicken emot den andra tjejen i väntan på vad hon hette.

"Josefine." mumlade Josefine.

När bussen stannade efter vad som enligt Josefine hade varit en evighet tumlade alla barnen ut ur bussen och samlades på en fotbollsplan där de skulle bli indelade i rum.

Michaela hängde på Josefin som hon hade märkt inte pratade så mycket, hon kanske bara är lite blyg? "Hoppas vi kommer i samma rum" säger hon och menar det verkligen.

Jesper kastade en blick på de andra. Han hängde efter tjejerna då han inte kände någon annan. De skulle vara jobbigt att dela rum med någon eller några. Han var van vid att vara själv. De andra killarna verkade coola dock.

"Michaela, Josefine, Anna och Ruth delar rum. Det står era namn på rummet ni ska ha. Om ni hämtar era väskor vid bussen så kan ni gå och packa upp nu."
Josefine gick bort till bussen och lyfte upp sin väska som vägde flera tonn, enligt henne själv. Hon staplade fram till huset där alla sov och började leta efter sitt rum.