50 Nyanser av svart (PRS Mellan Lolly0101 och Isse Weasly )

(Vet inte vad jag ska säga )

(vi hppar till då vi ska visa upp oss med coola kläder i vagnarna.)

(Okej )

Jag har på mig en grön klänning till midjan och sen sedan bruna strumpbyxor mitt hår är uppsatt i en toffs och sen så är det en massa detaljer jag inte änns okar nämna och jag måste erskänna, jag såg underbar ut.

Isse Weasly
Kör nu
Vart var vi ?
________

Din tur, det verkar som om vi är i vagnarna, men har typ glömt allting! Du kan sytarta!

Okej Jag kör ! .Isse Weasly

___________________

Hästarnas svarta hårrem glänste, dom hade aldrig vetat att alla deltage dom körde ut var som att slänga in dom i helvetet ... Dom hade nästan aldrigt kommit tillbaka , förutom 1 ...

Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig när vi skulle komma in , jag var rädd samtidigt som jag var mer tränad än de flesta andra ungdomarna här , och barnen . Jag skulle tydligen vara en fulltränad dödsmaskin från distikt 2 . Jag visste att jag skulle ha allierade på banan . som distrikt 2 alltid hade .

En snabb titt runt mig sa att alla såg fantastiska , eller löjliga ut , och vad såg jag ut som då . Ja , det är en svår fråga . Ärligt talat visste jag det nog inte själv.

Det var ett tag sedan. Jag har förändrat min stil sedan jag skrev det här så det kan bli lite anorlunda. Sedan så har jag läst igenom roller hitills och jag verkar inte hållit mig till min mall, opps... Jag håller mig till det nu och när jag har till fixar jag så mitt utseende till mallen. det som kag rollat hitills får ha en aning anorlunda gång.
..............
Vår vagn är vacker. Min blick glider över de som till synes var bruna rötter som sträckte sig över moss väggar. Försiktigt stödjer jag mig mot vagnen när jag tar mig upp efter Alexander.

Jag sneglar upp mot hans ansikte, hur kan han verka så lugn? Jag hoppar till lite när vagnens dörr smälls igen. Lite närmar flyttar jag mot min distriktskamrat. Han lägger armen skyddande om mig, och precis då, som på beställning, kommer kameran på oss. Perfekt, nu tror alla jag är den lilla svaga. Asså, inte för att jag inte är det, men dem behöver ju inte veta det...

Vagnen åker iväg och det känns som om hela jag skakar. Se modig ut, jag försöker, men inte kan jag hindra mina ben från att darra. Jag måste se så liten ut, brevid alexander som lätt är 18 år. Han är muskulös och lång medans jag är smal och kort.

Inne i mina tankar märker jag inte ens att vi stannar till, föränn Snow börjar tala. Medans han håller sitt lilla tal om hur att skicka oss till slaktarn kommer rädda världen, tar jag en chans att kolla runt på de andra deltagarna. fortfarande tryggt omfammnad av pojken, nej stryk det, mannen bredvid mig.

En trumpet hörs och vagnarna körs in , hästarna börjar trava och vi närmar oss folkmassan mer , Jag skakade . Jag skulle egentligen vara lungt , allt skulle lösa sig . men det var inte alls okej . Allt blev långsamt svart ... Jag hör ett skrik men sedan tystnar allt

Publiken ger ifrån sig ett "awe" vid åsynen av oss, men jag försöker stänga allt ute. Jag öppnar inte ögonen förns vi är framme vid ingången åter igen. Vagnarnas dörrar öppnas och jag tar tag i en hjälpande hand för att ta mig ner. Vi exporteras iväg och jag hör publiken jubla bakom oss. Med nervöst darrande ben följer jag efter klängandes på Alexander. Jag försöker stänga allt ute, och hoppas av hela mitt hjärta att allt bara kunde försvinna.