Privat mellan Queen boo och mig

"Dödad, hon var den alv i vår klan som tyckte mest om djur... Hon pysslade om en höks vinge, när stora rovdjur anföll, framför flög hökens föreldrar, troligen hadde dom med flit retat upp rovdjuren för att dom skulle jaga dom..." medans jag berättade så börgade tårar rinna nedför mina kinder.
"Det hände aldeles nyligen, för ca en månad sedan..."
Halsen blev tjock av sorg, så jag förmodde inte att fortsetta.


______________________
Vad tycks?

''Oj'' Jag tittar förvånat på henne. ''Okej''

"Och straxt där efteråt så stack far..."
Jag kände hur jag helt plötsligt blev skitsur men jag visade det inte.

''Jaha'' Jag tittar ner i marken när jag hör ljud. ''Jag tror den är flera från din klan, kan vi ses vid Lënóasjön?''

"Visst, när?" frågar jag.

''Du kan packa det du behöver, och sedan kan du gå. jag går direkt''

"Okej."

''Vi ses där''

Jag sprang till trädet och hoppade upp. Jag såg att ingen hadde läst brevet, Bra. tänkte jag.
Jag satte mig och börgade fläta en liten ryggsäck, efter att ha gömt brevet, medans jag flätade så sjöng jag för korjen för att den skulle rymma fler saker. Jag skulle rymma ikväll...

(Vi är inte Eragon-alver! Vi sjunger inte för grejer för att de ska växa! i så fall skulle vi ju har rollat Eragon!)
Jag svingade mig mellan trädet till sjön.