Du lovade att aldrig ändras!

Kan du inte skriva nu!??!?!?!?!?

Stressa inte. Man skriver när man har tid.

Vet men den är ju så brraaaaaa!

Javisst, men det är också därför det troligen kommer komma mer snart nog. =)

Jaja...

du är så duktig!!

Kapitel 13: Wilma dont go.

PER VON GOOGH:
Först Angelica ( Wilmas mamma) och nu Wilma. Jag satt brevid min dotters sjukhussäng och höll hennes nu lite varmare hand. Jag smekte hennes handrygg och tänkte tillbaka på dagen hon föddes.

"
Wilmas mamma Angelica fick värkar runt 1 månad för tidigt. Jag hjälpte henne till bilen och körde mot mugglarsjukhuset. Där fick vi hjälp direkt. In på ett förlossningsrum. Wilma var vår andra dotter men förlossningen var svår. Hon la åt fel håll, ville inte komma ut osv.
Men till slut efter 24 timmar gled en liten, röd sak ut och började gallskrika. Hennes mamma sa direkt att detta var en liten Wilma. "

Förlossningen var svår men efteråt, när jag fick Wilma på bröstet var det fantastiskt. Hon var så vacker redan som nyfödd. Nu har hon växt upp och blivit så vacker! Rött långt hår till mitten av ryggen. Gnistrande gröna ögon. Långa ögonfransar. Ja hon är så fin min lilla flicka.

ALVA:
Jag började äntligen bli bättre. Jag hade inte lika ont i bröstet eller i lungorna och jag hade ingen feber längre.
" Om du är lika bra imorgon, får du komma ut härifrån." Madame Pomfrey tittade på mig och log.
" Åh vad bra." Hon nickade och tittade sedan strängt på mig.
" Ingen skola förrens nästa vecka." Jag log.
" Nej då. Jag lovar." Jag lade mig tillbaka och stängde ögonen.
DAGEN EFTER:
" Du får lov att gå nu." Madame Pomfrey höll fram mina kläder och drog för förhänget så jag kunde byta om.
Jag klädde snabbt på mig, tog min trollstav och sade hejdå till Madame Pomfrey. Sade hejdå till Per och lämnade sjukhusflyglen med en sista blick på Wilma som fortfarande var medvetslös.
Jag gick ned till Stora Salen direkt för att få äta lunch.
" Alva, du är utsläppt?" Jag log mot Pansy och nickade.
Jag sjönk ned brevid Draco och tog för mig av maten.
" Hur är det med Wilma?" Draco tittade oroligt på mig.
Jag log snett.
" Fortfarande medvetslös. Men lite varmare iallafall." Han nickade.
" Är Per där?" Jag nickade igen och tog en tugga på mackan.
" Då går jag upp och hälsar på honom." Draco lämnade bordet.
Pansy tittade efter honom och frågade sedan mig.
" Hur känner Draco, Wilma egentligen?" Jag ryckte på axlarna. Sedan svarade jag:
" De har varit vänner sen de var små. Så jag antar de lärde känna varandra genom sina pappor."
Pansy nickade snett.
" Känns som att han gillar henne mer än mig." Jag skakade på huvudet och tog hennes hand över bordet.
" Det kan jag lova att han inte gör."

Mera ? ^^

ja! mer

SUPER BRA!!! du bara måste veta att jag bara vill ha MER!!!

Självklart vill vi ha mera!
Det är riktigt spännande nu ju!