Bakom lås bom. [Privat mellan Måntass & AlexZz]

Ashton sken upp i ett leende och torkade bort tårarna som prydde hans ansikte.
Han öppnade dörren på vid gavel och klev in.

När mannen går in vägrar Chrissie gå någonstans. Fast trädgården kanske finns där... och regnbågen. Chrissie reser sig sakta och ser på fotot. Sedan snappar hon åt sig det och följer efter den ljushårige. Men så kommer hon på en sak. Hon är inte i sitt rum och inte fast vid någon stol, var är hon då?

Ashton stängde dörren efter henne och såg sig lite bortkommet omkring.
Han kliade sig på armen och började sakta, men ändå ivrigt gå framåt i den mörka korridoren.
Han såg på maskerna som hängde på de mörka väggarna, gröna, röda och vita eleganta masker med fjädrar och glittrande små stenar överallt.
Han stannade som framför en extra vacker, enligt honom. Den var silvrig med ett vackert bladmönster i en guldig nyans. Den hade gröna och vita glittrande små stenar, de vita satt runt ögonen, och de gröna runt bladen.
Han tog som förtrollat ned den och satte utan svårighet på sig den och log.

"Är du ett monster nu?" Frågar Chrissie nyfiket när han satt på sig masken. Som om masken skulle förvandla honom eller något liknande. Tänk om han verkligen blev ett stort monster?! Hon ryggar förskräckt när den tanken slår henne.

Ashton ser hennes skräckslagna min och tar av sig den i rädsla av att faktiskt bli ett monster.
Han granskar den noggrant och försökte se någon förändring på den, inte en ända.
Han log mot henne och skakade genast på huvudet.
"Jag tror inte det, jag känner mig bara fin i den!" Han satte på sig den igen och började gå.

Chrissie blir lugn och springer efter, men hon stannar till vid en röd mask med konstig min och horn i pannan. Det måste vara en elak mask, så hon vänder på den och när hon följer efter honom igen så springer hon. Än en gång. Hon undrar om den röda masken blev arg på henne, det vill hon inte.

Ashton näsan skuttade fram då han kände sig så fin och vacker i den silvriga masken! Han log med hela ansiktet och strålade mot alla de mörka vrårna som tycktes finnas överallt.
Som en riktig prinsessa! Han började näsan gråta då han lätt kunde föreställa sig hur en pojke i denna mask såg ut, inte för att han såg pojkens eget ansikte.
Sitt eget hade för länge sedan glömt.

Chrissie stannar till vid ett stoooort porträtt. Hon måste faktiskt backa bakåt och titta upp och hon tycks ändå inte se det helt och hållet. Sedan ser hon något roligt precis bredvid, det är en sån där dörrgrej, hon kan inte komma på vad det heter just nu. Så hon trycker ned det och porträttet öppnas utåt och hon tittar in.
"Konstigt." Säger hon och stänger igen det, det hade varit mörkt och varför ska man ha ett mörkt rum bakom en ful tavla?

Ashton hade sett vad flickan gjort, men inte riktigt förstått, varför öppnade den sig? Och varför var det så mörkt bakom.
Han höll nästan på att slå sig för pannan i sin egen dumhet, men hindrade sig i sista sekunden då han kom på att han fortfarande bar sin mask.
Han hade ingen aning om vad hon hette! En skär rodnad spred sig över hans ansikte, inte för att någon skulle se det i det dunka mörkret.
"Vad heter du, då?" sade han mjukt, men ändå lite tafat.
Frågade men så?

"Jag tror jag heter Christina." Svarar Christina med huvudet på sned, det var inte så länge sedan hon hört det och det lät bättre än hora och slampa. Men tänk om hon hette det, då står hon ju och ljuger. Nej, nu heter hon Christina, hon behöver bara komma ihåg det ordentligt också. "Men flickan i mitt huvud kallar mig Chrissie ibland." Fortsätter hon i riktning mot honom. "Jag tror inte hon har något emot att du också kallar mig Chrissie. Men vad heter du?" Det första låter svävande, som om hon faktiskt frågade den där flickan i huvudet eller bad om tillåtelse. Men frågan lät åtminstone lite mer närvarande.

(("Flickan i huvudet" = Jag. XD))