Privatroll mellan t i l d a och Lolly0101

Jag kände hur mina ben bar mig så fort dom kunde och såg mig bakom ... Dom var inte efter tänkte jag medans jag skrek "Spring efter mig!" till Cíndra och sprang in på en liten mörk skogsväg.. Den smalna av och blev en liten stig .

Jag sprang efter Miranda så fort jag kunde efter att ha skjutit ner en orch.
Grenarna piskade mina kinder och jag visste att vi inte kunde fortsätta fly hur länge som helst.
"Kan du klättra?" ropade jag.

"Jaa .. Lite iallafall!" Skrek jag medans jag titade mot han .. Hans blick fångade min och jag kände hur våra blickar möttes och för en sekund så var det bara han och jag

Jag tittade in i hennes ögon men tvingade mig att ropa tillbaka:
"Klättra upp i ett träd så fort som möjligt. Jag tar ett annat och så låter vi orcherna springa förbi"

Han bröt upp allt Med sina ord. Jag uppfattade inte allt men jag förstogd att jag var tvungen att klättra upp i trädet ... Jag Klättrade så fort jag kunde.

Jag klättrade upp i trädet bredvid det som Miranda valde. Jag var trött i armarna men jag tvingade mig själv att fortsätta uppåt.

Orcherna kom med sina grymtanden och jag kände hur jag tappa taget ... Jag fick tag i en gren som tur var i kronan på trädet.

Jag hoppades att hon inte skulle ramla ner medan jag märkte att orcherna var på väg bort. Det var de två sista som märkte oss, men de sköt jag snabbt ner innan de hann göra något åt det.

Jag tappa taget och falde hastigt ner till marken.. Jag kände hur mina lungor slutade att andas och hur jag saktade ner till ett tempo som jag trodde var omöjligt..

Var Jag död var det första som kom upp i huvudet.

Klättrar och hoppar snabbt ner till Miranda när jag såg henne på marken. Hon fick inte vara död.
"Miranda? Är du okej?" frågade jag och böjde mig över henne. "Hör du mig?"