Prs mellan mums och Lida

"Tack.", avslutar presidenten och vi går upp till vår våning.

"Ni ar helt fantastiska" sa Anna, när allt var klart och var på vägg upp till våran våning "och jag älskade det där mytiska leendet som du hade Amanda" sa hon.

Jag sätter på teven där reprisen visas. Vi var fantastiska. Snyggast av alla.

Vi sätter oss och kollar på rprisen, sedan tar vi och får i oss lite mat och så går jag till itt rum för att sova, om jag nu skulle klara att sova nu.

Efter reprisen går jag in i mitt rum och lägger mig i sängen och somnar.

När jag hade fösökt somna i nästan en timme så knakar det på min dörr.
"Kom in" säger jag och in kommer Peter.
"kan du inte sova?" frågade jag honom.
"Nej, inte direkt, för jag tänker bara på att jag inte vill döda dig sdedan när spelet börjar" sa han och kollade alvarligt på mig.
"jag vill inte döda dig heller och det beror på att vi har varit kommpisar nästan hella vårat liv" sa jag, vi satt nog på min säng i två tmmar och pratade inan Peter, gick till baka till sitt rum.

Jag drömmer om när jag kommer vinna spelen.
"Felicia Mason, vinnare."

Vid frukosten, så berätade Lucas, lite för oss vad vi skulle tänka på när vi skulle börja träna.

Och så klart kommer det att hända...
Men nu ska vi träna!

När alla hade kommit så fick vi litte instrudiktioner(stavningen) om vad det fanns för sationer och vilka som var viktiga att gå på någon av nångerna som vi hade träning.