Inte som det verkar (En.)

Lily Mihami. Jag...dör...
Aaaaaaa!!!!!! Du skriver så BRAAA!!!!!!!!!!!

Jätte bra!

superbraaaaaa!

Åh tack så mycket, ni är så snälla!!! Trodde att jag typ skulle få inga läsare, högst en, men som det ser ut nu har jag ungefär fyra/fem/sex...! Ni är ett sånt otroligt stöd! På Mugglis är jag mig själv och alla tillåter det. Tro mig, när jag säger att Mugglarportalen är mitt hem. Där känner jag mig hemma. Brukade tro att jag sög på att skriva (på engelska, inte svenska, då jag har en mycket älskad ff på det språket) och sen kommer ni och säger att den är SUPERBRA....!
Fattar ni hur glad jag blir? Har alltid annars känt mig lite utstött, även bland mina vänner. Ibland gilkar jag helt enkelt bara saker som de inte fattar ett dyft av... Men tro inte fel om mig, jag älskar mina vänner, de är typ de bästa vänner man kan ha!Men tack i alla fall för ert enorma stöd, krama er själva, ge er en klapp på ryggen/axeln(vad brukar NI göra?) och säg stolt; Jag är och kommer alltid att förbli ett stort steg i en tjejs självförtroende, och jag är hennes stöd, hennes kraft och energi, jag hjälper henne, stöttar henne, ja, jag ger henne ett oändligt stöd!

Men jag måste sluta nu!

Med hjärta och själ skrivet,
Den Annorlunda Utan Talang Eller Kvalité

P.S. Följ min ff A Magig Story även om jag inte lagt upp så mycket än, har tappat bort mina papper för tillfället men kommer mer så fport jag hittar dem, skulle bli grymt glad!

Hugs and Butterfly kisses,
Your Lily.

(Starkid, någon???)

Med Hjärta och Själ skrivet,
Den Utstötte Utan Talang Eller Kvalité

Va?!!!!??? Nej!!!!!!?!!!!! Va, va, va!!!!??? Jag...??!!!! Vaaaa??!!!

Nej, nej, nej...!! Nej, jag... Vad menar du!!!!!!?

NI ÄR BÄST...!

Men, men. . . Du får inte sluta skriva. . . För, för, för att. . . Om du slutar så dör jag. . . Du, jag, det, lixom, jag bara. . . Nej!! Hjälp!!!


Du är bäst

Awwwww! Jag har sett minst TUSEN kommentarer som din på andras ff's, de stora, som typ Pregnant at seventeen, Jag älskar ju dig din idiot, Sjunde året värsta bästa året...

Men jag trodde aldrig att jag skulle få det, någonsin! Tro inte att jag ska sluta skriva! För jag lovar, jag är typ besatt av den härr ff:en eftersom att det är min första som handlar om mig, och inte om Romione, Dramione, Drarry, Hinny(Harry+Ginny), och andra shippar som handllar om JK's karaktärer.

Denna handlar om mig själv som har JK's fantastiska värld runt omkring mig, och det är någonting nytt för mig. Tänker inte sluta förren den får ett bra slut, vilket kan ta en månad, flera månader, ett år, eller kanske till och med två!
Det vet jag inte själv. Jag har dock planerat att skriva upp till sjunde året och sedan skriva om det året, sedan kommer även lite grejer efter året, sedan även troligtvis en epilog.
Men det kan dröja från en månad till upp till fem år...! Vem vet?

Jag trodde jag skulle klara att hålla mig borta från denna i en vecka, men jag hade fel, nu skriver jag ett litet kort kapitel för jag vaknade, och nu kan jag inte sova.

Chapter Eleven -- The End of Christmas

"Anything from the trolley?"
"Oh, yes please, five Chocolate Frogs and two Bertie Bott's Every Flavour Beans," I said and gave the lady five sickles. I was on the train, we had decided to go with the train instead of floo-powder. Mostly for my injury... I was quite embarassed about that...

But it did not matter. The christmas was over and we were going back to Hogwarts. Back to home, at least for me. Hogwarts was my home, it was there I belonged.

"Five?" James said as he passed me to buy a box with Cauldron Cakes.
"Yes," I said. "I want the cards."
Rose did also buy five Chocolate Frogs and two Bertie Bott's Every Flavour Beans and the lady walked, quite slowly, away from us.
"Anything from the trolley?"
"Yes, please!" A boy in our age came to her. I recognised him immediatly, we all did. It was...

"Scorpius!" we all shouted at the same time and he looked up from the trolley, and to our direction.
"James! Rose! Lily!" He waved and then turned to the trolley, bought a few things, then ran towards us.
"Hi!" He hugged James, Rose and me and then took a step back.
"So... How has your holiday been?"
"I'll tell you later." James said.
"Okay," said Scorpius. He then told us all to wait for him and he walked away, then he came back to us with his things. The four of us got into our compartment, and we talked about our holidays.

"What's been happening to you?" Scorpius asked me with a look on my bandages and, still bloody, marks.
"It's a long story, um, a Dementor came, and I fell off a broom and... Well... You can see how I look... It did actually hurt quite much..."
"Wait-- A-a Dementor? Tell me you're lying."
"Nope."

"Hang on -- you never told me that--" Rose said to me, then turned pointed at James, "--and you only said she fell off a broom...!"
"Oh, yeah, otherwise you would only be even more angry with me, because you..."
"No I wouldn't," Rose said before he wss finished.
"Yes, you would," James answered.
"No, I wouldn't."
"Yes, you would."
"No, I wouldn't."
"Yes, you would."
"No, I wouldn't!"
"Yes, you would!"

My frends kept gabbing, and Scorp and I talked about Quidditch instead. It was quite fun.

Jättesupermegaawesomenajsbraaaa!!!!!! Du skriver så bra!!!!!!!! Mer!!!! ♥

megasupperbra!!!!!!!!!!