Meeting of the worlds [Begränsat]

Blommor mosas när Chell rusar över dem. Hon springer med stora steg och kommer efter en lång stund fram till en hög klippa. Hon tvärnitar och ett litet moln av grus bildas runt henne.
Först, ett högt fall. Sedan en lite bäck. Efter bäcken kommer det en liten äng.
Tillsist en skog.
Chell nickar och hoppar ner för klippan. Trots det väldigt höga fallet landar hon mjukt på marken. Alldeles oskadd.
Hon rusar så fort hon kan och skuttar över bäcken. Några små vattendroppar skvätter på hennes vad och gör hennes byxor lite blöta längst ner på benen. Hon springer vidare över ängen och in i skogen.
Skogen är fylld av massvis med träd av olika slag, många som Chell inte änns visste existerade. Hon känner sig väldigt chockad. Hon är fri. Hon har aldrig kommit såhär långt från Apature Science innan. Något har alltid lyckats slita tillbaka henne.
Hon sätter sig ner vid ett träd och suckar högt, det kändes konstigt att använda stämbanden. Hon har inte pratat, eller gjort ljud, på väldigt länge.
Chell ställer sig hastigt upp igen, hon hör någon som skriker. Hon följer ljudet och ser något hon aldrig har sett förr, en svart portal.
Den är som en vanlig portal, men istället för orange eller blå är den svart. Och vad gör en portal mitt ute i ingenstans? De kan bara framställas av en portalgun.
Eller?
Det verkade inte så i alla fall.
Men Chell har aldrig sett det förr.
Ljudet kommer därifrån och Chell bestämmer sig för att följa det. Hon går igenom portalen och hamnar i en annan skog. Ganska lik den hon var i innan, men inte helt.
"Link, I tried to catch you."
Chell gömmer sig bakom ett träd och lyssnar vidare på konversationen mellan en man i gröna kläder och en liten grå varelse.
"Were are we? this is not Hyrule. Do you want to transform to a wolf?"
Chell stirrar förvånat på mannen som byter skepnad till en varg. Hon tror inte sina ögon. Vad hände precis?
Vargen springer mot henne och hon håller andan för att inte märkas.
Snälla säg inte att han hittar mig snälla säg inte att han hittar mig


((OKAY SO, JAG TÄNKTE ATT SVARTA PORTALER GÖR SÅ ATT MAN RESER GENOM UNIVERSUM. HEJ HOPP. NU ÄR JAG I LINK'S UNIVERSUM. WOOHOO
Ehe, svarta portaler. Svarta hål. Ehehehe.)

Link nådde skogsbrynet när han fick en känsla och tvärstannade, Midna höll på att flyga av och grabbade tag i hans päls och han motstod att gläfsa åt henne. Han hade upptäckt att det inte var ensamma, han sinnen var bättre än andras, men det kunde bero på triforcen och alla års övning, men som varg var de perfekta, alla sinnen var väl utvecklade och han märkte saker ingen annan gjorde. Och han var tacksam att han nu för tiden kunde bli varg när han behagade, att tvingas bli varg för att realm of twilight sög in en var inget han uppskattade. Även om han gjort det för att rädda sina vänner
"Link, don't do that! you can at least give me a sign" klagade Midna men märkte sedan att Link hade spetsat öronen, han uppfattade en okänd doft. Men han hade inte räknat med att de skulle vara ensamma. Men det var inte en doft från någon av de varelser han mött. Link sänkte sig närmare marken och morrade mörkt. Midna följde hans blick.
"Looks like we have company" sa Midna roat och klappade Link på huvudet. "Who's there?"

Ett högljutt ljud hördes i skogen (http://www.youtube.com/watch?v=3uwJ8BNL33c) och den blåa polis-boxen befann sig i nästa ögonblick mitt imellan två lutande träd. Doktorn steg ut och såg sig glatt omkring, denna skogen såg vacker ut. Han undrade om det skulle hända något speciellt i denna världen, eftersom Tardisen hade tagit hit honom. Längre fram såg han en kvinna i en orange overall, som gömde sig bakom ett träd och såg nervös ut. Han stegade muntert fram till henne.
"Hello, say, you don't know where we are?" sade han med en hög stämma hennes blick fylldes av panik "Uhm, did you hear me? Oh, sorry, where's my manners... Would you fancy a cup of tea?"

(Hahah känner att spänningen ligger lika i våra inlägg, ni träffar varandra och kommer helt långt med spänning osv, och Thor är kvar hemma och äter frukost och beundrar sig själv... xD

Nu ska jag komma på hur jag ska ta mig till er... cx )

(Men Thor är som han är det viktigaste är hans hår )

(Go Thor. XD)

Merida faller hårt ned på marken och hon tappar andan, skriker till och rullar över på rygg innan hon reser sig. Den mörkgröna klänningen hade blivit lite smutsig, men det kan Maud eller någon annan betjänt ordna senare. Det Merida inte förstår är hur hon kunde ramla ned i ett hål, och sedan ned i en skog. Hon ser sig omkring, sedan beslutar hon sig för att börja gå. Så hon tar och spänner en pil för bågen, allt för beredskap.

(Tyckte att detta passade in här ^^
http://www.youtube.com/watch?v=XEXbtw8F2lM)

Han såg på kvinnan och väntade på ett svar.
"You don't say much, do you?" sade han, åter igen med hög stämma. "Do you???" sade han, långsammare, som om kvinnan inte förstod honom. "Well, I guess that answers my question. I, personally, would LOVE a cup of tea right now." sade han och tog ut en termos från sin innerficka i den svarta rocken och hällde upp den ångande drycken i locket, sedan tog han fram socker ur den andra innerfickan och hällde i en tesked. Sedan stopapde han ner de båda och blandade i sockret, och drack det hela med en klunk.
"Now, that's better, don't you think?" hon svarade inte "No? Well, I might as well." sade han och upprepade proceduren.

Som vanligt var det vacker väder i Asgard. Thor kunde höra vågorna som krossades mot de stora stenarna nere vid vattnet, och vattenfallet vars dånande ekade mellan husväggarna.
Frukosten stod framme på ett stort bord nere i matsalen. Thor var dock den ända som var uppe och tänkte äta. Loki var fortfarande borta, som han varit de senaste månaderna. Thor saknade honom något enormt.
I vilket fall började Thor ta för sig av den goda färgglada maten på bordet. Det fanns allt man kunde tänka sig, skinka, korv, bacon, bröd, flingot, ägg, frukt och så mycket mer. Han tog lite av varje och slängde i sig den, Thors bordsskick var inte det bästa, men han brydde sig inte så mycket. Lite brödsmulor fastnade i hans skägg, men han torkade bort dem med baksidan av handen och återgick sedan till att äta av den goda maten.

Chell stirrar irriterat och halvt panikslaget på mannen som talar med henne. Hon lägger pekfingret över sina läppar för att be honom att vara tyst. Han verkade inte förstå att just nu är en väldigt dålig stund att prata.
Hon nickar mot den gröna mannen, som hon tror heter Link, och hoppas att han ska förstå vad hon menar.
Fast, en kopp te har hon inte fått på väldigt länge. Hon sliter det mannen använder som en kopp ur händerna på honom och dricker tyst upp det varma innehållet.
Sött, men inte för sött. Med en hint av citron, väldigt gott faktiskt. Om de inte var i livsfara hade hon gärna tagit ett lock till.

Link såg mörkt på de andra mannen som bara hade uppenbarat sig. Han var inte säker på att han gillade honom, det verkade som om han tagit något. Link undrade om han fått tag på några bär som han visste att barnen i hans by gärna åt.
"He looks strange" sa Midna lågt och Link nickade. "But we have met stranger persons" sa hon och Link nickade igen. han var inte säker på om han skulle närma sig dem eller om han skulle backa. Han hade mött betydligt mäktigare och farligare varelser, men han var inte säker på vad det här var för värld. Han visste inte vad som skulle hända om han blev skadad. Han hade både drycker och fairies med sig men att de fungerade var ingen garanti.
"Just don't stand here Link" sa Midna och skänklade på honom och han morrade lågt åt henne, han hatade när hon gjorde så. Han gick mot de båda varelserna inte hotfullt men långt ifrån avslappnat. Midna hoppade av och gick mot dem, hon petade på dem båda.
"The look strange, and the don't feel like you Hyrules do" sa hon till Link som hade stannat.