Privat rollspel mellan mums och Sandy Gromford

"Va? Nora!?"
Jag går långsamt ut från deras trädgård och ut på gatan på väg hem.

Jag smyger fram till fönstret och tittar ut. Då ser jag honom. Han går på gatan. Jag undrar om han kan se mig?

Jag ser att Nora står i fönstret och tittar på mig. Men jag går bara vidare.
Jag som trodde att vi skulle bli vänner.
Tycker hon jag är ful, är hon så ytlig?

Han bryr sig inte ens om mig. Jag vet inte vad han tycker.

Men för mig får han tycka vad han vill. Jag vill ju inte ens vara hans vän, eller?

När jag kommer hem skäller min mor på mig.
"Aron, vi sa att du skulle vara hemma fur en lång stund sedan! Vad har du gjort?"
"Jag gick hem till en vacker flicka som hatar mig, jag vet bara inte varförör..."
"Ni har väl inte...?", mor flämtar.
"Nej, hur kunde du tro att jag skulle pussa en flicka!?"

"Maten är klar", ropar mamma ifrån köket.

Fisk... BLÄ! Jag tänker på Aron medan
jag sakta petar i mig fisken.

Jag sätter mig vid bordet där den uppskurna köttfärslimpan.
Jag tänker på Nora, vad gör hon nu?

[Oj, herregud hade glömt bort rollet helt, sorry!]

Jag tuggar på den sista biten av fisken.
"Tack för maten mamma.", säger jag och går in på mitt rum.
Undrar vad Aron gör nu.
Han kanske kommer tillbaka.
Det var dumt av mig att stänga dörren om honom så där.
Jag går ut på gatan igen.
Han kommer nog tillbaka.

(Gör inget)

Jag äter snabbt upp och går upp till mitt rum. När jag ställer mig i fönstret så ser jag en figur skymta i mörkret. Jag går när i hallen och trär på mig mina kängor. Jag drar på mig jackan och går ut. Det kyligt och den första frosten kom igår. Fast det är ändå förvånansvärt varmt utomhus.

Hmm... Han borde komma. Det är bara att fortsätta vänta....