Love twice

Jo, precis

braaaaa
tänk er att det låter lite ängla likt grejsat

Ängla likt hur då? :O

typ
ahhhhhhhhhh

Jag har försökt tänka på det som Dramione99 sa, så hopppas det blev lite bättre nu med imperfekt m.m..

Hermione
”Så bra att du kunde komma. Hoppas du inte fick problem på vägen hit”, sa Hermione.
”Nejdå”, sa Draco, han ville inte berätta om Blaise. ”Men berätta nu.”
”Jo, du vet Ron”, började hon.
Draco muttrade.
”I alla fall. Igår berättade han en sak för mig. Han sa att han gillar mig och...”, Hermione tittade på Draco.
”Så, väljer du honom eller mig?” slapp det ur Draco.
”Va?” Hermione backade ett steg. ”Hur kan du ställa en sån fråga bara sådär?”
”Jag är ledsen, det var inte meningen.”
”Draco, jag vet inte. Det är så svårt. Jag är egentligen inte kär i Ron, vi är bara vänner, men det känns som han kommer bli så arg och ledsen.”
”Men säg till honom att du inte är kär i honom, utan bara vill vara... vänner”, sa Draco.
”Du verkar inte tycka att han och jag borde vara vänner?”
”Weasley är en blodsförrädare och Potter är en dumdristig mallgroda”, sa Draco surt.

Samtidigt..

Ron & Harry
”Du, Harry!” sa Ron och pekade. ”Det är Hermione, på väg ut. Vi följer efter henne!”
”Ron, jag vet inte... Att spionera känns inte riktigt rätt. Åtminstone inte på Hermione!” svarade Harry.
”Jo men kom igen! Du håller ju med om att hon har vart väldigt skum och så.”
”Okej då”, muttrade Harry.

Så de följde efter Hermione, smög tysta som möss och gömde sig i Harrys osynlighetsmantel.
”Hon stannar”, viskade Ron.
Hermione stod nu utanför troférummet och Ron och Harry gömde sig en liten bit bort.
Hon såg lite otålig ut.
”Undrar vem hon väntar på?” sa Harry.
Sen såg de någon komma. Ju närmare personen kom desto mer förvånade blev de.
”Malfoy! Vad gör han här?” sa Ron och skulle ha hoppat på honom direkt om inte Harry hade hindrat honom.
”Lugn nu Ron. De vet inte att vi är här och ska inte behöva få veta det heller!”
De blev genast tysta när de hörde att Hermione och Malfoy började prata med varandra. De hörde inte allt men det mesta, och det gjorde Ron mycket sur..

Jättebra mer och det är bra att du delar upp det i stycken

yay super bra
tyvärr så måste jag vänta tills nästa del

Tack!

Hermione

Hermione gick för att äta frukost följande morgon och verkade ovanligt glad, hon nynnade på en sång och såg allmänt glad ut.
”Vad du ser glad ut”, hördes Rons röst.
Hermione vände sig om.
”Får man inte vara det eller?” fräste Hermione. Hon hade haft det väldigt bra igår med Draco och hon ville inte att Rons sura attityd skulle förstöra det.
”Jo, det är klart man får”, sa han.
Hermione kände inte för att prata mer så hon gick snabbt vidare till stora salen.

”Hermione, kom och sätt dig här!” ropade Parvati och Lavender när de såg henne komma.
Hermione gick såklart dit, men undrade vad de ville.
Först sa de ingenting utan åt bara och fnissade men Hermione tappade tålamodet och frågade:
”Vad är det som har hänt?”
”Vet du inte? Det handlar ju till och med om dig!” sa Lavender.
”Nej, men berätta!” bad Hermione.
”Ron berättade för alla i uppehållsrummet i går att...” Parvati tog en liten paus. ”Att ni hade kysst varandra.”
”Va?!” utbrast Hermione argt. ”Sa han verkligen så?”
”Ja, fråga vem som helst”, sa Lavender.
Hermione reste sig argt upp och klampade iväg till Ron.
”Ronald Weasley! Vad har du gått runt och sagt till folk?” nästan skrek hon när hon kom fram till honom.
”Vad pratar du om?” undrade Ron.
”Det vet du mycket väl”, sa Hermione. ”Du har sagt till folk att vi kysstes. Det har aldrig hänt!”
”Kan... Kan vi prata om det någon annan stans?” frågade Ron.

Jag vet att min ff består väldigt mycket av dialoger/ samtal..

såååååååååååååååååååååååååååååååååå bra

BRA!