Tvångstankar

Har haft tvångstankar i ca. 1.5 år, tror jag. Har ett seriöst problem med det då de finns där H.E.L.A tiden, verkligen hela tiden! Det gör att jag inte är koncentrerad och lätt faller ut ur samtal... har en gång hänt att vi hade matteprov och jag fick så mycket tvångstankar att jag missade hela 15 minuter genom att bara göra som tvångstankarna sa... det är bättre nu än i början, men fortfarande lååååångt ifrån bra, tyvärr.

I alla fall så är en av tvångstankarna att jag måste göra samma sak på båda "sidor". Tar jag ett steg med vänster ben måste jag ta ett steg med höger ben. Om jag inte gör det förstör det verkligen min dag, och jag får ibland ångestattacker när jag ska sova. Har andra tvångstankar relaterade till vikt/mat/dryck också.

Jag måste säga "Vi ses" till alla som jag säger hejdå till. Om jag inte säger det kommer personen och jag inte ses igen och något hemskt kommer hända som förhindrar det. :3

Och ibland kan jag bara få panik om inte en mening är forumlerad på ett visst sätt. Om jag t. ex skickar ett sms med typ: "Okej ♥" Så kan det inte så "Okej ♥ ♥." För det ser så fruktansvärt fel ut. Det kliar till och med i fingrarna nu. Jag vill bara ändra det O.O

Tvångstankar är som ett funktionshinder. Det står i vägen hela tiden, men man följer ändå troget det de säger en.

Hade en massa märkligt för mig som yngre.... Jag HATADE att inte somna innan mina föräldrar gått och lagt sig... Det gick inte och var bara jättehemskt. När jag kom från bussen var jag tvungen att stå vid vissa träd eller stolpar innan en bil körde förbi mig. När jag steg innan för dörren till lägenhetshuset hemma hos mamma så måste jag springa uppför trappan innan dörren slog igen. Jag hade någon slags tanke under högstadiet om att jag liksom inte fick märkas. Jag fick inte skrapa med stolen eller lämna något som visade att jag varit där, sådant.

Sedan det vanliga att inte kliva på skarvar. Täcket får inte vara åt fel håll Jag måste typ alltid ta två godisbitar i munnen på en gång om de är av en viss storlek. Ja, lite sådant.

Ibland så måste jag liksom hoppa med fötterna för skuggorna som lyktstolpar gör på vägen när man åker bil, ibland även när jag går.