Litet coolt PRIVATROLL mellan mig (Majis) och luna99!!!

"Okej... du får slå på min hjälm när vi är framme!" sa jag och flinade lite. "Men ja, det var min morsa... Hur så? Såg du henne?"

Amelia ler. "Bara i dörröppningen" svarar hon.

"Haha... Okej! Hur tyckte du hon verkade vara? Liksom hur såg hon ut att vara? Snäll? elak? Snobbig? Du hajar... Hur tänkte du om henne?" frågade jag smått nyfiket och smått allvarligt, men log lite svagt.

"Hon värkar snäll" svarar Amelia och ler.

Jag ler. "Det är hon också!" sa jag. "Men nu får vi ta och åka! Och kom ihåg, slå mig på hjälmen när vi är framme!"
När vi båda satt på moppen startade jag den och började genast köra. Efter en stund så kände jag dunkande i huvudet och stannade moppen.
"Är vi framme? I så fall väntar jag här ute..." sa jag.

Efter några minuters åkande slår Amelia på hans hjälm.
"Okej" ler hon och tar av sig hjälmen innan hon går mot dörren.
Upp för alla trappor, till tredje våningen och fram till dörren som det står Davis på. Hon låser upp den och kliver in. Fred är inte hemma än.
Amelia slänger in väskan på sängen i hennes rum och efter ett tag springer hon ner för trapporna och ut till Bob igen.

"Jaha! Då blir det jobb!" sa jag och suckade. Vi skrattade lite smått och sedan gav vi oss iväg igen.
Efter en stund så var vi framme vid restaurangen. Amelia gick in ganska fort, hon visste ju vad hon skulle gå. Men jag däremot gick till kassan och frågade efter chefen.
Kassörskan visade mig till köket där en lång, gammal tjock man stod och pratade ganska otrevligt till en servitris... Men när jag och kassörskan kom in slutade han genast och vände sig mot mig och kassörskan.
"Jaha, vem är det där då?" frågade han och pekade på mig.
"Mitt namn är Bobbie Brown och jag skulle börja jobba här idag.." sa jag och tittade ner på honom. Han var lång, men han var ändå kortare än mig, men jag var i och för sig väldigt lång.
"Jaha... Så det är du? Jaja, om du går till rummet till höger hittar du kläder som du kan sätta på dig, sedan berättar jag för dig vad du ska göra."
Sedan vände han sig om till servitrisen som gömde sig lite smått.
"Och du, Amelia Davis, ska inte käfta emot sådär igen! Okej!?"
Jag blev helt stel när jag hörde vad han sa. Jag flyttade några steg till höger och kunde då se att det var Amelia han skrek på. Hon såg inte så bekväm ut och tittade sig oroligt omkring.
Jag ville hjälpa henne, men kunde inte just nu... Var tvungen att först börja utföra mina uppgifter, så jag gick och bytte om.

Amelia försvinner fort in efter ett leende mot Bob.
Hon bytte om och var precis påväg ut ur köket när hon krockade i chefen.
"Oj, jag är så ledsen, det var...." han avbryter henne.
"Se dig för!" ryter han.
"Men det var inte min mening att gå in i dig"
"Men då får du se till att det blir din mening att hålla ögonen öppna!"
"Varför ska du alltid vara så otrevlig!?"
Chefen ser chockad och ursinnig ut. "Du talar inte så till din chef!"
Amelia knyter nävarna. "Försök med ett annat humör så får vi se!"
Då kommer Bob. De pratar ett tag och Amelia känner hur hon sjunker ihop och gömmer sig lite smått.
När dem pratat klart vänder sig chefen mot henne igen.
"Och du, Amelia Davis, ska inte käfta emot sådär igen! Okej!?"
Amelia svarar inte.
"Okej!?" upprepar chefen.
"Nej. Du är för otrevlig" säger hon, lugnt men med samanbitna käkar. Inombords känns hon krossad, på något konstigt sätt. Hon kommer bli förvånad om hon får behålla jobbet efter det här.
En smäll. En riktigt hård en. På hennes kind. Hon tar ett djupt andetag för att inte släppa fram någon tår.
Hennes chef hade slagit henne i anskitet.
Hon vänder sig om och går iväg. Hennes chef skriker något som hon inte uppfattar.
Hon öppnar dörren till städskrubben och stänger den sedan efter sig.
Amelia sjunker ner på golvet och kryper ihop med knäna upp till hakan. Tårarna rinner ner för hennes kinder. Den vänstra kinden bultar och ett rött märke syns på den.

Jag hade bytt om. Jag var orolig för Amelia, men var ju tvungen att börja jobba på min första arbetsdag!
Jag gick ut ur rummet jag bytt om till och gick sedan till chefen. Han smakade på en soppa då jag kom.
"Jaha... Vad ska jag göra då?" frågade jag försiktigt.
"Städa borden... Det finns trasa i städskrubben där borta, hämta en och sätt igång!" sa han och pekade på en dörr.
Jag gjorde som han sa och gick dit. När jag kom in hörde snyftningar och vände mig om.
"Amelia!? Vad gör du här!?" frågade jag chockerat.

[Får man läsa? ]