Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

((S'okay ))


"Jag förstår." sa lady Hestia i slutet av Deianeiras berättelse. "Du är förskräckt, men skäms över att vara det."
Deianeira sänkte huvudet.
"Det är bara-" började hon, "bara att jag har drömt om att få äventyra i hela mitt liv. Bli som Atalanta, och göra både mor och far stolt. Men jag trodde aldrig det skulle finnas en profetia med."
Lady Hestia log.
"Jag kan inte lova att allt kommer bli bra, men du har gudarna på sin sida."
Och plötsligt var hon försvunnen, och bara brasan var kvar.
Deianeira tittade in i den en stund, men kvävde sedan elden och lade sig ner för att sova.

En väldigt trött Alexis lägger sig tillrätta på säckväven på golvet. Det knarrar dystert när han utför handlingen men han somnar ändå rätt snart.

"Vi kommer efter dig." Fyra ord får honom att sätta sig spikrakt upp. Det var vad "spindlarna" sagt. De kommer efter honom. Spindlarna?
Först "Atena" och nu en märklig mardröm. Det kanske bara var en mardröm. Det måste det ha varit, mardrömmar ska vara skrämmande och han måste medge att han är lite rädd för att Katten ska samla ihop ett gäng och flå honom levande för att lämna dem i sticket. Det kan inte vara något annat.
Alexis drar några djupa andetag och lägger sig ned för att försöka sova igen. Men om han sover oroligt annars kommer det inte vara något mot den här natten.

Deianeira drömde om köket.
Hon var i köket hemma i slottet. Det var tomt, sånär på en tjänarinna.
"Deianeira, kan du höra mig?!" frågade Megara förtvivlat.
Deianeiras dröm-jag var långsam med att svara.
"Jag hör dig." svarade hon till sist.
"Tack och lov." Megara andades ut. "Jag gick till Hermes* tempel och offrade en get för att kunna meddela dig."
"Varför?" frågade Deianeira.
"För att din far, kung Euklides, har skickat fler trupper än du tror. Det står i tidningsskrifter i hela landet om dig! Du måste vara försiktig. Någon bonde i någon by norr om Delphi rapporterade att han sett dig."
Deianeira blinkade.
"Okej. Jag ska vara försiktigare. Men du då? Om de kommer på dig..."
"Mördar de mig." sa Megara simpelt. "Men om de får tag på dig kommer de bokstavligen låsa in dig i ett torn och låta dig dö av svält."
Deianeira övervägde detta.
"Jag lovar att försöka vara försiktigare."
"Lycka till, Deianeira!" viskade Megara, och allting blev svart.



((* = Han är väl Meddelandenas Gud? Pretty sure O.O))

(Förlåt, jag läste en grej. X'D)

Alexis vaknade igen. Spindlarna ersattes av Katten som såg kort sagt förbannad ut när hon såg på honom. Men Alexis är utom räckhåll för henne, det måste han vara. Hon är i Delhi och han i Aten. Hur stor är chansen att hon kommer hit? Inte stor. Dessutom vet hon inte var han tog vägen. Alexis lägger sig ned igen och blundar. Men han vet inte om han kommer lyckas somna om igen.

((S'okay Jag rollar att det börjar bli morgon... XD))

Deianeira vaknade, full av ny energi. Maten lady Hestia lagat åt henne mättade henne fortfarande nu, flera timmar senare. Hon var utvilad och beredd att äventyra på riktigt.
Trodde hon ja.
Precis när Deianeira höll på att packa ihop sovsäcken medan hon gnolade muntert hördes ett högt morrande bakom henne.
Deianeira frös.
Morret hördes igen. Hon samlade allt mod hon hade och vände sig långsamt om.

((Gosh, jag undrar om han kan träffa den där Arachne. Men det går inte i mänsklig form. I think. >_<'' )

Alexis stirrar upp i taket på ett gammalt spindelnät som befinner sig där. Nu vet han inte om det är gammalt, men han har inte sett till någon spindel i det nätet under tiden han varit här. Idag funderar han på att förskaffa sig äkta arbete. Men han vet inte hos vem och som vad, så det tar lite stopp egentligen. Istället börjar han rigga en fälla mot inkräktare.

((Vänta.... vänta....

TRYCK!))

((Okej, den där ska möta. *nicka med ett leende*))

((LOL XD My friend loves weird and scary things.))

Bakom Deianeira stod en enorm, massiv, svart, bulldog-liknande hund med röda ögon och långa, vassa tänder. Dreglet rann nerför den stora munnen, och den morrade igen. Dess ben var lika långa som Deianeira själv.
En helveteshund, Hades' husdjur nere i Underjorden.
Men Deianeira log. Retfullt och brett. Det här var exakt vad som hon längtat efter.
"Goodbye, doggie." sa hon, och drog sin pilbåge med en otroligt snabbt rörelse.



((Och när monstrena dör kan de väl bli till puder? Jag vill inte ha lik överallt XD))

((han möta* God hur missar man 1 ord? Bilden är rätt freaky. xD))

När det plötsligt knarrar bakom honom vänder Alexis genast om. Men det är inget där, han drar ett djupt andetag. Han måste vara lite stressad - han uppför sig ju som om han går på glödande kol. Han vänder sig om igen och står öga mot öga med en ohygglig varelse med åtta ben - men den ser ut som en kvinna, nästan iallafall. Alexis kastar sig genast bakåt och drar en av knivarna och är beredd att försvara sig.
"Lägg ned tandpetaren, yngling." Väser gestalten hotfullt. Det låter blandat, som en mixad massa av olika röster och att den är hes gör inte det hela något trevligare. Men bara tanken på att den talar gör honom ännu räddare.