Dramione- A forbidden love

Kap 18.
Först då Hermione hade rört vid Draco hade han hoppat till, satt sig upp och fastlagt sig vid 'stoneface'. Hermione hade då inte ryggat tillbaka och blygt gått tillbaka till uppehållsrummet som hon trott, utan hon hade maka sig fram till honom och försiktigt lagt händerna om honom som tröst.
Den här gången hade han inte tagit sig loss utan lät Hermione hålla om honom medan han plötsligt släppt ut tårarna igen. Hermione satt hela den tiden där och höll om honom, tröstade honom. Detta fortsatte en hur lång tid som helst innan Draco tvärt slutade gråta och lirkade sig ur Hermiones grepp.
När Hermione såg mot honom väntade en lycklig syn henne. Draco log ett självsäkert leende och inte en tår syntes i hans perfekta ansikte.
"Tack, Hermione", mumlade han och hjälpe henne upp från stengolvet.
Hermione kunde inte svara, hon var allt för omtöcknad av hans leende men inombords jublade hon.
Säg något! tänkte hon.
"Jag..." hade Hermione börjat, men Draco tystade henne med ett finger mot hennes läppar, och kysste henne lätt och snabbt innan han svängde sig om i en piruett och gick mot slytherins uppehållsrum.
"Och oroa dig inte för mig! Jag ska nog hålla reda på de där grisarna!" ropade han till Hermione innan porten stängdes.
Hermione bara stod stumt kvar med en rodnad spridandes på hennes kind.
Det är bara Draco och jag nu! tänkte hon och traskade sedan trallandes mot gryffindors uppehållsrum för att gå och äta med Harry och Ron.
Allt var perfekt!

bra men jag tror du menade
Det är bara Draco och jag nu! tänkte hon

Elina Potter: Thanks, jag var så inne i berättelsen att jag skrivit lite slarvigt

Okej!

Bra!!!

Bra! Ny läsare.

Riktigt bra

Kapitel 19.

Ron och Harry stirrade på Hermione. Hon hade ännu inte yttrat sig mer än några hummanden, jakande eller nekande, och satt bara och glufsade i sig.
"Hermione! Som du äter tror man ju att du inte ätit alls den senaste tiden!" utbrast Ron.
Hermione slutade tugga och såg upp från maten. Hon svalde.
"Jag har faktiskt inte ätit så mycket. Har varit upptagen", sade Hermione lugnt. "Med läxor", tillade hon sedan.
Rons och Harrys blickar möttes. Ron lutade sig framåt.
"Du har varit ganska tillbakadragen och frånvarande senaste dagarna. Är allt som det ska? Du kan faktiskt berätta oss."
Hermione vände bort blicken och kände sig irriterad.
"Det är väl inget om jag säger så!"
Och med en lätt rörelse steg hon upp från bordet, utan att röra resten av maten, och gick rusande iväg med Ron och Harry sittande stumt kvar.

Bra!