DEN MYSTISKA SYSTERN.

SUPER!

Nice!
Jag är ny läsare ♥
*Känn dig bevakad*

Jättebra

Super!!

Sjukt bra! Jag tror slytherin. Bara för jag allmänt älskar Slytherin. ^^

Jag tror inte att det är Slytherin, men jag tror inte att det är något annat heller, men det känns som om hon kommer hamna i Gryffindor, även om jag inte tycker att hon passar där.

Kul att så många nya följer min lilla fic :33
Älskar era underbara kommentarer (
---

Kapitel 5.
”RAVENCLAW!” Elisa hörde att elevhemmet hade utropats i hela Stora salen, och hatten hade tystnat, så hon tag av den och gick med lätta steg bort mot det jublande bordet, det som var klätt i blått.

Elisa klev sakta in i sovsalen, det var ett stort rum, färgat i blått, med bronsfärgade detaljer. I rummet stod fem himmelsängar i blått, och Elisa hittade sin koffert framför sängen närmast det enda fönstret. På den mörkt bruna stolen bredvid hennes säng fann hon Ravenclaws blåa slips. Hon rotade fram sina nattkläder och gick in till badrummet och bytte om, och när hon kom tillbaka var hon inte längre ensam. Hon studerade sakta de andra fyra flickorna som placerats i Ravenclaw, det var Lex från tåget och tre andra okända flickor, alla tre med mörkt brunt hår, nära inpå svart, men annars var skillnaden så stor mellan dem att ingen någonsin skulle komma på tanken att de skulle kunna blanda ihop dem. Den längsta av flickorna presenterade sig som Olive, hennes drag är tydliga och hennes ögon tyder på en envishet som få, och enligt Elisa ser hon ut att vara en översittare, och hon har nästan alltid rätt när hon läser av folk. Den kortaste flickan har något rundare ansiktsform och ett par smala glasögon prydde hennes näsa, hennes ögon tyder på en underlägsnad och hennes mungipor var nedåt dragna och ögonen ser farligt vattniga ut. ”Myrtle”, hennes röst var endast en viskning när hon presenterade sig och hon puttade nervöst upp glasögonen högre upp på näsan. Olive kastade en överlägsen blick på henne innan det var nästas tur att presentera sig. Det var en flicka i medellängd med sitt mörkt bruna hår samlat i en knut högt på huvudet, hennes kindben avtecknade sig tydligt mot den bleka huden och de gröna ögonen genomborrade en. Det var en vacker flicka, och det syntes tydligt även fast den låga åldern, att hon skulle bli en vacker och respektabel dam om när hon blev äldre. ”Jag är Cissi”, hennes röst var skarp som en kniv och bakom den gömde sig en självsäker klang som bevisade Elisas baktankar om att hon var född i en högt uppaktad familj. Elisa som alltid känt sig vacker i sitt blonda hår och gröna ögon kände sig plötsligt smutsig, hon skulle inte passa ihop med någon av dessa tre flickor. Hon vände sig leende mot Lex, som glatt log tillbaka mot henne och Elisa kände en värme sprida sig från hjärtat, Lex var en äkta vän.

Toms blick vande sig sakta med det dunkla ljuset nere i Slytherins sällskapsrum, men han såg att det var ett stort rum, med en stor brasa som gjorde rummet mycket varmt, det var ett mysigt rum med många soffor och bord, sovsalen som pojkarna visades till var ett stort rum glänsande i en smaragd grön färg med ett antal gröna himmelssängar med silvriga detaljer till. Tom hittade sin koffert vid fotänden av sängen i mitten, till höger. Han öppnade den och tag sakta, med varsamma händer fram Zafira, de andra killarna som kommit in i rummet strax efter honom spärrade upp ögonen, som om de aldrig sett en orm tidigare. Men Abraxas sansade sig snabbt och gick med lugna steg fram mot Tom och ormen, när han var framme vid dem vände han sig om och sade: ”Vad är det med er? Det här är ändå Salazar Slytherins elevhem. Ni är väl ändå inte rädd för ormar?” hans röst dröp av sarkasm i slutet av meningen, som om det bara var idioter som var rädd för ormar, och Tom höll med honom. Han hade aldrig förstått vad vissa människor såg för skräckinjagande hos dessa smäckra varelser, sen kom han att tänka på resten av Abraxas mening, det var inte bara Slytherin elever som tyckte om ormar. ”Min syster har också en”, han förstod inte varför han försvarade henne, men det kändes rätt. ”Hon som placerades i Ravenclaw?” det var en fråga, även om han redan visste om det. Tom nickade bara sakta till svar medan han smekte Zafiras huvud med lugna rörelser. Sedan lade han sakta ner henne på golvet och hon slingrade iväg, under sängar, för att hitta en rofylld plats att sova på.
Tom letade snabbt reda på sina nattkläder och gjorde sig redo för sängen, han kom att tänka på att han inte fått reda på vilka de andra fyra pojkarna var, sedan kom han underfund med att han inte brydde sig, han skakade skadeglatt på huvudet innan han föll i sömn.

Dagarna gick och de båda syskonen vande sig mera och mera med slottet. De hade lärt sig att inte gå vilse, hur trapporna fungerade, och vart alla fällor fanns som väggar som låtsas vara dörrar, och trappsteg som brakar. Tom har även haft en tendens att upptäcka hemliga gångar som verkar finnas över hela slottet, några av dem visade han för Abraxas och han hade även hunnit med att visa Elisa några stycken.

Hon kände honom, han var på väg. Hon reste sig sakta upp från bänken och gick honom till mötes, helt plötsligt var han i hennes famn, och hon kände sig hemma.

Vänskapen som börjat mellan Elisa och Tom var stark, inte ens hatet från sina vänner kunde få deras syskonskap att brytas. När Elisa var med Tom var hon sig själv, och hon kom på sig själv att lova att alltid vara Toms vän, se till så att ingen skadade honom, och Tom hade lovat sig själv samma sak. Ingen skulle få skada Elisa. ”Always and forever”, var deras motto, deras vänskap skulle aldrig få krossas.

---
Förlåt för det konstiga slutet, men det fick bli så xd
Säg som vanligt till om ni hittar något fel

Sjukt fint sluuuut! ♥

awhdiuagwyiuads. Så himla bra. Älskar Tom! Och Elisa är en så underbar karaktär! ♥

"Always and forever", det påminner mig om en ff .

Myrtle och Olive!

Myrtle: Jag tycker synd om dig när jag tänker på ditt öde .

Olive: Om du inte skulle finnas skulle Myrtle inte sitta på toaletten och därför inte dö!!

Var det meningen att Myrtle hade glasögon? För i boken får hon inte det på en gång.