Vem skyller på Celeste?

Instämmer!!

O.O

This is so Awesome and I want more of it!!!

Awesome som vanligt

Kapitel 9- Mer drama
Jag sitter på andra sidan av rektorns skrivbord. Min stolsrygg är lång och av trä. Dynan jag sitter på är röd och tunn. Den mest obekväma stol jag har suttit på. På andra sidan av skrivbordet står hela lärarkåren med Dumbledore i mitten. Alla tittar på mig.
- Det är inte jag. Ni måste tro mig, säger jag och känner mig helt förtvivlad.
- Celeste, kan du inte berätta för oss hur din kväll har sett ut? frågar Dumbledore.
- Jag lämnade matsalen under middagen för att prata med en person. Tristan följde efter mig men istället för att gå tillbaka till matsalen gick vi ut på en promenad. Under promenaden blev vi ovänner och jag gick iväg. Jag gick för mig själv lång stund men när det började bli mörkt gick jag och tog ett bad i prefekternas badrum. Efter badet gick jag upp till mig rum för att måla och sen kom Eve och hämta mig, säger jag.
- Kan någon bekräfta att du gick på en promenad? frågar Professor Snape.
Jag skakar på huvudet. Det verkar inte vara rätt svar för alla lärare får något mörkt över sig.
- Dumbledore, det här är löjligt. Om Celeste vore en vampyr så skulle vi veta om det, säger Professor McGonagall.
- Hon kan ha varit en vampyr hela tiden, säger Professor Sinistra.
- Jaså, hur har hon i så fall kunnat äta de här åren utan att ha dödat någon? frågar Professor Filtwick.
- Vampyrer tar blod från sina vänner. De sätter sina offer i trans och tar sen så mycket blod som de behöver för att klara sig ett tag fram över, säger Professor Snape.
De pratar över mitt huvud som om jag inte satt här. Som om jag inte fanns.
- Sluta! Jag har inte gjort det. Jag är inte någon vampyr! Min röda färgtub behöver inte vara stulen, den kan vara borttappad! Har ni ens tänkt på det? frågar jag och ställer mig upp.
De tystnar. Jag suckar.
- Om ni bestämmer er för att det är jag så får ni hämta mig i min sovsal, säger jag på vägen till dörren.
Ingen hindrar mig från att gå så jag fortsätter. Någon väntar på mig utanför Dumbledores kontor. Det är inte Eve, som jag trodde. Det är Tristan. Vi står och tittar på varandra för en stund. Han gråter. Vägrar möta min blick. Jag tittar ner i golvet.
- Nu tror du verkligen att det är jag, viskar jag.
- Amber säger att hon såg dig, säger han och snyftar.
Hans röst är tjock och grötig.
- Hon säger att hon såg dig stå över Kathleens kropp. Hon såg hur du sög ut hennes blod, säger Tristan.
Nu börjar jag också gråta. Det kan inte vara sant. Det här händer inte.
- Och du tror henne. Tristan, du känner mig bättre än någon annan! Du vet att jag inte är någon vampyr, säger jag.
- Jag vet inte vad jag tror längre, säger han och torkar tårarna. Men jag tror i alla fall att det är bäst om vi slutar umgås.
Jag börjar gråta ännu mer.
- Fy fan Tristan. Jag älskar dig mer än något annat på hela den här jorden och då pratar jag inte om vänskap. Men nu när du så lätt väljer bort mig undrar jag om han som jag älskar verkligen är kvar, säger jag och skyndar därifrån.
Det är tomt i korridorerna, ingen vågar väl lämna sällskapsrummet. Jag faller på knä framför ett fönster. Tittar upp på den stjärnklara himlen och känner hur tårarna rinner.
- Någon försöker sätta dit mig och jag vet vem det är, säger jag för mig själv.

JÄTTEMEGASUPERAWESOME!!!

jättebra!!!

Mer än jättebra!!!

Åh vad Awesome!!

Åh :c
awesome ♥

Kommer inte lägga ut några mer kapitel på denna ff på ett tag!
Känner att jag inte orkar skriva ff:s riktigt nu, utan håller mig istället till mina noveller!
Om ett tag kanske jag lägger ut mer kapitel men inte inom den närmaste tiden!
Hoppas ni förstår!
men läs gärna min novell:
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=25274&page=1#p1519439