The Hunger games - Peeta

undrar bara om det kmr mer : )

bra!

Ny Läsare! *Bevakar*

awsome

Det kommer mer, så småningom. Har väldigt mycket skolarbete och annat att stå i, men under jullovet får ni förhoppningsvis åtminstone ett kapitel! : )

Kmr det snart?

Del 2

Solen stod högt på himlen värmde de redan heta stenarna. En sval bris fick de fallna löven att att prassla, där de låg på marken. Ljudet av strömmande vatten var det enda som bröt skogens ljuva tystnad. Jag tittade upp mot den klarblå himlen, kvitt från världens alla bekymmer. Stilla, utan att störa den sovande skönheten bredvid mig rullade jag över på sidan. Jag smekte en hårslinga ur hennes ansikte och kysste hennes panna. Rynkorna som bildades när mina läppar släppte hennes hud tydde på att hon hade vaknat.

Hennes ögon öppnades och jag makade mig hastigt bakåt. Värmen kändes plötsligt väldigt oinbjudande, jag ansträngde mig för att dra luften in och ut ur mina lungor, som verkade ha krympt. Små svettpärlor bildades i min panna, och vinden fick håret att resa sig på mina armar. Jag stirrade rakt in i ett par motbjudande, reptilliknande ögon. Kalla. Onda.

Jag vaknade med ett ryck. Förvirrad. Katniss, den enda personen jag någonsin älskat. Trots att det bara hade varit en dröm så kunde jag inte riktigt släppa det. Mina fingrar vandrade sakta över brännmärkena på min bröstkorg, och jag insåg att jag inte längre var kedjad. Försigtigt satt jag mig upp och hängde ner benen över sängkanten. Jag slöt ögonen, men öppnade dem snabbt igen. Bilden av Katniss frambringade en svag känsla av fruktan. Argt ruskade jag på huvudet och försökte tänka tillbaka på alla fina minnen jag hade med henne. Återigen slöt jag ögonen.

Vi var på tåget, på väg till arenan. Genom ett lätt öppet fönster kunde man höra vinden som susade utanför. Hennes bruna, lockiga hår föll vackert över hennes rygg, där hon stod på andra sidan rummet. Mina läppar bildade ett leende vid synen av henne, och jag vandrade tvärs över kupén, stannade brevid henne och kollade ut genom fönstret mot den vackra utsikten. «Är du rädd?» frågade jag, men fick inget svar «Det behöver du inte vara, vi har klarat det här en gång, och vi kommer klara det igen.» Min hand fann hennes, och jag kramade den hårt. Landskapet fortsatte passera under våra fötter medan vi stod där under tystnad, jag tänkte precis vända mig om för att lämna henne ensam ett tag, när hon vände sitt ansikte mot mitt.

Tåget försvann och jag fann mig själv sitta på den vita sängen i det vita rummet, skrikandes. Än en gång hade bilden av Katniss ersatts av den skräckinjagande bilden från min dröm. Fylld av ångest drog jag upp mina ben mot magen och kramade dem hårt. «Vad är det som händer med mig?» frågade jag tyst mig själv.

-----------------------------------------------

Förlåt för min absolut kassa uppdatering, jag ska försöka bli bättre när det gäller att skriva oftare!

DU SKRIVER SÅ SJUKT BRA!!!
Btw, u got my tumme

AWESOME kapitel och du skriver sjukt bra

Tack hörni!