1988/89 – År att minnas

Kapitel 2 - Nymphadora Tonks

”Så berätta nu”, sa Ellie uppspelt så fort tåget satt i rörelse.
”Berätta vadå?” svarade Tonks som vid den tidpunkten hade rosalila hår, ett tecken på att hon var glad.
”Du vet”, fortsatte Ellie uppmanande men när hon såg sin väns oförstående blick så förklarade hon i alla fall. ”Vem var den där killen? Den långa som du tittade på?”
”Det? Det var ingenting”, svarade metamorfmagusen generat. ”Han heter Kirley.”
”Kirley? Titta! Du vet redan vad han heter! Och det var 'inget'?” Tonks hann inte svara sin vän innan något hördes från utanför kupén.
"Men vad i…?" Som på en given signal reste sig Ellie upp och drog upp dörren till deras kupé. En rödhårig pojke såg förvånat upp på de två lite yngre flickorna. Hans bagage, inklusive en brun uggla som nästan såg avsvimmad ut inuti sin bur var utspridda över golvet.
”Vad hände?” frågade Tonks som precis trängt sig förbi sin vän i dörröppningen. ”Hur hamnade allt huller om buller såhär?”
”Jag vet inte. Det bara blixtrade till”, sa pojken tyst och undersökte noggrant varenda centimeter av sina händer, som om han trott att han hade blivit brännskadad eller något. ”Mina småbröder är helt otroliga”, fortsatte han och skakade på huvudet.
”Vänta lite… Du är en Weasley, eller hur?” Pojken nickade samtidigt som han började plocka upp sina koffertar igen. Tonks böjde sig ner för att hjälpa till och kände sig otroligt dum som inte gjort det från första början, det var ju därför hon gått ut ur vagnen.
”Jag heter Charlie”, sa Weasley-pojken och hans kinder färgades lika röda som hans hår.
”Jag heter Tonks. Eller jag menar, mitt efternamn är Tonks. Men jag heter Nymphadora, så jag föredrar Tonks.”
”Nymphadora”, upprepade Charlie. ”Det är ju värre än Septimus till och med”, sa han och skrattade till. ”Min farfar hette Septimus och han brukade jämnt klaga på sitt långa namn.”
”Jag sätter en sikel på att han aldrig hört någon säga Nymphadora”, sa Tonks och började skratta med honom. Utan att någon av dem lagt märke till det så var nu alla Charlies koffertar och liknande i en hög mellan dem och det fanns ingenting att göra längre.
”Ja, jag antar att vi ses på Hogwarts”, sa hon försiktigt och började backa tillbaka in i sin kupé igen.
”Och vem var det?” frågade Ellie högljutt när Tonks satte sig mittemot henne igen.
”Ellie, du är för killfixerad, det är bara att erkänna.”

Flera timmar senare, efter många chokladgrodor och bönor i alla smaker så skulle de äntligen av tåget för att återigen få se sin skola.
”Jag längtar till Forntida Runskrift det här året”, sa Ellie glatt. Tonks blev väldigt trött på sin bästa vän ibland men de var ändå bästa vänner eller hur? Och inte ens hur lite Ellie egentligen intresserad sig av skolan kunde förstöra det.
”Jag menar, de är så söta allihop.” Hennes vän ryckte till, när Ellie pratade om killar var det lätt att slumra till en liten stund.
”Vilka?” frågade Tonks yrvaket.
”Killarna i Systrarna Spök såklart!” utropade hennes vän utan att sedan märka när alla som precis gått ut ur sina kupéer stirrade på dem. ”Speciellt de äldre killarna.” Tonks kunde bara nicka, Ellie hade helt rätt. Det var något väldigt speciellt med rockbandet som hade bildats på skolan när hon själv gått sitt andra år. De hoppade ur vagnen så fort tåget stannat och dörrarna öppnats så att de skulle komma först till en av de mystiska droskorna som körde dem till skolan. De sprang förbi Hagrid som ropade till sig alla små förvirrade förstaårselever så att han skulle kunna åka med dem över sjön. Tonks mindes den gången hon hade behövt göra det och blivit blöt med en gång av det enorma plasket som blivit när Ellie ramlat i. Hon hade alltså inte blivit blötast den kvällen, långt ifrån. Det var faktiskt så de träffat varandra, de två.
”Jag är vrålhungrig”, sa Tonks när vännerna satt sig i en av de små vagnarna.
”Då hoppas jag för din skull att sorteringshatten inte har något tusenverserslåt i år, som han hade förra året.”
”Han?”
”Vadå, ska jag säga den?”
”Men den är väl en den?” De började skratta och båda rykte till när vagnen stannade. Nu hade skolåret nästan börjat, de var tillbaka på Hogwarts.

En sak är lustig med det stora slottet. Det har alltid fört par samman, par som levt sina liv tillsammans, lyckliga. Nästan varenda liten häxa och trollkarl hade en historia att föra vidare, om deras föräldrar som träffats där under sina unga år. Nymphadora Tonks hade hört densamma, en Slytherin och en Hufflpuff som tillslut inte gick att skilja på. Men vet ni vad? Här finns det andra förutsättningar. Med ett rockband och en metamorfmagus inblandad så kan vad som helst gå snett.
________________________________________________________________________________

Och ja, kritik (och motsatsen, hehe) är mycket välkommen!

Det här är awesome! My turn :3

x2 x) Men jag längtar tills jag får läsa! Och säg till om du behöver hjälp

Hoppas jag inte gör dig besviken bara x3 ♥
Det ska jag komma ihåg om jag fastnar!

BRAAA!!!!

Tack ♥

Vsg!!Jötye bra verkligen bra skrivet!!!

Jättebra!
(våga inte säga att jag inte gjorde som du sa, du sa faktiskt inte vad jag skulle läsa )

VERKLIGEN SUPERBRA! ♥♥♥

Det var det här jag menade xD Dummer Smarto

Tack ♥