LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Tamara var glad att han inte frågade, hon hade ändå inte tänkt berätta något. Hon hade redan sagt för mycket genom att överhuvudtaget nämna det. Hon måste hålla sig hård och stark, som alltid, vilket innebar att inte öppna sig eller förtro sig till någon.
Tamarade somnade inte försen på småtimmarna intill gryningen, hon kunde inte. Minnerna var för starka och hon höll krampaktigt tag i dolken då hon äntligen somnade.

Hon ryckte till vid falkens ljud och drog automatiskt dolken men upptäckte var det var och lugnade ner sig.
Hon satte sig långsamt upp och blickade mot Daeron.
"God morgon" sa hon och såg på grytan som var kvar sen igår.
"Ska vi äta den kall, så slipper vi elden?" sa hon och såg på honom.

Daeron satte sig upp och gav Tamara ett kort leende. Han nickade åt frågan och reste sig. Musklerna var alldeles stela, och han sträckte på sig i ett försök att mjuka upp dem och hukade sig sedan vid grytan. Han slevade upp grytan i de två skålarna de använt föregående kväll och mumlade sedan ett ord. Som genom ett trollslag försvann resterna och Daeron packade in grytan i sin sadelväska.
Daeron tog upp skålen och åt stående. Horus betade intill Tamaras häst, bunden i en ung björk.
"Vi fortsätter alltså mot norr?" frågade han och åt upp det sista av grytan, innan han använde samma trollformel för att få den ren.

Tamara gjorde stora ögon när grytan försvann och sen när han gjorde ren skålen.
"Det måste vara praktiskt." sa hon och såg på hans rena skål och såg på sin egen. "Diska min med?" sa hon med ett litet leende på läpparna och nickade sedan.
"Ja, det är väll bäst att vi sätter igång." sa hon och ställde sig upp och packade ihop packningen och satte sedan upp på Nyx.

Daeron log snett vid hennes kommentar. Han nickade och kastade en snabb blick på skålen, som renades ögonblickligen. Han lossade Horus tyglar från björken och hoppades upp på den vita hingsten.
Magi var praktiskt, utan tvekan. Han var en av de kraftigaste i världen, men ännu ung och relativt oerfaren jämfört med de andra. Enkla trollformler som den han använt för att rena skålarna med krävde knappt inget av hans krafter, men större magi tog ut på honom. Några gånger hade han varit tvungen att använda trollformler som slog honom medvetslös, men oftare var han utmattad i flera dagar efteråt.

"Tack" säger hon lätt och packade ner skålen i packningen.

Hon tog tag i Nyx tyglar och de satte sig i rörelse. Hon såg sig om, men inget verkade vara, som det inte borde vara. Det var en härlig morgon, klarblåhimel, fåglarna kvittrade och daggen var ännu kvar i gräset.
Hon log omedvetet åt allt detta, det var som förr, då hon vart ute ensam med Nyx och hon försvann i tankar.

Dagen var relativt händelselös. De red under tystnad för det mesta, Daeron var inte i behov av att starta en konversation, och Tamara tycktes tänka likadant.
Då det började skymma fick Daeron syn på en klunga ljus längre bort. De hade anlänt till en mindre stad och då de red närmare lade han märke till muren som omringade staden, men han kunde inte se några soldater som patrullerade ovanför.
"Ska vi övernatta på värdshus inatt?" frågade han av Tamara. Det hände alltid något på värdshus, och de skulle ha tillräckligt många nätter under himmel framöver. "Vi skulle kunna höra något intressant."

Tamara såg på byn med blandande känslor, just en sådan var hon uppväxt i och hon bara kunde gissa vad hennes uppenbarelse borde innebära. Hon hade en klänning i sin packning men använde den inte gärna. Men hon sa inget om detta utan såg på Daeron och nickade. "Ja, det kan vi göra." sa hon och styrde Nyx mot byn och de red in.

Daeron kommenterade inte Tamaras tvekan, utan följde glatt efter henne.
Då de kom till porten knackade han raskt på, ivrig att komma in i värmen av ett värdshus. En lucka öppnades i porten och en vakt kikade ut.
"Vem är ni och vad är ert ärende?" undrade han raskt och granskade dem misstänksamt. Daeron kastade en snabb blick på Tamara innan han svarade. Elrond hade sagt åt dem att smälta in, att inte väcka onödig nyfikenhet.
"Jag är Daeron av Smeton, och det här är min fru Tamara. Vi söker en plats att övernatta på." Vakten granskade dem tyst en stund och stängde sedan luckan. En ekund senare öppnades porten och Daeron kastade ett mynt åt vakten då de passerade.

Tamara slängde en ilsken blick på honom, fru vad menade han med det? Men hon sa inget utan hoppade av Nyx och gick in genom proten när de blev insläppta. De gick längst vägen och hon kände blickarna efter sig, kanske var det ett smart drag av Daeron att säga att de var gifta. De smälte mer in på det viset, och hon skulle väll byta om till klänning, men hon gillade det fortfarande inte.
De kom fram till värdshuset och gav hästarna till ett par stalldrängar och klev in i det varma upplysta värdshuset. Värden kom fram till dem och Tamara tänkte säga något, men insåg att skulle de smälta in så skulle Daeron sköta samtalet och hon hålla tyst. Insåg han ens att de skulle vara tvugna att dela rum? tänkte hon illsket.

Daeron kunde känna av Tamaras irritation då de gick längs de små vägarna. Han drog roat på mungiporna och skakade lätt på huvudet. Vid värdshuset gav han korta instruktioner om hur Horus och Nyx skulle behandlas. Horus var dock allt ingen vanlig häst.
Värshusvärden tog imot dem i ett mindre rum, endast inrett med en disk och en pall bakom den. Mitt i mot disken fanns en trappuppgång, och mitt i mot ytterdörren fanns en till dörr, som antagligen ledde till ett umgängesrum.
"God afton", hälsade Daeron och försökte gömma sin roade min åt Tamaras förtrytelse. "Vi behöver ett rum för natten."
"Ni har tur, vi har bara några lediga rum ikväll", svarade värden med ett leende och slog upp en tjock bok. "Ert namn?"
"Daeron av Smeton, min fru Tamara." Värden skrev ner deras namn och tog sedan fram en nyckel från under skåpet.
"Jag ska visa er ert rum, om ni följer mig. Två silvermynt och ett till för hästarna, ni kan betala då ni ger er av." Daeron nickade och följde efter värden uppför trapporna och till ändan av korridoren.