Kärlek eller kompisar?

kapitel 11

Det var lördag. Jenny hade blivit mycket god vänn med Harry, Ron och Hermione. Dom satt i soffan vid spisen.
-Vi skulle till Hogsmead va? Sa Ron
-... Jenny får ju inte. Sa Hermione. Harry tänkte.
-Inte jag heller. Jenny och jag skulle kunna ta osynlighetsmanteln. Jenny såg förskräkt ut.
-Det är ju snö ute man kan ju se våra fotspår. Sa Jenny
-Precis Harry. Sa Hermione med samma slaks oroande röst som Jenny.
-Men det är ingen som märker något.
-Nej Harry ni får inte.
-Kom Hermione... det är dags att gå. Hermione tittade på Jenny sen Harry.
-Är det okej då?
-Ja. Sa Harry och Jenny samtidigt. Hermione och Ron gick
-Ska vi inte göra det? Sa Harry
-Jag är inte säker. Harry gick och hämtade sin osynlighetsmantel.
-Harry jag har en fråga...
-Ja?
-Jo... om den där manteln nu är osynlig hur kan du då hitta den?
-Vet inte. Kommer du?
-Harry jag vet inte om det är en så jättebra idee.
-Jo kom nu. Hon tog in henne i manteln och gick ner. Dom gick förbi nårgra tredje årselever som gjorde snö änglar. Sen gick dom förbi Fred, George och Kevin. Men dom märkte. Dom tåg tag i deras armar och drog med dom. Dom tåg av osynlighet.
-Meh syrran... du är väl inte en sån som smyger runt eller? Jenny sa inget. George och Fred tog fram ett pergament.
-Vad ä det? Sa Harry
-Ett pergament? Sa Jenny. Vad vill ni att vi ska göra med det?
-Det är inte ett vanligt pergament. Dom visade hur man skulle göra och gjordde som dom sa. Dom gick till en tunel och sen in till Hogsmead.




Ett till kapitel... har tänkt mig det här som manga så att ni vet.

Bra^^

det verkar ganska bra

Meer :-)

kapitel 12

Jenny och Harry gick upp för en smal liten trappa med många stora lådor på varje trappsteg. När Jenny kom upp tittade hon sig omkring... där såg hon Emil! Vad tusan gjorde han här? Emil stod där med Hannes och Donny. Han tänkte antagligen köpa en jordgubbsklubba. Harry hade precis fått syn på Ron och Hermione. Han skackade om Jenny och hon vaknade till. Jenny började flina.
-Vadå?
-Eh... Ron och Hermione står ju precis framför oss och... vi såg dom inte fören typ 5 min...
-Är det konstigt? Jenny tittade på honom.
-Det är ju klart! vad tror du. Harry rykte hennes arm igen.
-Me va... Innan hon hann säga mer hade Harry tagit för hennes mun med sin egna lilla smutsiga hand. Jenny såg att lavender brown gick förbi dom och såg riktigt tveksam ut. Hon tittade precis där Harry och Jenny stod som att hon kunde se igenom dom.
-...? *strunt samma* sa hon för sig själv. Hon gick där ifrån och ut till e annan affär.
-Tur. Sa Jenny. Harry och Jenny gick till Ron och Hermione.
-hej. Sa Jenny och skrämde Hermione lite. Hermione hoppade till, sen började hon skratta. Dom gick ut efter en stund... men det dröjde inte länge tills Harry var borta. Jenny såg att det var någon osynlig person som gick där. Hon drog i Rons och hermiones jackarmar och pekade på honom. Jenny sprang snabbt efter. hon kick in men några slags skallar skrämde henne.
-Ni vill inte gå in dit.
-Vad pratar du om? sa Ron och Hermione och stack in huvudena.
-Snorungar. barn får inte va här.
-Surskalle. Fräste Ron.
-dumskalle. Man säger inte surskalle! fräste det fula ansiktet. Ron och Hermione stängde dörren.

Hos Harry

Harry öppnade den mörka dörren. Han stälde sig vid ett litet bord. han väntade en stund. Dom började prata om Harry och sen kom Sirius black med i handlingen.
-Det är inte bara det. SiriusBlack dödade sin bästa kompis peter petigrew. Det sägs att det ända som fans kvar av Petigrew var hans lillfinger.
-Varför ville ni prata med mig om det här.
-Jo det är så att Sirius inte var god vän till peter Petigrew utan en riktigt god vän till James och Lupin.
-...? Va det dom som alltid kom hit och busade?
-Ja. James och Sirius var riktigt goda vänner och James litade på honom mer än någon annan. Harry tittade på McGonagall. Sen började Chruch prata.
-James gifte sig med Lily och därefter.. blev Sirius.. Harrys gudfar. Harry darrade.. det var darför han var ute efter honom det var darför... Han sprang ut ur rummet och ut till byn. Jenny märkte honom och drog i Ron och Hermiones jacka. Dom sprang efter honom. Harry stanade min en sjö och satte sig vid en sten. Hermione gick fram till honom och drog av honom manteln.
-Vad fick du veta Harry... vad sa dom? Jenny gick lite längre fram och satte armarna i kors.
-Det var han... han var deras vän! skrek han. Jenny såg förskräkt ut. Tänk om hon borde ha sagt det till honom? Vad skulle hon göra?
-Harry.. du borde.. du borde. Dom tittade på henne.
-Du borde vara stolt! skrek hon åt honom. Hon hann inte tänka efter... Det var ju bara hon och hennes föräldrar som visste det.. kanske Dubledore också.
-Va.. vad menar du? Sa Hermione. Jenny kliade sig i huvudet sen tittade hon ner i marken.
-Hörde du att hon ställde dig en fråga! Sa Ron.
-Ron ta det.. Började Hermione.
-Nej! Hur kan hon säga att Harry ska vara stolt
över att Sirius kände dom...
-Han borde det bara! Ni kommer få reda på saken senare. Bara lita på mig. Harry tittade upp på henne.
-Nej... sa han försiktigt.


ett till kapitel?

Guud va bra!!! Meeerr!!

Kapitel 13


Jenny sprang bort in i skogen. Tårar rann ner från kinderna och tillslut träffade hon Lucy i uppehålsrummet.
-Men... vad har hänt Jenny? Sa hon förskräkt och tittade på henne.
-... Du kommer ändå inte tro mig. Sa hon och satte sig i en ut av fötöljerna.
-Jorå... Det är väl bätre att du säger det nu... och inte när det är fullpackat med folk här?
-Du har rätt. Jag borde kunna lita på dig. Sa hon och stirrade nästan på Lucy.
-Ja du kan lita på mig... Hon han inte prata klart när dom märkte att Harry, Ron och Hermione kom och tittade bort mot Lucy. Jenny hade sjönkt ner i såkalade soffan. Lucy böjde sig och tittade ner till Jenny.
''Har det möjligtvis med Harry att göra?'' viskade hon. Jenny såg orolig ut.
''Är det dom?'' viskade hon tillbaka.
''Ja. Kom.'' Lucy såg på dom med en mördande blick och drog sedan med Jenny upp.

-Vad tusan var det där?! Sade ron otåligt.

...hos Emil.

-Hahah! såg ni deras ansikten! Sa Draco och vände sig mot Emil. Han nickade stolt.
-Ja! Det gick ju ganska bra att klä ut sig till en dementor och använda kvastar! Sa Emil och vände sig mot Goyle.
-Absolut! såg ni att killen med kepsen trodde att det var fake och försökte dra bort masken... sen fick han en chock för att den inte åkte av! Sa Goyle och vände sig till Grabbe.
-Såg ni tjejen som kramade om mina ben när jag kom och helt plötsligt blev jag en dementor och skrämde iväg henne?! Alla fyra började skratta och Grabbe och Goyle börja leta i sina fickor.
-Vad är det ni letar efter? Frågade Emil.
-Våra muffisar får inte bli svettiga! Sa Goyle och Grabbe samtidigt med stora flin.

Hos Jenny igen

Dom gick till deras sovsal och träffade Elinor och Jessica. Jenny hade fortfarande den dära glimten i ögonen som betyde att hon hade gråtit.
-Vad har hänt Jenny?
-Jag ska säga... bara ni inte lovar att säga det till någon, och bara ni inte flippar ut? Alla tre nickade och Jenny fortsatte. Ni vet Sirius Black?... Alla tre ryckte till av namnet. Var en trofast känare till... till Voldemort. En rysning hördes över rummet, men hon forsatte. Och han var ju också en god vänn till James, Peter och Remus... Och han blev ju också Harry Potters gudfar. Elinor, Jessica och Lucy tittade på varandra. Självklart blev Harry arg när han fick reda på att Sirius hade förått sina föräldrar... alltså James och Lily, och samtidigt var hans egen gudfar. Fast egentligen tror... eller jag vet att det inte är sant. Visst Sirius var hans egna gudfar men han var inte den som förådde Lily och James. Dom tre vännerna utbytte blickar igen. Det var ju Peter.... Peter Pettigrew.
-Men varför är du ledsen för det? Fårgade Elinor och såg lite förskräckt på Jenny som tittade tillbaka på henne.
-På grundav att... Jag sa att Harry borde vara stolt att ha en sådan gudfar som Sirius...Och han förstår ju inte vad jag menar... Så Ron och Harry blev ganska arga.
-Egentligen... är det bara min familj och Dumbledore... som vet det här. Och nu ni förstårs. Och... Jag vet verkligen inte om jag får säga det här.
-Lita på oss! Sa Lucy och Jessica samtidigt.
-Öhm... flippa inte ur. Och ni får absolut inte säga till era föräldrar? Alla tre nickade. Jo. Min mamma Var ju en riktigt bra vänn med Remus... och han har vissa hemligheter. Remus... är en... Varulv.
Alla tre såg förskräckta ut. Elinor tänkte helt plötsligt skrika men Jenny tog handen för hennes mun.
-Sluta. Lova att ni inte säger till någon?
Alla tre nickade stelt och tittade på varandra.

Bra

Bra

Kommer nytt kapitel snart Luna_rav?