Harry Potters syster

Tack snälla ni för era snälla kommentarer ♥
Nu kommer nästa kapitel. Detta är inte särskilt spännande, mest till för att ni ska förstå Sirius lite...:

Kap. 2
Han stirrade på fotografiet, kunde inte tro sina ögon. Peter Pettigrew på Hogwarts! Det kunde inte vara sant, det fick inte vara sant. Men långsamt började faktumet att detta måste stämma sjunka in i hans huvud. "Du är den enda som kan göra något", sade en förtvivlad röst i hans inre. Det var alldeles riktigt. Endast han var medveten om vem som var den egentliga tjänaren till Voldemort, bortsett från tjänaren själv. Slingersvans skulle ha en alldeles utmärkt position till att agera så fort han fick nys om att hans herre var stark nog. Harry svävade i änuu större fara än vad han var medveten om.
Sedan slogs han av ännu en outhärdlig tanke; kände Peter till Melanie? Om det var någon som var medveten om att Lily och James Potter fötts precis innan de blev mördade så var det Slingersvsans.
Dessa tankar hade fått honom att för ett litet tag glömma kylan och känslan av uppgivenhet dementorerna förde med sig. Nu kom de sakta glidande tillbaka. "Jag måste göra något", tänkte han. Han kunde inte låta James barn utsättas för sådan fara, allt för att han själv varit dum nog att lita på fel man.


Solen sken, fåglarna kvittrade och allt tydde på att det var mitt i sommaren. Familjen Abbottt hade vevat ner alla sina fönster i deras lilla bil för att inte svettas ihjäl i värmen. Nu var de på väg mot Diagongränden för att inhandla alla Melanies skolsaker till hennes första år på Hogwarts, samt fylla på Hannahs lager trolldrycksingredienser, skolaböcker och klädnader. Både Melanie och Hannah hade sett fram emot detta länge. De älskade Diagongränden med dess alla affärer och magiker.

Väl inne på Den läckande kitteln stannade Mrs och Mr Abbott och pratade med några bekanta. Melanie stod otåligt bredvid, medan Hannah interesserat såg sig omkring. Melanie visste att hon tyckte det verkade jätteroligt att äga en pub och träffa så många häxor och trollkarlar från hela världen.
Plötsligt fick hon syn på något som gjorde att hon för ett litet tag glömde bort att smacka otåligt med tungan: en jättelik affisch hade satts upp på bilden, föreställandes en man som såg fullkomligt galen ut. Nästan vit hy, insjunktna ögon gula tänder.
"Vem är det där?", utbrast hon och även hennes föräldrar vände sig om för att kolla. Mrs Abbott flämtade till.
"Det kan inte vara sant!", mumlade hon och gick fram till fotografiet.
"Tyvärr är det nog så", sa en röst bakom dem. Tom, ägaren till puben, hade släntrat fram till dem. "Sirius Black, den ökänade massmördaren, rymde igår. Hur han bar sig åt, det är en gåta det."
"Vem är Sirius Black?", undrade både Hannah och Melanie.
Mrs och Mr Abbott började förklara om hur Black mördat tretton mugglare med en enda förbannelse, och inte sett ut att ha känt den minsta ångest efteråt.

Inköpsturen i Diagongränden blev inte alls som Melanie hade tänkt sig. Trots att hennes föräldrar log mot henne och skrattade åt hennes skämt och roliga kommentarer, fanns det en rynka i deras ansikten så fort de tittade på varandra. En rynka som Melanie såg i princip hos varenda vuxen i Diagongränden.

Du skriver jättebra. Superbra kapitel

Tack så mycket ♥

*skriver på nästa kapitel*

Jätte bra!!! Så spännande

Gracias ♥♥♥♥ Ni inspirerar verkligen!

Jag har en fråga: skulle ni vilja läsa mer om Melanie innan tågresan. På tågresan skriver jag ur Lupins perspektiv och eventuellt Melanies också. Vad tycker ni?

Jättebra!

Det var jättebra! Jag vill ha ett kapitel

Tack ♥
Du får jättegärna svara på: (om du vill)

Hm...

Nja... Vet inte... Ibland när man gör så kan en ff bli för långtråkig. För att det inte händer något. Så kan man få skrivkramp också (har hänt mig ). Kanske bäst att du hoppar till tågresan..

P.s. Du skriver jättebra!

Tack igen ♥
OK jag hoppar till tågresan!