7 år på Hogwarts, 7 år i helvetet

Hon höjde musiken ett snäpp till. Om hon skulle gå igenom ett till tal av rektorn skulle hon bara kunna titta på hon. Le, och se ut som om hon avgudade honom. Båda visste sanningen, men han var för feg för att förstå. En gäng förstagluttare klev upp på scenen och hon titta ner i bordskivan igen.

Skandar flinade åt Chris ord och nickade.
"Något ditåt. Men sista året, man borde ävl göra det bästa av det." Det var de orden Skandars far använt för att motivera honom för FUTT-examen. Inget han sade hade dock någon skillnad längre. Frånvarande rörde Skandar vid skolklädnaden, som gömde det runda brännsåret i armen.

Chris suckade tungt då han såg att rektorn skulle börja sitt årliga tal. Så deprimerande, men Chris hade nog en bra plan hur detta år skulle börja. Han log för sig själv, att hata skolan var lätt då man hade de bästa medlen.
"Jag vet vad du menar", flinade Chris åt Skandar. "Party all night, sleep all day."

Aura slängde med sitt långa hår och himlade övertydligt med ögonen - åt allt och alla. Kunde inte den här middagen bara vara slut? Hon petade i maten och längtade bort, vart som helst egentligen. Men mest av allt till ett ställe, men hon var feg och vågade inte trots att hon varit nära flera gånger. Den största anledningen var att hon inte var säker på om hon verkligen skulle möta dem på andra sidan. Eller tänk om det var som iden där sången If i saw you in heaven, would you know my name?

En rynka sprider sig över pannan på Ellie. 'kunde de där två aldrig sluta prata någon gång?' tänkte hon irriterat och en kille med uppnosig min kom fram till Slytherin bordet. Hon ler elakt, snart skulle han inte vara så uppnosig längre, Pucko klubben skulle säkert ta hand om honom.

Skulle någon ens märka om hon försvann? I början, de första åren hade folk såklart lagt märke till henne. Hon hade inte väntat sig något annat. Men nu var det mest som om alla undvek henne utan att tänka på det. Hon skulle behöva att någon kom fram och började prata - bara för att få ge personen en rejäl snyting.

Skandar nickade.
"Låter som en plan." Sedan vände han sin blick mot rektorn och antog snabbt en uttråkad min. Det var inte förrän maten uppenbarades som Skandar rörde på sig och tog för sig av maten. En bra sak med Hogwarts var maten, husalferna lagade alltid något för alla.

Chris tittade ointresserat ner på maten. Han rörde den inte, istället plockade han upp ett äpple och kastade med det utan att ens titta på det. Högt i luften flög det, förstaårseleverna längst upp i bordet hade börjat viska om det. Han log retligt och kastade det rakt framåt i bordet, precis så att det träffade en skål med chips vid förstaklassarna.
"Upps", sade han ointresserat innan han flinade brett mot rektorn i en överlägsen gest.

Ellie petar försiktigt i maten. Hon sneglar på Chris. Han förändras aldrig. Han äter aldrig. Mycket irriterande, men endå roligt. Hur han försökte att inte passa in. Man kund tro annat, men så var läget. "Om man själv kunde vara så," suckar hon och tar en bit sallad.

Då maten ställts fram steg pratsorlet åter, och Skandar kände någon träda sina armar om hans hals bakifrån.
"Hej sötnos", mumlade Erin mjukt och slog med sina ögonfransar. Skandar höll tillbaka en suck och log brett. Han skulle få göra något åt henne. Det hon viskade i hans öra fick honom dock att tränga undan tankarna. Hon planterade en blöt kyss på hans läppar och gick sedan iväg till sina fnittrande väninnor.