I wish I had a better life [SV]

Nästa kapitel kommer i morgon

Kul!

Vi väntar

Det här kapitlet blev jag personligen inte så nöjd med, lite kort, men enjoy

Kapitel 7. Färden till Hogwarts

Larissa gick inne på King´s kross stationen. Ingen hade möjlighet att följa med henne, så hon fick helt enkelt gå dit ensam.
”Fort!” sa en kvinna nära henne ”Inga mugglare får se er!”
Larissa vände tvärt på huvudet. Mugglare?
”Ursäkta?” började hon.
”Ja?”
”Vet du var perrong 9 & ¾ ligger?”
”Jadå, gå bara in i väggen där, mellan perrong nio och tio så kommer du rätt” sa kvinnan med ett leende.
Larissa nickade, men tyckte att det lät lite knäppt att gå in i en vägg. Men när hon såg de två barnen gå in i väggen och försvinna stärktes hon. Mamman gick in och Larissa sprang beslutsammt rätt in i väggen.
Ett blodrött lokomotiv som det kom grå rök ifrån stod på perrongen och väntade. Barn, föreldrar och syskon trängdes på perrongen. Larissa kände sig lite ensam, opassande. Hon hade liksom inte någon att krama hejdå, eller vinka till. Den enda hon stod riktigt nära var ju Hannah, och hon var inte här. Larissa släpade helt enkelt kofferten efter sig och gick in på tåget. Nästan inga var på, tydligen var hon rätt tidig. Hon valde en kupé, bärde upp kofferten på bagagehyllan och satte sig vid fönstret och kollade ut.

”Ursäkta? Kan jag sitta här?” sa en röst från dörröppningen.
”Åh, javisst, det går bra” svarade Larissa drömmande.
Hon kollade upp på flickan som hade kommit in. Hon såg ut att vara i samma ålder som Larissa, kanske lite kortare. Hon hade rött, midjelångt hår, grönbruna ögon och väldigt mycket utstrålning. Larissa tyckte om henne med det samma.
”Vad heter du?” frågade den rödhåriga flickan
”Larissa, du?”
”Evelyn, Evelyn Parker.”
Larissa nickade. Evleyn fortsatte;
”Larissa, det har jag aldrig hört, är du från något annat land?”
”Jag är halvrysk” sa Larissa med ett snett leende.
Evelyn såg imponerad ut.
”Coolt”
Larissa ryckte på axlarna. Evelyn verkade trevlig, kanske en vän?
Evelyn skuffade upp sin koffert hon med. Hon satte sig mittemot Larissa, som tittade ut genom fönstret igen. Hon tittade på klockan. Den var en halv minut i elva.
”Tåget går snart” sa hon, i brist på saker att säga.
Evelyn nickade;
”Är du renblodig?”
”Nej.” sa Larissa ”Mugglarfödd”
”Jaha, jag är halvmugglare och halvhäxa, eller, jag är häxa, men pappa är mugglare”
Larissa nickade.
Tåget började dunka, och avgick från perrong 9 & ¾. Larissa såg hur Evelyn vinkade av sina föräldrar och Larissa kände sig än en gång ensam. Hon ville också att någon skulle stå och vinka av henne, inte bara sitta här med en tjej som vinkade av sina föräldrar som var nära till gråt.
Tåget var borta från perrongen och susade igenom vackra landskap.
Evelyn satt och läste en bok, som såg ut att vara en skönlitterär bok skriven av trollkarlar eller häxor.
”Är det här ditt första år?” frågade Larissa
Evelyn tittade upp.
”Ja, ditt med?”
Larissa nickade leende.

Ungefär två timmar senare kom det en kvinna med en vagn.
”Något från vagnen flickor?” sa hon
Larissa gick upp och tittade efter vad hon hade. Inget av det vanliga godiset, som snickers eller marabou. Hon hade lakrisstavar, pumpapaj, bertie botts bönor i alla smaker och mycket mer.
”Jag tar en sån där” sa Larissa och pekade på lakrisstaven ”Och ett paket med sånadär bönor, pumpajuice och en Chokladgroda.”
Tanten med vagnen gav henne det hon skulle ha och talade om hur mycket pengar Larissa skulle betala. Hon rotade i fickan efter guld, silver och bronspengarna. Hon räckte fram så mycket som behövdes och gick in i kupen. Hon öppnade förpackningen med Bönorna.
”Det där är verkligen alla smaker, nu har jag varnat dig” sa Evelyn och blinkade med ena ögat.

Azum!!

BÄST! ♥

JÄTTEbra!!!!!

Jag ska försöka skriva lite, har vart på kollo åtta dar så jag har inte kunnat skriva något...
Tack föresten