Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

This. Is. Just. AMAZING!! Herregud människa, du borde bli gripen för att fängsla andra människor. Jag fullkomligt skräckläser den här ff:en! Älskar verkligen Sirius. Ditt sätt att "tolka" honom, just wow. ♥
Jag vet inte om jag ska säga att jag älskar dig för att du skriver den här storyn eller hata dig för att du gör mig beroende. Jag kan ju fan inte tänka på något annat!

Bara en sak... Är inte James sökare i quidditchlaget? O.o Annars helt perfekt! ♥

Tack allihopa så jätte mycket för era kommentarer, berömmet värmer hjärtat så oändligt ^^ ♥

therese91 vi får se till att få igång något då (; och trevligt att du hittade hit!

Chilinut tack tack tack ♥ om det där med James har det ju varit mycket tvist, men har för mig att han gjordes till sökare i film, men på bok är han jagare . Ville dock ha honom som jagare, för annars skulle han var för lik Harry i min smak (;

Nytt kapitel kommer imorgon kväll om jag bara har tid!

Nej
Då åker jag bort!

Tamburlaine: Jahaa..! xd men det är rättså klokt, faktiskt.. Att han inte liknar Harry då!! ^^

Uääääh, jag är också påväg bort! D: sitter faktiskt på tåget nu.. ;D

Trevlig resa för er som ska bort, då ni kommer tillbaka välkomnas ni av detta actionfyllda kapitel ^^
Märk att det här också är del 1, del 2 kommer senare på veckan!

__________________________________________

Kapitel 5.1 Mod

Leevi suckade djupt och lade undan fjäderpennan. Hon var verkligen inte nöjd med sin uppsatts, men det fanns ingen tid att förbättra den. Hon packade undan böckerna i sin väska och såg sig om. Det var kväll och uppehållsrummet var halvfullt, ändast de yngsta eleverna hade gått upp för att lägga sig.
”Sirius, vi måste gå nu”, sade Leevi högt för att överrösta samtalet han hade med James. Sirius vände sig om mot henne, men det gjorde Remus också, med ett misstänksamt ansiktsuttryck.
”Vart ska ni gå?” Undrade han, och Leevi kände irritationen stiga över hans misstänksamhet.
”Vi ska färdigställa Amortentian idag”, svarade hon så lugnt hon kunde. Remus och James skulle få sin klar först följande dag, efterom James glömt att sätta in några ingredienser tidigare på veckan. Leevi förde snabbt sin väska upp; ingredienserna de skulle behöva fanns i fångelsehålorna. Sirius hade inte gjort någon ansats att resa sig, så Leevi gick fram till honom och försökte dra upp ynglingen med att ta tag i hans hand.
”Kom igen Lev, jag orkar inte”, sade Sirius roat och drog ner henne i stället. Leevi skuffade sig ilsket upp och slätade till sin skoluniform.
”Då sköter jag det själv”, snäste hon och stormade ut ur uppehållsrummet. Hon kunde höra Sirius röst, men då porträttet slog igen kunde hon inte längre urskilja vad han sade. Med snabba steg skyndade hon mot fängelsehålorna och svor att berätta om Sirius beteende åt Snigelhorn.
Väl nere under markytan ångrade hon sitt utstormande och gick lugnare i de fackelupplysta gångarna, då dörren hon skulle ta öppnades. Leevi såg förskräckt på de två pojkarna som kom ut ur klassrummet.
Mulciber och Avery stannade och dörren slog igen bakom dem. Deras förvånade ansiktsuttryck ändrades snabbt till glädjefulla och Leevi rös vid deras hänsynslösa leenden.
”Hon letade riktigt upp oss”, sade Avery med ett flin och sträckte sig efter sin trollstav.
”Jag visste väl att hon ville ha mig.” Även Mulciber hade dragit fram sin trollstav, och Leevi backade undan från dem. Lönlöst, för de följde efter. ”Fransyskor är såna, kan inte vara utan en man för länge.”
Leevi gjorde sig redo för att kämpa imot. Hon höll sin trollstav beredd, men undrade i sitt stilla sinne hur hon skulle klara av de båda. Hon hade hört rykten om att Mulciber och Avery dyrkade svartkonster, och hade använt dem.
Mulciber och Avery lyfte sina trollstavar samtidigt.
”Protego!” Förhäxningarna studsade av Leevis skyddande barriär.
”Det här går mycket enklare och smärtfriare, för dig, om du snällt följer med oss”, väste Avery. Leevi klämde fastbeslutet om trollstaven. Hon vägrade att vara rädd för de här två längre, och hon skulle kämpa till sitt sista andetag.
Avery suckade teatraliskt. ”Du ger oss inget val.”
”Expelliarmus!” Leevis försvarsbarriär, som hon frammanat i sista sekunden, försvann. Innan hon hann frammana en ny hade Mulciber kastat en förbannelse Leevi aldrig hade hört förr.
”Ignisdi!” Det kändes som om en våldsam, utdragen blixt hade träffat henne. Hon gav till ett skrik och föll till marken. Trollstaven rullade iväg över golvet, och Leevi hade svårt att fokusera blicken. Ljudet av springande steg närmade sig, och sedan hörde hon en bekant röst.
”Lämna henne ifred!”Ropade Sirius och ställde sig beskyddande över Leevi.
”Håll dig utanför det här Black.”
”Vi vill inte behöva berätta åt Regulus att hans bror har sprängts i bitar. Fast det skulle han väl gilla?” Leevis blick klarnade, men trots det kunde hon inte upptäcka sin trollstav någonstans.
”Sirius, låt det vara, gå bort”, sade hon med darrande röst. Sirius skakade på huvudet, pekade mot Mulciber med sin trollstav.
”Just det, lyssna på henne, Black”, morrade Mulciber. Han hann precis ducka undan från Sirius lamslagningsbesvärjelse. Leevi kröp undan från duellanterna och trevade i skuggorna efter sin trollstav.
”Expelliarmus!” Ropade Mulciber och Avery i en mun. Båda besvärjelserna träffade Sirius i bröstet, och han slungades mot väggen bakom sig. Leevi skrek till då Sirius föll till golvet.
”Då var han ur vägen”, sade Avery nöjt. Leevi försökte krypa undan från Mulciber, drog ett andetag för att skrika ut.
”Silencio”, sade Mulciber och pekade på Leevi med sitt trollspö. Leevi försökte skrika, men inte ett ljud lämnade hennes mun. Mulciber flinade och lyfte upp henne. Leevi sparkade och slog, men kunde inte förmå den större pojken att släppa sitt tag.
Avery och Mulciber drog in henne i ett övergivet klassrum. Bänkarna, stolarna och de gamla kittlarna täcktes av ett dammlager, och glasburkarna på hyllorna var tomma. Avery låste dörren med ett slag av sin trollstav och Mulciber kastade Leevi över ett tomt bord.
”Äntligen”, mumlade han och fumlade med sitt bälte. Leevis ögon vidgades och hon försökte förtvivlat dra sig loss.
”Där har du allt en kämpe!” Skrattade Avery och lutade sig mot ett bord för att se på. Mulciber tog tag om Leevinders skjorta och rev den itu. Leevi kände tårarna tränga fram och förstod att motstånd var hopplöst, hon hade inte en chans.
PANG!
Dörren flög upp med ett brak, och Sirius steg in.
”Petrificus totalus!” Mulciber stelnade till och föll raklång bakåt. Avery hade knappt hunnit lyfta sin trollstav innan Sirius hade lamslagit honom.
Leevi satte sig våldamt upp och kunde plötsligt höra sina snyftningar. Sirius kom fram till henne.
”Kom så går vi. Jag tar dig upp till rektorn.” Sirius ledde bestämt ut Leevi, som fortfarande befann sig i chocktillstånd.
”Men... min trollstav”, fick hon fram.
”Jag har den, oroa dig inte för det nu.”
De talade inte mer medan Sirius halvt ledde, halvt bar Leevi upp till professor Dumbledores kontor.

super!

Du skriver jättebra vännen!

Tacktack båda två ^^ ♥

JÄTTEBRA!!!! Du skriver underbart, perfekt sittapåbussenhemläsning

Fyfan vad bra.