[Privat roll för AlexZz och Hope Potter <3

Jag försöker kväva ett skratt men det låter mer som en fnysning blandat med en svår hosta och jag ser hur folk sakta vänder sig om för att blänga på mig, jag hör hur prästen tvärt slutar med sin predikan för att argt fråga mig;
"Unge herr Reacher, KAN du inte ens försöka ta in Guds ord i ditt medvetande?"
Vilket slutar med att jag håller på att kväva mig själv för att inte göra ett enda ljud.

JJ tar upp psalmboken, höjer upp den i luften och släpper den med en hög duns på golvet. Hon får, som väntat, prästens blick på sig. Han bleknar fortare än kvickt då han ser vem det är som gjort ljudet.
"Unge fröken Joriél, kan ni vara lite tystare?" Frågar han. Mördare har en viss respekt. Särskilt sådana som ska ha skurit upp offret och ätit organen. JJ ställer sig upp för att ursäkta sig.
"Förlåt så mycket, jag försökte bara ta in Guds ord och så råkade jag tappa boken. Förlåt." Uttalandet gör prästens ansikte i en vag nyans av rött och ett skratt sprids genom salen. JJ sätter sig ned igen. Hon väntar sig nästan att Zack ska bli arg på henne, det skulle inte förvåna henne. Miranda skrattar också.

Jag fullkomligt dog! Prästen blängde på oss och vi tre, Miranda, JJ och jag, försökte inte ens dölja det längre, vi skrattade som om det var sista gången någonsin som vi kunde skratta, vi skrattade för alla år vi varit i fängelse. Varför hade jag inte träffat de här tjejerna förut? Äh, spela roll, jag känner dem nu.
"Vi borde starta vår egen flyktplan." Viskar jag i JJ's öra efter vårt skrattanfall och när vi satt på våra platser igen.

"Varför inte bara försöka springa efter gudstjänsten?" Viskar hon tillbaka.
"Jag hänger på!" Viskar Miranda ivrigt.
"Vi också." Väser killarna bakom. JJ förstår inte att de tror att de ska fungera. När hon tänker på det... om alla springer kan de inte fånga alla. Eller?

"Viska det till de bredvid er. Och de bredvid. En minut innan gudstjänsten tar slut, när den är slut kommer ju en massa vakter. Snabba på." Viskar jag till de bredvid mig. "Vi fixar vapen till oss samtidigt." Viskade jag till JJ och Miranda så att killarna bakom inte hörde. "Jag vet var vakterna har sina vapen."

"Vi kör hårt då då." Säger JJ och Miranda har nog inte varit så ofokuserad på gudstjänsten som idag. JJ tycker det är roande hur många viskningar som sprids genom sånger och predikan. Hon kan höra dem.

"Jag såg hur det fördes händer till öron för de som fick höra, de som redan var kända som skvallerbyttor hölls utanför. Jag tittade upp mot vakterna men de stod med ryggen mot oss och såg inte viskningarna, och jag misstänkte att prästen var delvis blind eller så ignorerade han det för han sa inte till dem att vara tysta eller något.

"Det här går ju bra." Säger JJ genuint leende innan hon rycker till när prästen klappar händerna. "Vi har 5 minuter. Det här är sista psalmen." Konstaterar hon och är otroligt spänd för att se om det kommer fungera.

"Okej. Tre minuter. Ni två följer efter mig. Polisen som förde mig hit klantade sig och visade mig runt på fängelset. Jag memorerade det. Följ efter mig."
Sa jag. "Två minuter."

JJ nickar. Miranda verkar otroligt ivrig, alltså mer än vanligt. En halv minut kvar. En halv minut kvar till vad som förhoppningsvis inte slutar katastrofalt. Om det slutar fel hamnar hon säkerligen i isoleringen igen. Hemska isolering. Hon vill inte hamna där. Hon tittar upp på klockan och ser på den minsta visaren.
"15 sekunder." Mumlar Miranda. Både hon och JJ är redo att springa.