Why did you die, dad? (Sv)

Okej, nu har jag ändrat lite på alla kapitlena, och förlåt att jag inte har uppdaterat på..well.. ett tag.

Gud ny läsare.
Sitter och gråter så fint är det,tårarna sluta inte rinna.
Känner hur hela jag ryser.

Tack, tack! Vad glad jag blir

Ny läsare.
Jättebra, något förvirrad men imponerad

Jättebra!

Jag älskar denna ff jätte mycket så jag undrar... NÄR KOMMER DET MER??!!! Det senaste kapitlet kom typ för mer än två månader sen!

Men SKIT! kopierade allt och raderade texten sen råkade jag kopiera nåt annat innan jag skickade det här så jag hela kapitlet är...borta
Ska skriva om allt sen orkar inte nu ifall det inte är uppe imorgon får ni slå mig. Jag känner mig så dum.

Åh nej
Det gör inget
Vi kan vänta några dagar/timmar.

Det gör inget.
Säger som tjejigadia

Vi kan vänta ♥

Kapitel 6
(kom inte på nåt bra namn)

När James vaknade nästa gång, kände han ingenting, eller ville rättare sagt inte känna någonting. Alla kroppsdelar gjorde ont och magen skrek efter mat. Men ändå kände han ingenting. Dödsätaren, som James envisade sig att kalla honom, hade haft en konstig inverkan på honom. Givetvis stod han fortfarande fast att han var en dödsätare men djupt inom sig visste han på något sätt att han kanske var den han utgav sig för att vara. Men den biten vägrade han att lyssna på. Han var död, död. Ingenting kan återväcka det döda, det visste ju alla. Ett skämt var det det var, ett skämt gjort för att få honom att känna.. ja, en obeskrivlig känsla.

James gjorde inte så mycket, han hade inte direkt resurserna att göra något heller. Han strosade istället runt i det mörka utrymme han befann sig i.
Söka igenom hela rummet igen, skulle bara vara slöseri på tid. Han hade redan kollat igenom allt och inte hittat varken någon användbar sak eller en väg ut. Den enda utgången var en stor tung dörr, självklart rejält låst. Lyckligtvis hade han hittat ett rör som droppade vatten lite då och då. Annars hade han nog inte överlevt. James själv hade ingen aning om ifall det var dag eller natt eftersom det inte var ett enda tecken på ljus någonstans. Det enda som fanns var ett hårt jord golv och, enligt James känsel, stenväggar.

"Dödsätaren" hade inte synts till och James misstänkte starkt att han dragit när James sov för att ansluta sig till sina dödsätar kompisar. James hade så klart ingen aning varför de hade fångat in honom, men James hade ju aldrig heller varit känd för sin intelligens och tänkte förstås inte på att han sett dödsätare som inga ens visste fanns kvar.

Plötsligt slog dörren upp och ut sipprade bländade ljus ut som gjorde att James var tvungen att blunda.
"Här är han", muttrade en kvinnoröst.
-----------------
Ursäkta för det otroligt korta kapitlet och de tidagare korta kapitlena. Ska börja skriv längre kapitel men nu får ni nöja er med detta

Kommer troligtvis med mer imorgon eller kanske redan ikväll