Pirater (Privat rollspel)

Vicinia reser sig långsamt upp, hon känner sig yr av allt det förlorade blodet och hon ser sig om. "Vill du ha hjälp med klänningen, miss?" säger hon undrande. Visserligen är hon bara en kökspiga men hon är en adelsdam och ska behandlas efter det, det hade hennes mor noga lärt henne.

Michelle är osäker på om hon verkligen borde be Vicinia om det. Men i vilket fall som helst, hon är ju van med det.
"Gärna." Mumlar hon svagt.

Vicinia ställer sig vinglande upp men återfår snart balansen. Hon synar klänningen och snörar upp den och sen korsetten. "Är det här ens skönt att ha? Är den inte bara obekväm?" säger hon undrande till korsettens hårda yta och möter Michelles blick och bestämmer sig. De är båda fångar och hon tänker inte längre slava för henne. "Kan du klä på dig själv? Annars får du lära dig." säger Vicinia och drar av sig sin egen klänning och drar snabbt på sig byxorna och skjortan, för att inte Michelle ska se hennes magra blåslagna kropp.

"Jag har aldrig haft något annat." Säger Michelle. "Men man kan inte andas i den." Hon andas faktiskt ut lättat när korsetten släppt. Hon plockar upp klädes plaggen och synar dem, borde vara enkelt. Hon lyckas med båda plaggen, efter minst 2 försök, och drar lätt i byxorna. Det känns annorlunda.

"Visst är det härligt att ha byxor och skjorta, man rör sig mycket enklare i dem." ler Vicinia och snurrar runte ett varv, men stannar tvärt upp. Hon känner yrseln återvända och satte sig ner. Hon ler mot Michelle "Du kan ju, trodde du inte kunde klä på dig själv." flinar hon roat.

Michelle nickar bara som svar. Hon är också förvånad över att hon klarade det, över huvudtaget någonting, själv. Hennes mor hade hela livet sagt att hon var värdelös till det mesta utom att visa upp. Fast enligt sällskapsdamen var det just det som hon var till för, att visas upp så hon kunde få en bra make. En segervisshet lägger sig som en tunn hinna över hennes rädsla för tillfället.

Leendet försvinner tvärt från Vicinias läppar då två illaluktande karlar kommer, öppnar dörren och grabbar hårdhänt tag i dem bakifrån. Vicinia känner sina händer låsas bakom sig i ett hårt grepp och hon kan inte komma loss. "Kapten vill se på sina byten." säger han som håller i henne pch drar handen längst hennes bröst. Vicinia blir arg och biter till "Sablans unge" skriker han och ger henne en rungande örfil så hon är nära att tappa balansen.

Michelle avskyr doften av männen, den liknar defenitivt inte något hon någonsin känt förut. Hon får en kräkreflex som hon snabbt håller tillbaka. Hon ryser när mannen som håller fast henne stryker henne över halsen och nyckelbenen, det skrämmer henne. Hon försöker kränga sig loss, vilket inte fungerar så värst bra när mannen då rycker till hennes armar. Det gör ont, kanske bara för att hon inte är van vid hårdhänt beröring.

"Bäst vi slutar leka med dem, de är trotts allt kaptens." säger den ene och skrockar och de släpar upp dem upp på däck där hela manskapet ser på dem med lystra blickar. De blir ditsläpade och kastade framför en bastant storväxt man med väldiga muskler och skägg, troligtvis kapten.

Michelle ryser,enligt henne igen, när mannen skrockar. Det låter hemskt och olycksbådande. När de släpas upp till däck slår hon flera gånger om i det grova trät som utgör golv och trappor eftersom hon snubblar fram istället för att faktiskt gå. När de blir framkastade lyckas hon dock hålla balansen tillräckligt för att faktiskt inte slå däcket. Kapten skrattar bara.