Uppdraget! (Rollspel Privat)

Jag tog emot kniven och nickade som tack. Så nu har vi allt, nej vänta vi ska ha en varsin mössa. Jag såg en svart och en grön mössa, jag tog ner dem och gav den gröna till Lea, jag satte mössan på huvudet och stoppade ner allt annat utom pilbågen och kogret. "Kom vi går upp, vi har ju allt vi behöbver så det är väll dags att ge sig av då" sa jag till Lea, jag öppnade dörren ocg gick ut.

Torccie gav Lea en grön mössa, hon tog emot den och stoppade den i sin väska. Torccie började gå ut. "Torccie" sa Lea och log mot henne. "Du har glömt något" hon räckte fram ett tapprör medans hon stoppade i ett i sin egen väska.

" tack du" sa jag och log. Jag gick upp för trappan och kollade i rummet, där stod våra stylister. " hejdå, hoppas ni kommer tillbaka." sa dem och vinkade medans jag gick ut ur huset. " kommer du Lea?" sa jag för att se till att hon var med.

Lea tittade på stylisterna. Utan en ända blick till på dem gick hon efter Torccie. Hon tittade på henne och log. Hon gick förbi och ut. Man såg solens sista strålar gå ner i horisonten. Hon vände sig om och tittade på Torccie. Dem gick ut på gatorna. Det var mörk, inte en människa syntes. "Kom Torccie" sa hon tyst. "Vi går genom skogen" Hon gick snabbt genom gatorna tills hon såg ett extra bekant hus. James hus. Hon ställde sig nedanför trappan. Hon tittade på dörren. Hon suckade och en tår rann ner för hennes ansikte. Hon vände sig om och fortsatte att gå. Fast det ingen av dem såg var att någon tittade ut genom fönstret. Dem kom till stängslet och öppningen. Lea kröp igenom. "Kom Torccie" sa hon. Torccie kom efter. Lea tittade in i skogen. De började gå. "Tänkte du sticka utan att säga hejdå" Lea vände sig om och tittade på någon som hade följt dem en bit. James...

"Ni får inte prata med varanndra, tänk om någon avlyssnar oss, Lea skulle du vilja att han försvan för det vill inte jag även fast jag inte känner honom." sa jag snabbt. Jag gick en bit och vännde mig om och tittade på Lea som stod kvar. "Kom Lea, vi går" sa jag. Jag gick lite till, "Lea jag vill inte bli arg på dig, kom nu!" sa jag hårt.

Lea hörde inte på vad Torccie sa. Hon stirrade på James, som stirrade tillbaks. Lea slog bort blicken. James gick fram till henne. "Lea" viskade han. Tårarna strömmade nu ner för hennes kinder. "Lea" sa James igen. "Lea, snälla titta på mig" Lea tittade på honom och tårarna rann ner för hennes kinder. James la armarna om henne. "Det är okej" sa han. Man hörde hur ostadig hans annars stadiga röst var. James sköt henne ifrån sig och höll henne på en armlängds avstånd. Han tittade henne i ögonen. "Jag vill inte lämna dig" sa Lea. "Men du måste" sa James. "Kom" Han tog hennes hand och gick med henne fram till Torccie. "Jag följer er en bit" Lea torkade tårarna och de gick in i skogen. James höll fortfarande i Leas hand.

" Det är då inte mitt fel om något hännder här i skogen" sa jag lätt och gick vidare. Jag sneglade bak på dem, urch, tänk att ha en killle som man måste vara snäll mot hela tiden vad jobbigt. " Vart ska vi sova då" frågade jag tort. Jag gick en stund till tills vi kom fram till ett berg, jag gick in en bit och la ned väskan på det kalla torra golvet. "här, här blir bra". jag tittade på kärleksparet, hur kan dem vara så känslosamma när vi är i skogen och kan bli ertappade av ett par soldater.

Lea och James följde efter Torccie in i grottan. "Jag måste tillbaks nu" sa James och tittade Lea i ögonen. "Jag vet" sa hon. Dem kramade varandra. "Var försiktig med vad du säger när jag är borta James" sa Lea. James log. "Jadå. Lova att du kommer tillbaka" "Jag lovar. Jag tänker inte lämmna min bästa vän i sticket" Dem tittade på varandra och James släppte henne. "Hejdå" sa han med gråten i halsen. "Hejdå" sa Lea och James gick iväg i mörkret tillbaks till Distrikt 12.

Jag lyssnade på dem och hörde att dem inte var tillsammans, nå väl det värkade nästan så. " Så, Lea, ska vi sova här inatt?" sa jag. Jag tittade åt ett annat håll, jag tittade utåt. Det behöver nog vara en av oss som måste vara vaken ett tag och hålla utkik och sen byta. tänkte jag. " förästen, ska vi äta lite, eller förästen var det inget." sa jag till Lea. Jag tog ut sovsäcken ur den röda väskan, jag la ut den och la väskan under som kudde. Jag kröp ner med skor och allt och sommnade på typ 5 minuter, det hade vart en lång dag så.

"Visst" sa Lea och vände sig om. Torccie hade sommnat och Lea satt i grottans öppning och höll utkik. Hon hade lindat sin sovsäck runt sig. Hon höll en kniv i handen också. Lea var inte trött. Torccie kanske var det, men hon var ju yngre. Lea satt och stirrade ut i mörkret när det plötsligt slog henne att hon och James hade gömt några saker i skogen, just för såna här tillfällen. Hon ställde sig upp och la sin sovsäck på Torccie som ett extra skydd. Hon tog kniven och sin pilbåge i handen och gick ut ur grottan. Hon klättrade upp för berget. När hon kommit till toppen tittade hon ner igen. Ingen där, bra. Hon gick till ett ensamt träd som stod där. Det var ett hål i trädet. Lea sträckte in handen och tog ut lite av det som fanns där, hon lämnade kvar lite til James. Det var mat, knivar, pilar och vatten. Hon klättrade ner med allt och gick in i grottan igen. Hon la sakerna i väskan och satte sig för att vakta igen.