Virvlande strömmar [HG][SV]

awesome!! vi ses senare idag

Tack!♥
Japp! Längtar efter vårt hp-maraton! Ska vi börja med typ första filmen ikväll?

självklart. bara citronisglassarna hinner bli klara

Mm, vi får börja med de så fort vi kommer hem till mig så att de hinner frysa ordentligt :3

btw, om vi ska fortsätta den här diskussionen kan vi väl göra det i mejl eller på facebook? Annars blir tråden lite spammad

Oh! *bevakar*

bra!

Tack för att ni orkar med att vänta ♥
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 13

Leonine Dorey stänger av teven och säger åt oss att vi kan gå tillbaka till våra rum om vi vill. Jag nappar genast på erbjudandet och lämnar rummet innan någon hinner säga något mer till mig. Allt jag vill just nu är att vara ensam.
När jag går över de mjuka mattorna på väg tillbaka till mitt rum lägger jag märke till att det nu är mörkt utanför fönstren. Det var inga fönster i rummet där teven fanns, det måste vara därför jag inte lagt märke till det än.

När jag låter dörren glida igen bakom mig känner jag för att bara krypa ihop och somna på mattan jag står på för att aldrig vakna mer.
Men istället går jag bara fram och ställer mig vit det mörka fönstret. Jag låter handen vila mot det kalla glaset. Jag vet inte hur länge jag står kvar där men efter ett tag fläckas fönsterrutan av tunga regndroppar. Någonstans långt borta genom regnet och mörkret skymtar jag ljus. Jag vet att vi inte kan vara framme i huvudstaden än så jag förstår att ljuset måste komma från ett annat distrikt, vilket vet jag inte.
Jag står kvar en lång stund till och ser regndropparna rinna i vågräta linjer längs fönstret på grund av tågets hastighet.

Mörkret är nu nästan ogenomträngligt där utanför och den lilla fläck av imma min andedräkt har börjat bilda på glaset talar om för mig att det också blivit kallare.
Bakom den lilla fläcken ser jag i min spegelbild att mina kinder är våta av tårar. Jag vet inte ens när de började att rinna.
Jag torkar kinderna torra med handryggen och kastar en blick på den stora sängen som är avsedd för mig. Jag orkar inte bry mig om att leta rätt på ett nattlinne även om jag är säker på att det finns någonstans i garderoben. Istället lossar jag bara på spännena på mina axelband och drar ner dragkedjan i sidan och kryper ner bland de silkeslena lakanen med klänningen på.
Nya tårar hinner fläcka de mjuka kuddarna innan jag somnar.

Awesome
Värt väntetiden

Superbra *bevakar*

bra