Svartkonster (Narcissa och Lucius)

Jag läser

Alla är kvar x)

Jag läser

Lucius hade aldrig haft problem med att döda. Det var enkelt, allt som behövdes var två ord och en arm som sträcktes ut. Det var så oerhört enkelt.
Så hade det även varit igår, enkelt. Han hade sett mot mugglarens ansikte, sett hur det plötsligt planades ut, hur allting blev… kallt. Det var nog hans absolut största intryck av döden, kallt. Och Lucius hade sett döden, ack så många gånger.
I början hade det varit tidsfördriv, träning inför den riktiga världen. Oskyldiga små ekorrar i skogen utanför Hogwarts, nifflare, husalfer. Men så fort han anslutit sig till Mörkrets Herre så hade det gått steget längre, och när Lucius dödat sin första människa hade han inte känt något. Det var som om det varit en utav de där patetiska små djuren i skogen, eller någon av Hogwarts husalfer. Det betydde inget.
Ingenting hade någonsin betytt någonting för Lucius, inte på riktigt. Kanske var det därför an blivit så förtjust i tanken på Ms. Black, ty hon lockade någonting hos honom. Någonting som fick honom att känna, även om han inte kunde sätta fingret på vad riktigt än. Det var därför han bett hennes far om att få uppvakta henne, för att få mer tid att utforska den där lite nyfikna känslan inom honom som hon lockade fram, trots att de bara bekantat sig vagt.
Men det fanns någonting där ändå, Lucius kunde känna det, men han behövde som sagt mer tid för att lista ut vad.

Jättekort, men i alla fall något!

Väldigt bra, trots.. längden.

Bra!!!

Superbra!! Jag bevakar!!

Grymt bra det här ff. Älskar alla personbeskrivningar vi får! Fortsätt så!

Superbra trots den korta delen. ♥

Jätte BRAAAAAAAAAAAA!!!