Jag!!!!???? En häxa??!!

Tack! =)

Drömmen

Jag satt på en pall med soteringshatten på huvudet. Jag visste att jag satt i Hogwarts stora sal och att alla stirrade på mig, fast jag inte kunde se det. Soteringshatten var tyst. Det hördes inte ett ljud. När det hade gått vad som kändes som en evighet började de andra eleverna viska till varandra. Alla blev tysta igen när soterings hatten äntligen började tala.
''Det måste ha skett ett misstag.''

Jag satte mig upp med ett ryck, helt svettg. Jag tittade runt och upptäckte att jag låg i min säng, i mitt rum. Sedan slappnade jag av, men bara nåra sekunder senare kom jag på vilken dag det var och kastade en blick på klockan. 05.30 visade min digitalklocka på nattduks bordet.

Jag satt och läste lite i mina skolböcker innan jag gick ner till köket för att äta frukost en timme senare. Jag åt tre smörgåsar och drack ett glas mjölk, vid min andra smögås hade mina föräldrar vaknat och börjat äta frukost med mig. De drack sitt morgon kaffe som vanligt. När jag hade ätit klart borstade jag mina tänder och gick upp för att byta om. Neko sov fortfarande. Jag tog på mig en ljusblå tröja och ett par jeans. Sedan packade jag ner de böckerna jag hade läst när jag vaknade och nåra av mina favorit böcker ner i den enorma resväskan och släpade den nerför trappan. Jag gick upp igen för att hämta Neko. När jag kom ner med henne var mina föräldrar redo att åka.

Jag satt och dagdrömde om hogwarts i bilen. Men sedan slog en tanke mig, tänk om en del av min dröm var sann? Tänk om det verkligen hade skett ett misstag?!
''Mamma?'' sa jag.
''Vad är det gumman?'' sa hon och vände sig om i framsättet.
''Tänk om det har skett ett misstag!'' sa jag panikslaget.
''Va?'' sa mamma med förvåning i rösten.
''Tänk om jag inte alls är nån häxa?! Tänk om de kasta ut mig direkt! Tänk om.....''
''Strunt prat! De är ju för f*n trollkarla och häxor! Om de existerar kan det här inte vara ett misstag.'' avbröt pappa.
Jag blev tyst, nu kände jag mig faktis.. lungnare.
''Din far har rätt, Kate. Slappna av nu.'' sa mamma med mjuk röst. Jag slappnade av.
''Tack.'' sa jag lättnad.

Extra kapitel!

En ny värld, ett nytt liv och ett nytt äventyr.

Vi är befinner oss i perrong 9 3/4. Nåra trollkarlar och häxor har kastat nån slags barriär förtrollning över ingången, så att filmerna filmade nån annanstans och att bara icke-mugglare kunde komma nära, förutom om mugglarna är med en trollkarl eller häxa, men annars skulle de vända om och glömma vad de höll på med för 3 minuter sen. Även den perrdong 9 3/4 som gjordes för turister var på nån annanstans än var originalet befann sig. Det hade Roy berättat.
Mina föräldrar höll på att hjälpa mig att lasta upp mina grejer på Hogwarts expressen just nu. Allting var precis som i boken, J.K Rowling hade gjort ett bra jobb i att beskriva allt.
Nu var det dags att åka. Jag kramade mina föräldrar hårt, medans de kramade mig tillbaka, sedan hoppade jag in på det röda tåget igen och stack ut huvudet ur den närmsta fönstret jag såg. Mamma hade tårar i ögonen, men log. Pappa hade ett stolt leende på ansiktet.
''Var rädd om dig.'' sa mamma.
''Vi vill ALDRIG få dåliga nyheter i dina brev och de ska vara ärliga.'' sa pappa i en seriös ton men hade fortfarande kvar sitt leende.
''Oroa er inte, jag klara mig.'' svara jag, också med ett leende på mitt eget ansikte. Hogwarts expressen började rulla.
''Vi ses om ett halvår och glöm inte att vi älska dig!'' ropade de båda samtidigt medans de vinkade mot mig.
''Vi ses och jag älska er också!'' ropade jag tillbaka och drog ut ena armen och vinkade tillbaka. Vi vinkade till vi försvann ur varandras syn. Jag drog in mitt huvud och min arm i igen och suckade.
''Katie!''
Jag vände mig om och såg Roy komma gående mot mig.
''Hej Roy. Hur är det?'' frågade jag.
''Bra tack, du då?'' svara han.
''Bara bra tack.''
''Vill du sitta i vår kupé?''
''Vår?''
''Min, Lilys och Hugos.''
''Det vore toppen!'' sa jag och log. Roy log tillbaka och hjälpte mig att ta mina grejer till deras kupé, som nu var vår. När vi kom dit hade Lily och Hugo var sin hög med godis bredvid sig. Hugo vinkade till mig men sa inget när jag satte mig bredvid Lily, eftersom att han hade munnen full med choklad grodor.
''Hej Katie! Vill du ha en?'' hälsade Lily och räckte fram en choklad groda mot mig. Jag log och tackade jag.
När jag hade svalt chokladen tittade jag på kortet och såg Mr. Potters ansikte. Jag log, men innan jag hann läsa vad som stod på kortet tog någon det ifrån mig. (i]Rak under min näsa![/i]) Jag tittade irriterade upp på en chockad Hugo som stirrade på kortet som om den var värd miljoner.
''Du fick farbror Harry!!! Kan jag få det?!'' frågade Hugo. Jag glömde bort min irritation och sa förvånat: ''Men Mr. Potter är ju den kändaste trollkarlen i hela magiens historia! Borde det inte finnas massor choklad grodekort med honom?'' Hugo gjorde en grimas.
''Nja... De gjorde honom sällsyn för att locka fler barn att köpa de. Albus Dumbledore blev också sällsyn efter Voldermorts fall.'' svara han. Jag nickade,
''Visst ta den, skulle ändå tappa bort den om jag behållde den.'' Hugo sken upp.
''Tack Katie!'' sjöng han med hög röst. Sedan märkte jag att Lily och Roy blängde på honom.
''Orättvist!! Jag har letat efter det där kortet jätte länge!'' gnällde Lily.
''Jag har spenderat hälften av mitt liv på att leta efter det!'' sa Roy surt. Hugo räckte ut tungan till de båda.
''Än sen? Jag har letat efter det här sen jag var fyra! Slå det! Ha!''
''Jag BRYR mig INTE!!!'' halv skrek Lily medans hon försökte ta kortet ifrån Hugo. Sedan startades kriget om kortet.
''Förresten var är Mr. Potter?'' frågade jag, jag visste att det var meningslöst att försöka stoppa se.
''Pappa och mamma tog en annan väg till Hogwarts, för att eleverna inte skule skrika eefter autografer redan på tåget.'' svara Lily utan att ta blicken ifrån kortet i Hugos händer.
''Ska Mrs. Potter också följa med?'' frågade Roy, han försökte ta kortet ifrån Hugo.
''Hon ville inte stanna hemma ensam när hela familjen var på Hogwarts.'' svarar Lily igen.
''Jag har alltid undrat varför Mr. Potter aldrig fick ett kort redan när han var ett spädbarn. Han har ju varit känd ända sedan han var 1 år.'' sa jag fundersamt.
''Albus Dumbledore hindrade de från att få ett kort på honom under tills hans död. Men Voldermort gillade inte choklad grodor för att de skrev massa bra saker om hans fiender. Så de fick inte ett kort förrän efter hans fall.'' svara Hugo medans han för sökte hålla kortet så lång borta från Roy och Lily. Jag nickade och tittade ut genom fönstret. Efter ett tag tittade jag på våran fyra sovande ugglor, sedan på min tre ''bråkande'' vänner och till slut ut genom fönstret igen. Jag log. Det här var ett ny värld, ett nytt liv och framför allt ett nytt äventyr.

THE END

Jag är ledsen att jag har varit lat och inte orkat skriva, jag ber om ursäkt. Men ja, här ha vi slutet. Varför det här är slutet? För det första orka jag inte mer. För det andra jag har inga fler idéer. Det ända jag ville skriva var om en person som var en typisk mugglare, men fick reda på att han eller hon (i det här fallet, hon) är en häxa/trollkarl. Och jag vet att den här fanficen är hemsk. När jag tänker på vad jag har skrivit vill jag bara skratt åt mig själv och jag vet att många har slutat läsa den här för att senast jag skrev var typ i december, och förrförra gången för ett halv år sen eller nåt. Men om ni läser det här sista kapitlet vill jag tackar er. Tack för allt upp till nu! Om någon vill göra en egen version eller en fortsättning av detta kan ni göra det, det är okej för mig. (Men jag tvivlar på att nån vill göra det.)
Ännu en gång, tack till er alla som läser detta!