Framtiden är här

Zero skrattade roat
"Nej jag tänkte väl det, jag dödar inte folk bara för att bevisa för nån. du får antingen tro mig lr inte" sa han och såg på henne när hon hoppade till.
"Det är ett pistolskott, det är itne ovanlgti i staden"

"Jag menade inte att du skulle döda någon!" Ropade jag i röret. Någonting drog tag i min fot. Jag skrek. Det var någon som drog mig ännu längre in i röret. Jag skrek och skrek. Det glimmade till när jag tittade bakom mig. Jag skulle dö.

Zero suckade och såg på henne och tog tag i hennes hand och drpg utan problem ut henne ur röret.
"Du måste sluta vara så rädd, tjejen" sa han till Nayne och såg på henne

"Någon drog i mig?" Skrek jag upphetsat.
"Rädd? Jag är inte rädd! Chockad! Inte rädd!" Skrek jag ilsket. Jag suckade.
"Jag är en av dom bästa i Ralph..." Jag flämtade och tittade in i mina händer. Mina kinder blev röda. Det visste jag. Jag tittade på Zero, vampyren. Det lät så korkat. Men vad annars? Denna stad var ju helt knäpp.
"Du tror mig inte.. Jag är bara en rädd liten barnrumpa.." Jag var ilsken. Vad det än var i röret så skulle den inte få leva längre. Jag hittade snabbt en tändare och eldade upp röret. Jag vände mig om.

Zero såg på henne "Hej du behöver inte skrika, jag är inte döv! jag hör faktiskt bättre än vanliga människor" sa han lågt "jag sa inte att du är rädd hela tiden men du kanske borde slappna av lite" sa han och mötte hennes blick

Jag tittade på Zero's underliga ögonen. Jag skakade på huvudet.
"Ända sen jag träffade dig har jag betett mig så rädd!"
Helt plötsligt började jag sjunga på min favorit låt.

Zero såg på henne "Varför då? skrämmer jag dig?" frågade han och lutade sig mot väggen och log retsamt

Jag log.
"Jag vet inte... Kanske..." Jag satte mig på en liten bänk.

Zero log roat "jag lovar att inte äta dig, desutom borde jag ändå gå. du har säkert massa att göra" sa han och gick mot dörren

"Dy får stanna om du vill. Du har räddat mig 2 gånger idag" Sa jag och flinade.