Hämligheter och familge hemlighetre

Mmm...

Okej har fåt lite hjärna släp män ska försöka att skriva ett kapitel

Kapitel 12

Runt middags tid hade jag börja ha tråkigt så jag satte mig med ett papper och började måla, när jag hade målat i fem minuter började min mobil att ringa och även om jag satt nära den så han Emmett ändå att ta den före mig.

“ Ja, det är Emmet Cullen” sa han och log lite mott mig, men lika snappt som han sa det hade jag fåt tag i honom och tig tag i hans tröja och körde upp honom mott väggen.

“ Ge hitt min mobil!” sa jag mycket argt mot honom.
“ Varför det?” sa han med ett flin.
“ Därför att det är min mobil!” skrek jag och så tryckte jag upp honom lite till mitt väggen. En minut senare ryckte jag telefonen ifrån honom.

“ Ja, det är Rosalinda” sa jag glatt över att få till baks min mobil
“ Hej, Rosalinda det är Jessika”
“ Hej!”
“ Vem var det som svarade?” frågade hon lite nyfiket.
“ Det var den MYCKET störiga Emmett” sa jag argt.
“ Ja ha okej” sa Jessika.

Efter tio minuter la jag på och som tur var så hade Emmett gåt för annars hade nog jag mosat honom. Nu hade det gåt tre dagar och jag tänkte inte vara vampyr när jag kom till polis stationen så jag förvandlade mig men när jag kollade i spegeln såg jag att mina ögon var gyllen bruna och inte blå som dom var för tre dagar sedan.

“ Du sa väll rätt?” frågade Edward.
“ Ja, det ser du väll jag är inte så lik blek längre!” sa jag lite argt.
“ Då är det så att du får behålla ögonen” sa Carlisle.
“ Och vad ska jag säga när jag kommer i morgon och när jag kommer till baks till skolan?” sa jag mycket argt.
“ Du får komma på någon lögn” sa Edward.
“ Ja, jag får väll ta och göra det” sa jag lite lugnare nu.

När jag kom till stationen nästa dag så sa jag att jag hade skaffat kontakt linser och som tur var så gick dom på det. Framåt efter middagen så hörde jag en liten väl bekant röst.

“ Hej, Rosalinda”
Jag tittade upp och där stod Jacob.

“ hej, Jacob och vad vill du då?” frågade jag.
“ Jo, pappa ville att jag skulle ge dig detta” så tog han fram ett brev och gav mig det.
“ Tack Jacob” sa jag och stoppade ner det i fickan.

Sedan gick han och jag gick in till Charlie och sa att jag var tvungen att gå. När jag kom hem visade jag Carlisle brevet och han började läsa.

“ Gör er i ordning för i kväll ska vi ta och hälsa på några kompisar” sa han men inte så jätteglatt.

Alla började göra sig i ordning inför natten.

Tyvärr hinner jag inte mer men hoppas att ni tyckte om det

Vad menar hon med "den mycket smöriga Emmett"? Annars var det väl bra

Det skulle vara "den mycket störiga Emmett" Har ändrat det nu.

Okej! Jag vill inte vara jobbig som frågar så, men jag var tvungen att fråga för jag fattade inte det xD

Jag förstår det, jag sa ju att jag hade fått lite hjärn släp

^
Alla får det ibland

as-bra!

Okej jag vill i förväg be om ursäkt om kapitlet blir as tråkigt så SORRY


Kapitel 13

När klockan var runt sju så gav vi os i väg, tidigare hade jag frågat Carlisle vart vi skulle och då berättade han att vi skulle till ett ställe och där skulle vi mötas på var sin sida av gränsen. Tio minuter senare var vi framme och vi stod i en glänta som var om ringad av stora träd och framför ås så brann en stor brasa.

“ Hejsan, Billy” sa Carlisle och tog hans hand.
“ Hejsan, Carlisle” sa Billy.

Billy började berätta av talet som hans för fäder hade kompromissat om med familjen Cullen, sedan började han och Carlisle att kompromissa om jag fick gå över gränsen och till slut hade dom kommit överens om att jag fick gå över gränsen men inte som vampyr anas gällde reglerna mig också. En timme senare gav vi os hem. När vi kom hem stupade jag i säng och jag vaknade inte fören min klocka väckte mig så jag gick upp och byte om och sedan gick jag ner och satte i mig en liten frukost.

“ God morgon Rosalinda” sa Charlie när jag kom igenom dörren.
“ God morgon på dig också Charlie”

Helt plötsligt kom Billy och Jacob in genom dörrarna.

“ hej, Rosalinda” sa Jacob glatt.
“ Hej, Jacob och Billy” sa jag lika glatt.
“ Du har inte Charlie här någon stans” Sa Billy och kollade på mig.
“ Jodå, han är på sitt rum” sa jag.

Så rullade Billy i väg till Charlies rum och en samma kvar var jag och Jacob.

“ Du ser väldigt tröt ut” sa han plötsligt.
“ Jaså, gör jag som sov hela naten” sa jag.
“ Jaså, gjorde du?” frågade han lite roat.
“ Ja, fast jag kom inte I-säng fören tolv kanske” sa jag.
“ Då förstår jag” sa Jacob.

Plötsligt kom Billy med Charlie med sig.

“ Då ses vi hos dig då vid femtiden” sa Billy
“ Ja, vi ses då Billy”

Sedan gick dom och jag satte mig och gjorde ingenting. När klockan var tre så åkte jag hemåt men på vägen så stannade jag för att köpa en räksmörgås.

“ Å, vad vill du ha då lilla fröken?” sa damen som stod bakom disken.
“ jag, vill ha en räksmörgås” sa jag.
“ Den är klar om tio minuter” sa hon. Så det var bara att vänta, när det hade gått tio minuter så betalade jag och åkte hem. När klockan var runt åtta så gick jag ner för att hämta en frukt från köket och när jag passerade vardags rummet så ropade Emmett på mig.

“ Hej, du Rosen kom hitt lite” skrek han.
“ Varför kallar du mig ‘Rosen’” frågade jag när jag gick fram till honom.
“ För att du har rött hår, så du ser ut som en ros” sa Emmett med ett stort flin på läpparna.
“ Varför kallar du mig inne Rosie i stället?” frågade jag honom.
“ För det kallar vi Rosali” sa Emmett.
“ Ja ha, jag får väll stå ut med det namnet då och föresten vad var det du vill?” frågade jag.
“ Jo, jag tänkte att vi kunde köra arm bytning du och jag” sa han glatt.
“ Vist” sa jag.

Efter en sekund så hade jag fått ner hans arm på bordet och han krävde en retur match men då sa jag nej och gick upp i gen i trappan mötte jag Edward.

“ Du Edward är Emmett den starkaste i familjen?” frågade jag.
“ ja, varför undrar du?” frågade han.
“ Jag tror inte att han är det längre, för jag klådde honom i arm brytning” sa jag
“ Hur snabbt?”
“ På en sekund” sa jag och fort satte upp.

Det var det kapitlet hinner inte skriva mer just nu. Men det kommer nog ett kapitel snatr ska bara koma på vad som ska hända i det först

Var Rosalinda vampyr då hon klådde Emmett? För annars skulle det faktiskt vara omöjligt, en vanlig människa skulle nog inte ens klå den svagaste i familjen