Army, War and hard friendship. (Rollspel)

((super! och vi är i en korridor någonstans lol :3))

Olivia ger honom en bister blick. Hon funderar, han var fortfarande halv. Alltså högre upp än henne men det kanske är olika om halvmänniskan är halvmutant?
"Jag heter Objekt 90231. Jag ÄR en mutant." Säger Olivia och betonar är. "Men kalla mig Olivia." Fortsätter hon hastigt.

(( jag är på fjärde våningen inne i ett sovrum, eller Kol är))

Jack såg menande på Kol då han kom infarandes i rummet. Det var inte stort, endast två sängar, garderob och skrivbord.
"Vad är det?"frågade Kol och tog bort hörlurarna.
"Övermannen frågade efter dig", sade Jack menande och lade sig ner i sin säng med händerna under huvudet. "Men ta det lugnt, jag gjorde en räddning och sade att du talade med någon på första våningen."
"Tack!"utrbast Kol och kastade sig ner på sin säng innan han tog upp sitt skrivblock och började skriva på en berättelse.

"Visst, Olivia", sa Jacob och suckade tungt.

"Kommer du gå nu?" Undrar Olivia plötsligt oroad. Hon menar inte att vara elak. Orden bara flög ur munnen på henne utan att hon kunde stoppa det.

Kol orkar inte skriva länge, men två sidor hade han fått ihop i alla fall, sedan kastar han blocket på sängen och ställer sig upp.
"Vart ska du?"frågade Jack direkt.
"Ut", svarade Kol med ett snett leende.
"Jag tänker inte rädda dig den här gången!"sade Jack varnande.
"Visst", svarade Kol och gick tillbaka ner till våningen där han senast lämnat Olivia och Jacob.

Jacob vände sig misstänktsamt mot Olivia.
"Vadå, då?", sa han och rynkade på pannan.

"N-nej. Jag bara undrar. Du är den enda som vet. Utom rektorn och överordnade." Säger Olivia och hoppas lite att han inte går. Hon är inte van vid att folk bryr sig, så om Jacob inte bryr sig är det okej. Men hon försöker komma på något som ska kanske få honom stanna.
"Hur ska jag slå tillbaka då?" Frågar hon till slut.

"Använd knytnävarna och gör dig så stor som möjligt", svarade Kol som just kommit fram till dem. "Om du ser liten och ynklig ut så tycker de att det är mycket roligare, du måste vara stor på dig."
Han gick förbi dem och öppnade fönstret innan han kikade ut. Han log för sig själv och satte sig på fönsterkarmen.

Jacob funderade.
"Tja, till att börja med får du lära dig självförsvar. Det bästa är ju egentligen att bara springa där ifrån men..." Han skrattade. "Du skulle kunna slå dem och sen bara smita iväg och låtsas som ingenting."
Han ryckte på axlarna.

Olivia hoppar till. Innan hon ruskar på huvudet.
"Men jag kan inte slåss." mumlar hon och funderar på vad hon faktiskt kan. Hon kan gymnastik så volter, hjulning och sådant är inget problem men det kan man ju inte använda som stridstekniker.