This feeling I have...Could it be... love?

Tack så mycket Mer kommer snart, kanske idag, kanske imorgon ^^ ♥

bra^^

Asbra!!

Moar! Det här är ganska tråkigt, men jag har en idé till sen sak sen som jag tror ni kommer att gilla...

---

Kapitel 8 - Arvet

Scorpius Malfoy

Uppehållsrummet var deprimerande. Som vanligt. Det grågröna ljuset som spred ett obehagligt sken över dödskallarna och de gröna sofforna fyllde mig med samma skumma känsla som tidigare. Usch. Jag hatade uppehållsrummet.
Långsamt släpade jag mig fram mot en av de pösiga, giftgröna fåtöljerna, sjönk ner i den och sträckte på mig. Dagen hade varit lång. Trolldryckskonst med Snigelhorn, förvandlingskonst med McGonnagall, trollformellära med Wesferin och örtlära med Longbottom. Långrumpa. Fast det sista vad det idiotiska smeknamnet på professorn som mina så kallade ”vänner” hade myntat. Jag hade egentligen föredragit att kalla honom professor Longbottom, men nu fick jag falskt skratta med när de andra kallade honom för Långarslet.
Jag hatade att vara Slytherinare. Var det bara för att jag var en Malfoy eller?! Soteringen skulle ju vara opartisk i förhållande till släkt eller namn!
”Ey, Scorp!” sa någon plötsligt. Jag vred på huvudet för att se vem det var, och upptäckte att det var Zeus. Zeus lutade sig mot mig, flinade och blottade sina lite skeva tandrader. Jag flinade med, trots att jag egentligen ville spy åt uttrycket på hans ansikte.
”God dag Zeus” svarade jag med tillgjort, snobbigt tonfall. Detta gjorde jag eftersom jag visste att Zeus skulle betrakta det som roligt och skratta. Jag hade rätt; han skrockade rått.
”Scorp, hörde du vad Långarslet sa till den där lilla tjejen Weasley?” frågade han sedan och stirrade obehagligt på mig med sina lätt insjunkna, blekblåa ögon.
’Longbottom, Longbottom!’ ville jag skrika åt honom, rakt i det där hånleende ansiktet. Men jag höll tyst.
”Nä, vadå?” flinade jag tillbaka och antog en lätt överlägsen min, som samtidigt hade en underton av nyfikenhet.
Zeus flinade.
”Han sa att han hade bjudit in henne på te senare i veckan. Fattaru Scorp? Weasley-bruden ska på te hos en lärare. Hon kommer fjääääska!” skrattade han och drog ut på ä: na. Sedan härmade han Rose’ röst – eller trodde att han gjorde det. ”Ooh, professorn, jag ville bara säga att du är den bäästa läraren jag har haft, inte för att jag har haft dig så länge, men du är verkligen jätteduktig!” efterapade Zeus och låtsades hålla en kopp te i handen. Jag skrattade fejkat med.
’Ta mig bara härifrån, snälla gud, ta mig härifrån… ‘ bad jag tyst inom mig.
Plötsligt bröt sig Simone in i samtalet. Hon hade suttit tyst och flinat åt min och Zeus’ konversation, men själv inte sagt någonting.
”Och det där dumma Långarslet kommer såklart ge henne högre betyg, han vågar väl inte annat. Annars kanske han måste utstå hennes förfärliga ansikte en gång till!” sa Simone med sin höga, gälla röst som lämnade ett lätt surr i öronen efter att man hört den. Både hon och Zeus skrattade. Jag skrattade på utsidan, men på insidan slet jag mig själv i håret av frustration. Jag ville inte vara här!

Åh, jag ♥ det!!! Nu vill jag ju bara läsa mer och mer

Aw, tack J-star Black :'3
Det kommer mer imorgon ^^

Åh, vad kul

Jao... Jag försöker göra det roligt i alla fall ewe

azome mer plz!

Mer kommer imorgon 8D