Rose Weasley´s förbjudna kärlek

eeeh ja det var långt nog det var det bästa
du har skrivit

meraa

Jättebra!!
Meeeeer!!

meeer!! ♥

Skrev lite i smyg skolan idag när läraren inte såg hehe...

Haha bra!

Du skriver asbra!! *bevakar*

Jättebra! Lite "hackigt" där och var, men ändå jättebra! *bevakar*

Kapitel 7


”Hej igen Rose” sa Dominique
”Hej Domi” svarade hon frånvarande.
Egentligen kunde hon inte tänka på något annat än hemligheten. För tillfället kunde hon inte hitta någon av Lily, James, Albus eller Hugo bland alla släktingar.

”Nu när alla har kommit så ska vi väll snart ta och äta” sa Molly och försökte överrösta alla.
Äntligen såg hon James, Lily, Hugo och Albus. Dem stod och pratade tyst med varandra, nästan viskade. Rose gick mot dem men plötsligt kom Molly och Rose i armen.
”Kom kan du hjälpa mig med och skala lite potatis?”
”Eeh... Asså” började Rose.
”Jo kom nu” sa Molly och ledde henne in i det lite små stökiga köket.

Det var tydligen inte bara ”skala lite potatis” det var snarare ett helt berg på diskbänken.
”Desto fortare vi börjar desto fortare blir vi klara” sa Molly optimistiskt.
”Kan du inte bara använda lite magi?” frågade Rose.
”Nej nu gör vi på detta sättet. Dessutom kan vi prata lite.” sa hon bestämt men glatt.

Molly räckte Rose en kniv och dem satte i gång.
”Rose du vet att om det någon gång skulle vara jobbigt att prata med dina föräldrar om något så kan du alltid komma till mig.” sa Molly vänligt.
”Menar du något speciellt?”
”Nej, vad som helst jag finns alltid här.”
”Okej tack men det är inget just nu.”
”Är du helt säkert?” sa Molly lite ängsligt.
”Ja, vad skulle det annars vara?” frågade hon lite misstänksamt.
Tänk om James hade berättat det för farmor först? Men varför för just henne först? tänkte hon för sig själv. Rose kände att det började knyta sig i magen och huvudet blev snurrigt.

”Rose hur är det med dig?” frågade Molly oroligt.
Rose såg att Molly pratade men det kom ingen röst. Rummet började snurra och hon blev kallsvettig. Plötsligt föll hon bara av stolen och pladask ner på golvet.



”Titta hon vaknar” sa en röst.
Rose öppnade långsamt ögonen. Hon låg på soffan nu och runt henne stod alla släktingarna och stirrade på henne.
”Hur är det lilla vän? du svimmade.” sa Molly.
Rose’s mamma satte sig på knä bredvid Rose’s pappa framför soffan.
”Öhm... Bra tror jag.” sa Rose.
Hennes faster Ginny gav henne ett glas vatten.
Ingen av dem sa något alla tittade bara på henne.
”Mår du verkligen bra? du brukar inte svimma bara sådär” sa hennes mamma.
”Jag mår fint nu, tack ni behöver inte hjälpa mig mer nu.” sa Rose bekymmerslöst.
Hennes mamma tog undan Rose’s lugg och höll handen mot pannan.
”Aj du är ju skållhet.” sa hon och rykte undan sin hand.
”Kom vi går upp och bäddar ner dig i sängen.” fortsatte hon.

Rose reste sig upp och det kändes som om allas armar höll henne på ryggen för att hon inte skulle ramla. Men när hon kollade bak var det bara Ron’s arm.
I trappan gick han hela tiden tätt bakom henne.

När dem hade kommit in i sovrummet kom Molly in med ett nytt glas och en vattenkanna.
”Tack Molly” sa Hermione.
”Det var så lite så, Filtar ligger i skåpet där” sa hon och pekade på ett vitt litet träskåp. Skåpets handtag var grått och gjort av metall.

Rose tog en filt och kröp ner i sängen.
”Du kan inte bara ha en filt Rosie.” sa hennes pappa Ron.
”Varför inte? den är varm.” sa Rose.
Ron hämtade två till och sträckte ut dem över Rose.
”Det blir jätte varmt nu.” klagade hon.
”Om du vill bli frisk får du stå ut eller vill du vara sjuk nu i jul?” sa Ron på ett sätt som gjorde att det var självklart att man skulle ha tre tjocka och varma filtar på sig.

Efter ett tag gick hennes föräldrar ner.
Rose låg bara och tittade sig omkring i rummet. Det var inte ett så värst stort rum. Väggarna hade vita tapeter med ett ljus-grått mönster på och golvet var ett grått trägolv. Det var ingen större inredning där inne förutom skåpet och en stol som stod bredvid sängen. Mitt på golvet låg en matta som Molly hade gjort. Den var ganska vacker. Mattan var scharlakansröd och lyste upp rummet på något sätt.

Rose satte sig upp i sängen. När hon satte ner fötterna mot golvet drog hon först tillbaka dem för golvet var så kallt. Men fötterna vande sig snabbt vid det kalla golvet.
Hon gick mot det enda fönstret som fanns i rummet.
Det var litet och fyrkantigt. Ginny hade sytt vita spetsgardiner till fönstret eller åtminstone försökt. Dem var inte den vackraste spetsgardiner. Men dem gav ändå en lite hemtrevlig känsla.
Utanför fönstret snöade det. Rose tittade ner på trädgården, där hade dem snöbollskrig och byggde snögubbar. Hon ville vara med för det såg både roligt och mysigt ut.

Plötsligt avbröts hennes tankar med att det knackade på dörren. Automatiskt hoppade hon ner i sängen och drog upp filtarna till halsen.
”Vem är det?” frågade hon
Dörren öppnades och James kom in.

Bra!!