Om Fred Weasley överlevt

>.< Vad dåligt minne jag har! Jag hade glömt att jag inte lagt upp det nya kapitlet än! Jag trodde att jag gjort det. Inte för än jag skulle skriva det efter det här upptäckte jag det! Aja, här är det!


KAPITEL 5: NYTT LIV


"Exakt NÄR vaknade ni, Mrs Weasley?"
Auroren stod framåtlutad. Han stirrade rakt in i Katies ögon. Hon stirrade tillbaka med samma knipsluga blick.
"Klockan 8 kanske."
Auroren vände sig bort från Katie. Han gick mot sovrummets ena fönster och stannade där. Han hanterade stölden väldigt överdrivet, hade Katie märkt. Auroren tog allting som om det var ett mord eller något. Kanske, tänkte Katie. Kanske hade han varit en auror som tog hand om onda trollkarlar och häxor förut, men nu blivit som en mugglarpolis för trollkarlar. Det skulle förklara varför han såg så butter ut och varför han tog det på väldigt stort allvar. Om man först varit en riktig auror men sedan blev tvungen att hoppa ner ett steg till polisauror skulle man nog vara sur och vara van att ta saker väldigt allvarligt.
"Du måste veta EXAKT när du vaknade! Annars kan vi inte reda ut det här!"
"Men vi kanske inte behöver reda ut det! Tänk om man vara behöver göra så här."
Hon viftade med sin trollstav och mumlade: Acio vigselring! Plötsligt susade en ring in genom den öppna dörren.
Auroren såg häpet på när Katie gjorde samma sak igen och de andra stulna sakerna susade in genom sovrummsdörren.
"Men..." sa han hest. "Det ska inte vara så lett! Man måste arbeta lite för att få som man vill! Det där är fusk!"
Katie såg själv lite förvånad ut över att det varit så lätt. Men hon samlade sig.
"Vem har sagt det?" frågade Katie med ett leende på läpparna. "Vi hade inte behövt kalla på dig. Det var visst mycket lättare än det verkade."
Auroren tappade hakan i ett ögonblick. Sen återfick han kontrollen över sig själv och stängde munnen. Han lade armarna i kors på bröstet och hans ögon smalnade när han tittade på Katie och Fred.
"Jaha, då går jag."
Han vände på klacken och gick. När Katie och Fred hört ytterdörren stängas borta i hallen, började de skratta. De skrattade i flera minuter. Vad det var som var så roligt visste inte riktigt någon av dem. Men det var kul så de fortsatte ända tills Fred frågade:
"VAR klockorna och allt det där stulet eller hade vi bara tappat bort det? Flög det liksom in genom fönstret eller var allt i lägenheten?"
Katie rykte på axlarna.
"Det viktiga är att allt är tillbaka."

Efter den dagen hände inget särskilt. Veckor gick utan att något speciellt hände. Inga stölder, hjärnskakningar eller överraskningar. Allt flöt på som rinnande vatten. Fred och Katie gick på sitt första ultraljud. Bebisen mådde bra. Hon växte snabbt och snart var det bara tre månader kvar tills hon skulle födas. Katie och Fred funderade fortfarande på namn. Dagen då de skulle på middag till Mr. Och Mrs. Weasley hade de flera nya förslag på gång. Fred tyckte Hilly, Samantha, Nadine eller Cassandra. Katie gillade Hilly men inte de andra namnen, så Fred tyckte att de skulle bestämma Hilly men Katie ville tänka lite till.
"Men varför? Båda gillar ju Hilly."
"Men tänk om vi kommer på något annat. Typ något perfekt."
"Hilly ÄR perfekt."
Katie skakade leende på huvudet och öppnade ytterdörren.
"Kom nu vi måste skynda oss. Annars blir din mamma arg."

"Åååååh, Fred! Älskling! Hur mår du?"
Mrs. Weasley skyndade fram till sin son. Hon slog armarna om honom och kramade hårt.
"Jag mår bra mamma," log han. "Det är lugnt."
Molly släppte honom tvekande. Sedan vände hon sig mot Katie. Hon tittade leende ner på sin styvdotters stora mage.
"Vad ska hon heta?" undrade Molly ivrigt.
"Hilly", sa Fred i mun på Katie som sa: "Vi vet inte."
Följden blev att alla tre började skratta. Då kom Mr. Weasley in. Hans kala fläck på huvudet hade växt och nu fanns nästan inget hår kvar. Annars såg han ut som vanligt med sitt glada leende och röda hår.
"Pappa!" utropade Fred och kramade om sin far.
Arthur log och klappade honom på ryggen.
"Vad du växer snabbt. Var det inte igår du förtrollade Rons nalle björn till en spindel?" suckade han nostalgiskt.
"Nej du. Det var ett långt tag sen. Föresten skulle Hermione och Ron komma också?"
"Och Bill, Flour, Ginny, Harry, Charlie och alla deras barn såklart," rättade Molly.
"Gorge då?"
"Han är magsjuk," svarade hon och lotsade in dem i vardagsrummet. "Ta lite te medan ni väntar."

[Tids hopp. 3 1/2 månad senare]

Ett högt skrik hördes genom hela sjukhussalen. Fred höll på att stoppa fingrarna i öronen, så högt skrek Katie. De var på Sankt Mungos och Katie skulle precis föda. När Fred tänkte på det for en glädje känsla genom ryggmärgen. Äntligen! tänkte han.
"Aaaaaj!" skrek Katie högt.
Värkarna hade börjat mitt i natten. Katie hade väckt Fred med en gång och de hade transfererat sig till sjukhuset så fort de kunnat. Väl där hade de fått vänta i en halvtimme innan en botare kom för att hjälpa dem. Botaren hade lett dem till de rum de nu satt i och där hade tre andra botare fått ner Katie på en säng och om bara några få minuter skulle hon och Fred ha ett eget litet barn.
"Så ja," sa en kvinnlig botare lugnande till Katie och log.
En tår rann ner för Katies kind.
"Har ni inte något smärt stillande?" frågade Fred oroligt.
"Jo, men det kan vi bara använda efter att barnet fötts."
Fred satte sig bredvid sin fru på en stol. Han tog tag om hennes hand.

Minuterna efter det kom inte Fred ihåg så mycket ifrån. Han mindes nästan ingenting. Bara att plötsligt hade han suttit med världens finaste bebis i knät. Hon hade stora, mandelformade, mörka ögon, en liten näsa, rödbrunt, luddigt hår och små händer som grep hårt om Freds pekfinger. Det var den vackraste ungen på hela jorden tyckte både Fred och Katie.
"Är hon inte underbar?" frågade Katie matt.
"Mm."
"Titta på hennes ögon! Hon kommer bli vacker när hon blir stor."
"Mm."
"Jag tror faktiskt hon passar som Hilly."
"Mm...Va! Tycker du? Äntligen!"
Katie skrattade.
"Okej, då är det bestämt då. Vår dotter Hilly."
"Visst."
Lilla Hilly öppnade plötsligt sina mörkbruna ögon. Hon tittade på sina föräldrar i några ögonblick sedan gallskrek hon. Hilly skrek så högt att det gjorde ont i Freds öron.
"Tar du henne?" frågade Fred och lyfte över deras barn till Katie.
Katie tog emot henne.

Nu började ett nytt liv för dem. Ett med en liten flicka i.
Hilly Weasley.


--------------------------

Ni anar inte hur svårt det var att hitta på något som skulle hända! När jag väl gjorde det var det väldigt svårt att skriva. Jag har ju liksom inte varit med om en förlåssning.

Hoppas det var okej ändå!

(ni får gärna skicka idéer om ni har några)

Lite stavfel men annars helt okej

Eller vad säger jag?

DET VAR ÅZUM!!!

^Tack!

jätte bra! något slarvfel någonstans, men det gjorde ingenting

Stavfel lite här och där men helhet är det ett awsum kap ^^

AWESOME, VERKLIGEN AWESOME!!!

Jätte bra!

Jätte awesome! mer!

Kommer det mer snart?

Så bra! Några har ju redan berättat om stavfelen så...

SUPERMEGAAWSOME!