Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

AWSOME!
SAYS AWSOME!

Denna berättelse äger! (Ny läsare *bevakar*)
MEEEEEEEEEER NU!

Väldigt roligt med nya läsare och tack för kommentarena igen.
Det här kapitlet kom lite snabbare än vad jag själv väntat mig men här är det i alla fall

Kapitel 6

Draco

Draco petade i maten, han hade helt och hållet tappat aptiten. Varför? Han visste inte.
Men han visste en annan sak. Hermione Granger hade sett åt hans håll två gånger och de hade fått ögonkontakt. Som hon hade brutit båda gångerna. Hon hade rodnat. Draco log fånigt samtidigt som han tittade ner i sin stekta kyckling.
”Draco?” hans tankar avbröts av Pansy som tittade undrande på honom.” Mår du bra? Du ser lite… konstig ut.”
” Jag mår utmärkt.” svarade Draco irriterat och det fåniga leendet hade med ens försvunnit ur ansiktet på honom. Han spetsade en potatisbit och stoppade in den i munnen. Han tuggade frenetiskt på den och svalde den.
Draco såg plötsligt hur professor Snape och Potter kom intågande i Stora Salen.
Fan, tänkte han. Hur kommer det sig att han inte är på väg tillbaka till London?
Potters ansikte och kläder var alldeles nerblodade och Draco kände sig ändå ganska nöjd.
Potter verkade obekväm i att alla stirrade på honom och han sprang faktiskt nästan sista biten till Gryffindorbordet och klämde sig ner mellan Hermione och Weasley. De började genast att prata med varandra och efter bara några sekunder hade Hermione tagit bort allt blod från Potters ansikte.
”Draco! Hallå!” det var Pansy igen, förstås.” Lyssnar du ens på vad jag säger? Strunt samma, vad tycker du om min nya frisyr?” Hon hade ställt den frågan tre gånger redan och Draco rykte bara på axlarna. Frisyren kunde ha varit häftig, med olika längder och lugg. Det var bara det att den verkligen inte passade henne. Och han hade faktiskt redan ljugit och sagt att den såg bra ut.
Pansy verkade inte vara nöjd med hans icke-verbala svar och började att diskutera om sommarlovet med Daphne Greengras.
Nu hade efterrätterna dykt upp och Crabbe och Goyle, som redan hade tryckt i sig onaturligt mycket mat, lassade på med olika desserter på deras guldtallrikar och började att äta igen.
Seriöst, tänkte han. Hur mycket äter de egentligen?

Lmna gärna en kommentar

SUPER!

Jag är riktigt impad! För att ha skrivit så kort så har du fått med så mycket! Riktigt jäkla impad!

Great!

ny läsare och jag älskar denna ff!!

God vad bra! Jag är impad, ja skulle inte kunna skriva så bra!

Bra C:

goodie goodie