Hjärta av silver [SV]

7. Du är en Malfoy för gudskull! Håll ihop!

De hade inte märkt honom än, de stod tätt ihop med varandra och konverserade om någonting. De pratade väldigt lågt, så det var omöjligt för honom att höra om vad.
Säkert om mig, tänkte han. Han kliade sig på sin vänstra arm och funderade på om han skulle gå fram till dem. Han var inte så sugen på att träffa Potter och Weasley, han nästade spottade fram deras namn i hans huvud. Han hatade dem.
Samtalet verkade bli lite intensivare eftersom de höjde rösten och Granger började vifta på armarna vilt omkring sig. Potter skakade på huvudet som om han var besviken.
Japp, defintivt om mig.
Plötsligt ryckte Weasley till sig Grangers händer och höll dem i ett fast grepp. Potter la hans hand på hennes axel och sa något tyst, sedan gick han det motsatta hållet från Draco därifrån.

Granger och Weasley som fortfarande höll händer stod kvar, det såg ut som det rödhåriga missfostret försökte prata med henne men hon höll ögonen på backen så det var omöjligt att få ögonkontakt. Weasley släppte hennes ena hand för att lyfta hennes haka, han lutade sig framåt.
Och dääär var det dags för mig att gå! Skrek Draco inombords, han skulle inte ha stannat och lyssnat!
”FAN!” Skrek han, och vände sig snabbt om och gick därifrån med allt förutom ljudlösa steg. Han försökte att gå fort, men inombords höll han på att gå sönder.
”Draco!?” Hörde han Hermione skrika efter honom, han kunde höra hennes raska steg bakom honom. Han tänkte inte stanna, han ville inte störa deras ”gosande”.
Vad sjutton hade hänt med honom? Ändå sedan han kommit till skolan hade han blivit alldeles mesig och känslig. Du är en Malfoy! Du klarar det här!
Han sa det flera gånger om och till slut fick han kontroll över sin insida igen. Han stannade och väntade in Hermione Jean Granger.

❦




Det hade varit en underlig syn att se Malfoy så där... känslig, det slog hon vad om att vem som helst kunde hålla med om.
Och även fast hon hatade honom, tyckte hon faktiskt lite synd om honom, hon visste inte varför men det var så hon kände.
Någonting inuti henne hade protesterat när hon hade sett Malfoy ligga på golvet nerblodad i Vid Behov Rummet. Hon visste inte riktigt heller varför hon hade stannat med honom medan han sov, antagligen för att ingen annan hade kommit, vilket också hade varit något hon blivit förvånad över.

När hon hade lämnat honom, hade det känts som att hon lämnat en liten del av henne kvar med honom, ett svar, ett svar på en fråga hon aldrig trodde hon skulle behöva ställa sig själv.
Hermione hade aldrig behövt hjälp av någon för att svara på en fråga förutom av böckerna. Därför irriterade det här henne otroligt mycket. Det var därför hon hade bestämt sig för att prata med två av sina bästa vänner.


Efter frukosten hade Harry, Hermione och Ron gått till biblioteket inte bara för att hon behövde låna en bok utan för att prata.

”Jag... träffade på Malfoy för ett litet tag sedan...”
”Vad gjorde han!? Sa han något, Mione? Jag ska allvarligt slå honom till bitar!” Somvanligt skulle Ron överreagera, det var en sak som hon inte orkade med när det gällde hennes pojkvän.
Hermione stoppade tillbaka boken 'Trollformler som gått snett' och vände sig mot honom.
”Nej, han gjorde ingenting mot MIG.” Fräste hon. ”Tänker du lyssna, eller vill du tillägna den här tiden åt att avbryta?”
”Fortsätt Mione.” Harry skulle alltid vara så lugn och spela ledare. Hon fortsatte ändå.
”Han var i Vid Behov Rummet, och han var täckt av blod... så jag hjälpte honom ut till Madam Pomfrey.” Hon ville inte prata om detaljerna för de fick henne fortfarande att rysa.
Ingen sa något, eller så hade de ingenting att säga
”Varför hjälpte du Malfoy?” Ron. Såklart det var Ron som frågade.
”För att det inte spelade någon roll vad han hade gjort mot oss, man kan inte bara lämna någon blödande så där.” De stod nu alla tre tätt ihop med varandra och pratade med låg röst. Hermione kände förrådande tårar svida i hennes ögon när hon förstod att de inte fattade. De var ju inte riktigt mänskliga, tyckte de verkligen att hon skulle lämnat Malfoy för att förblöda?
”Är det därför du har varit borta så mycket? För att umgås med honom?” Sa Ron barskt.
”Eh, jag har lektion nu... och det ser ut som ni skulle behöva prata, Hejdå Mione, Ron!" Det märktes tydligt att Harry försökte fly från Rons känsliga utbrott.
Ron tog tag i hennes händer, men hon tittade ner. Hon kunde inte fatta att Ron var avundsjuk för att hon hade hjälpt en annan människa, som skulle dött annars!
”Malfoy är en idiot, han vet inte vad känslor är och har säkert inte ens ett hjärta!”
”Vad vet du om det, du känner honom inte!”
”Och det gör du då?”
Ron lyfte upp hennes haka, och lutade sig framåt för att kyssa henne.

”FAN!”
Ron avbröt kyssen tvärt när han hörde vem rösten tillhörde. Han släppte Hermiones händer och blev blek i ansiktet.
Hon struntade i Ron, och rundade hörnet för att se Malfoy gå bortåt med snabba steg. Han höll armarna om sin mage som för att hålla ihop sig.
”Draco!?”
Han svarade inte så hon skyndade sig för att springa efter honom, vad var det som var fel!?
Plötsligt släppte han sin egna kropp och stannade.

___________________________________________________

Jag ursäktar att kapitlet vart lite för långt. Hehe.
och nu har jag länkat den här i min singatur, så jag hoppas fler börjar läsa ^^
___________________________________________________

Som alltid ge kritik! Om det är något som är dåligt SÄG DET. Jag lovar att jag tål det

Och jag kom på att om ni har tråkigt medans ni väntar på ett nytt kapitel kan ni läsa min andra ff. Tryck!

Jag tyckte inte att det inte var för långt, det var bra långt. Det var roligt att läsa ur Hermiones syn!! Vill ha mer av det ♥ skriv mer

Ursäkta vad hade du tänkt dig att man skulle kritisera?? Allt är perfekt.

Awwie tack :' ♥

Jag har faktiskt redan börjat på nästa kapitel x'D
Så vad tror ni kommer hända nu då?

Jag tror att Hermione kommer kyssa Draco och så kommer Ron och ser det och så måste Hermione välja medans Draco fortsätter med sin plan.


Eller jo kom på en liten kritik. Hur kan Draco veta hur mugglare svär??

Åhh så UNDERBART

Haha jadu, jag tänkte också på det men jag kom inte på ett 'magiskt svärord' som jag kunde ha, men om du vet ett jag kan använda skulle det vara bra! ;D



Hehe, tackar! :3


Jag har skrivit ca ett halvt a4 papper nu (skriver allt på word) Hur långt vill ni ha det?

Ett halvt a4 räcker tack vi vill ju inte att historien tar slut FÖR snabbt.

Svärord: FLARG!! hehe tog mina favvokaraktärer och blandade bokstäverna. Ganska konstigt men bättre än inget.

Jag ska bara skriva liiite till och sen ska jag skriva klart en uppgift till skolan, men lugn det kommer idag!

YES!!