Annorlunda kärlek (Draco/Luna)[SV]

super duper awesome bevakar

Mwehehehe... Nu får ni ett superduperkort och ganska sådär uselt kapitel bara för att ni är så snälla x]Så kom ihåg att kommentera mina små kycklingar så får ni kapitel oftare >8D
-------------------
Luna småsprang för att hinna ikapp Hermione. 
"Vad ville han? Sa han något? Något elakt? Åh, Luna, bry dig inte om det. Han är bara en liten parasit..."
"Han bad om ursäkt", avbröt Luna. Reaktionen hos Hermione verkade konstigt nog bli värre än om Draco kallat henne för något öknamn.
"Han gjorde vad för något?" Utbrast hon. 
"Han var snäll och sa att han var ledsen." 
"Vad är det med den där idioten?" Muttrade Hermione. 
"Jag är ledsen Luna, men jag måste gå nu. Bry dig inte om vad Malfoy gör och kom ihåg att du alltid kan komma upp till Gryffindortornet och knacka på." Hermione stegade iväg.
Det här gjorde henne inte klok! Draco Malfoy var först övernaturligt snäll, sedan gick han fram och slog till henne, och sedan bad han om ursäkt och var uppriktigt ledsen. Och nu så verkade Hermione om möjligt ännu argare på honom. 
Ja, Luna gillade honom i alla fall. Han var snäll. Och ganska gullig. Hon hade aldrig tänkt så om någon kille förut. Hon hade varit för upptagen med att akta sig för narglar och smygspruttar. 

Draco kom ofta på sig själv med att tänka på Luna Lovegood. Pansy hade varit outhärdlig de närmaste veckorna, efter att han hade bett Luna om ursäkt. När hon tjatade och gnällde försökte han tänka på Lunas mjuka, drömmande röst. Han önskade att Luna var i Slytherin så att han kunde få se henne varenda dag.
En läxfri eftermiddag satt han ensam i Slytherins gröntonade sällskapsrum och tänkte. Ja, det var väl det han hade gjort den senaste tiden? Tänkt. 
Han ville så gärna prata med henne igen. Visserligen hade han sett henne i korridoren några gånger och lett mot henne, men det ledde ingen vart. 
Han reste sig upp ur soffan och gick ut ut rummet. Korridoren var rätt tom, lektionerna hade slutat för dagen och de flesta var antingen i sina uppehållsrum eller utomhus med tanke på det fina vädret. Han bestämde sig för att gå ut. Luna kändes som en utemänniska. 
Där satt några förstaårselever från Ravenclaw. Där var Parvati och Lavender. Millicent Bulstrode. Terry Boot. Och där var Luna. En bit från de andra, sittandes på marken med en silvergrå katt bredvid sig. 
"Hej..." Varför lät han alltid som en idiot när han pratade med henne?
Luna tittade upp och log.
"Hej Draco." 
"Har du något emot att jag sätter mig ner?" 
"Nej, men vi kanske borde gå någon annanstans, jag sitter på den enda smygspruttsfria platsen här." Luna skuttade upp och gick iväg med Draco i släptåg. Hon slog sig ner vid ett stort träd med skrovlig bark några hundra meter längre bort. Han satte sig ner bredvid henne.
"Det var väldigt snällt att du hjälpte mig den där gången, Draco", sa Luna och tittade på den blonde slytherinaren. 
"Det... Du behöver inte tacka mig. Pansy är dum i huvudet. Och jag också." Fick Draco fram och begravde ansiktet i händerna.
"Du är inte dum i huvudet. Du måste bara tänka på dina val. Jag tycker om dig." Dracos hjärta hoppade över ett slag. Hon tyckte om honom.
"Jag gillar dig, Luna. Väldigt mycket." Och utan att tänka böjde han sig fram och kysste henne på kinden.

Åhh vad bra!

Rowling, vad gulligt!

Första kapitlet var iaf jättebra och otroligt bra skrivet! Läser resten om en stund..♥

så bra

naw!

Awwie så himla gulligt :'

Känn dig iaktagen O.O (*Bevakar*)

Jättebra!!