Rose Weasley's första år på Hogwarts

Det är lungt.Vila du.

Jätte bra kapitel ett av dem bästa tycker jag (fast egentligen är alla kapitel bäst)

å, det betyder jättemycket när du säger så ♥

Men,det är ju så!!

^_^

Kapitel. 10

Vi satt på tåget på väg till London. Jag, Al, Evangeline och trots min ovilja; Terrance och hans kompis Peter som också gick med oss i Gryffindor.
Vi hade suttit i våran kupé i undefär fem minuter när jag såg Scorpius utanför kupédörren. Han stannade upp och log lite när han såg mig, men när han fick syn på Terrance gick han snabbt vidare genom tåget. Jag kunde inte hjälpa att tycka synd om honom. Jag ville göra något för honom, men jag visste bara inte vad. Jag bestämde mig för att jag skulle fråga mamma när jag kom hem. Pappa var också ett alternativ, men jag tror inte det vore så smart att prata med honom om Scorpius.
Terrance och Peter hade gått ut för att hinna ifatt lunchvagnen. Då tog Al sin chans att säga något.
"Rose, jag hoppas att du inte tar illa upp nu..." sade han och såg ytterst tveksam ut. "Men vi killar i våran sovsal har ju snackat lite och så på kvällarna och...Terrance kan inte sluta prata om dig. Han tycker du är söt." Det såg nästan ut som att Al ångrade vad han hade sagt. Mina kinder hettade till, men det var inte för att jag var smickrad. Jag kunde bara inte tänka mig ifall Terrance och jag skulle bli tillsammans. Jag skulle hellre gå ut med en sprängstjärtsskrabba...
"Jaha" sade jag bara och ryckte på axlarna.
"Du tar inte illa upp då?" frågade Al.
"Nej, varför skulle jag det? Men jag måste ändå medge att jag är lite äcklad" sade jag.
"Hur kan du vara det?" utbrast Evangeline. "Han är ju jättesnygg, ni skulle bli jättebra tillsammans!"
"Men jag tycker ju inte ens om honom!" sade jag.
"Nej, men i alla fall" sade Evangeline och sjönk tillbaka ner i sätet. Terrance och Peter kom nu in tillbaka. Terrance satte sig bredvid mig och Peter bredvid Al. Jag ansträngde mig för att så diskret som möjligt flytta några centimeter åt gången från Terrance.

När vi kom fram vid King's Cross så kunde jag se mamma, pappa och Hugo från fönstret. De vinkade glatt åt mig och jag vinkade tillbaka. Vi klev av och innan han begav sig av så sade Terrance; "Vi ses då, Rose" och blinkade åt mig. Jag mådde lite illa...
"Vem vad det?" var det första pappa frågade mig och blängde bort mot Terrance.
"Äh, jag berättar sen" sade jag. "Hejdå Evangeline" sade jag och kramade om henne innan hon gick bort till sina föräldrar och följde med dem genom spärren. Jag, mamma, pappa och Hugo gick ut tillsammans med Al, James, Lily, Harry och Ginny.
"Vi ses på juldagen då" sade vi och sedan begav vi oss åt varsitt hem.
Pappa körde bilen hem och det gick ganska bra. Han hade ju fått körkort och jag var faktiskt väldigt stolt över honom. Mamma hade redan middagen färdig åt oss och vi satt och åt när vi kom hem.
När pappa hade gått ifrån bordet och Hugo gått upp på sitt rum, så tog jag min chans.
"Mamma, kan jag prata med dig om en sak?"
"Visst gumman, vad vill du prata om?"
"Jo, du vet, Scorpius Malfoy?"
"Ja."
"Jo, när vi åkte till Hogwarts, så frågade han om han fick sitta med oss i kupén och det fick han."
"Ja, men vad trevligt då."
"Ja, han hamnade i Slytherin. Sen har vi stött på honom ibland i korridorerna och så och då har han varit väldigt blyg hela tiden. Sen så är det Terrance MacLaggen -"
"MacLaggen?"
"Ja, jag vet, det är hans son, han började med oss och är också i Gryffindor. I alla fall, så igår kväll när vi var på väg för att äta, så råkade Scorpius gå in i mig och då hade Terrance tvingat honom att säga förlåt och att han skulle slå honom om han inte gjorde det."
"Men, då!"
"Ja, så Scorpius sade förlåt, men jag visste ju att det inte var med mening och jag sade det till Terrance, men han lyssnade inte på mig. Han har sagt taskiga saker om Scorpius ända sedan vi började. Sen på tåget så sade Al att Terrance hade sagt att han tyckte jag var söt..."
"Vem tyckte du var söt?" Det var pappa som kom in. Han hade förstås reagerat.
"Han som sade ´vi ses då, Rose´ men du kan vara lugn pappa, han är en arrogant, självgod tölp."
"Han är Cormacs son" sade mamma och pappas öron blev plötsligt illröda.
"Jaså, MacLaggen." Han betonade "MacLaggen" och det märktes att han inte gillade honom alls.
"Jo, i alla fall" forstatte jag, "så vill jag göra något så inte Scorpius ska känna sig ensam eller ledsen, för han brukar alltid ses ensam, både vid lunchen och när vi möter honom utanför lektionerna och han säger inte mycket heller."
"Vänta nu" sade pappa. "Menar du Malfoy?"
"Ja, Malfoy, men Scorpius verkar inte taskig alls, som jag sade, han säger typ inget alls oc verkar jätteblyg."
"Jag tycker du och Al kan prata med honom" sade mamma. "Ni kan ju prata lite på rasterna och så och sen kanske vid lunchen också skulle ni ju kunna sitta tillsammans?"
"Men mamma, Gryffindorare och Slytherinare går inte ihop."
"Det är inte poängen, det finns hur många som helst på skolan som är kompisar med personer i andra elevhem, eller hur?"
"Jo, det är sant."
"Ja, så jag tycker ni gör så. Men nu är det ju jullov, så tänk inte mer på det."
Men jag kunde inte sluta tänka på det.

Ny läsare här, som vill ha meeeeeeer!!!!!!!

jättebra

Kapitel. 11

Julen hade varit hur kul som helst. Lite stökigt kanske med anke på storleken på våran familj, men det är just det som gör det kul.
Men nu var det dags att bege sig tillbaka till Hogwarts. Det skulle bli skönt att komma tillbaka faktiskt. Mina kusiner tycker förstås att jag är knäpp, men så är det bara.
"Evangeline!" Jag ropade åt min kompis och vinkade hejvilt åt henne. Hon såg mig och vi sprang in i varandra och kramades. "Jag har saknat dig!"
"Jag har saknat dig med!" sade hon.
"Kom, vi skyndar oss, så vi får en bra kupé."
"Okej, ska bara säga hjdå till mamma och pappa."
"Jag med." Jag gick tillbaka till mina föräldrar som log mot mig.
"Din vän verkar trevlig. Evangeline var det, va?" frågade mamma.
"Ja, precis" sade jag och kramade om henne. "Hejdå, jag kommer sakna er. Jag ska försöka göra som du sade mamma, och prata lite med Scorpius."
"Det gör du rätt i" sade mamma och pussade mi på kinden innan pappa fick min avskedskram.
"Var en skötsam tjej nu, okej?"
"Det är jag väl alltid" sade jag. "Hejdå lillebrorsan." Jag rufsade om honom i håret och han började genast släta till det. "Jag kommer sakna dig."
"Jag kommer inte sakna dig i alla fall!"
"Det vet jag redan." Jag var på väg attgå på tåget och jag vinkade åt dem och jag vinkade till Harry, Ginny och Lily som just tagit farväl av Al och James.
"Vi ses!" sade Al innan han följde med mig och Evangeline på tåget.
Vi hittade en kupé, men vi blev inte störda och det kom varken någon Terrance eller Scorpius under hela resan till skolan. Jag vet inte varför, men jag fick en konstig känsla i magen som kändes som oro.
Vi steg av vid Hogsmeade stationen och begav oss iväg till vagnarna.
"Det är testraler som kör de där" sade Al. "Pappa berättade om dem."
"Det är väl inget som drar dem?" konstaterade Evangeline.
"Det är för att du inte ser dem" sade jag. "Testraler kan bara ses av de som sett någon dö. De flesta tror att testraler är mörkrets varelser för att man förr i tiden förknippade dem med otur -"
"- Snälla, håll inte något föredrag!" sade Al. "Terminen har inte ens offeciellt börjat än!"
"Ja, ja, jag ska vara tyst" sade jag när vi steg in i en kärra. Inte förrän vi hade satt oss, märkte jag att Scorpius satt bredvid mig. "Men hej Scorpius" sade jag vänligt och log. "Hur är det? Hade du en bra jul?"
"Öh, jadå, jättebra" sade han och tittade ner i sitt knä.
"Vad bra då" sade jag. "Vi hade en bra jul också."
"Om man inte blir avundsjuk för att ens bror fick en helt egen kvast" abröt Al och såg lite trumpen ut. Jag visste att Al var avundsjuk på James, det skulle jag också varit om jag var han.
"Jag fick en egen kvast när jag fyllde år" sade Scorpius lite tyst.
"Vad kul!" sade jag. "Ska du gå på uttagningen nästa termin? Vi börjar ju andra årskursen då. Har du spelat quidditch förut?"
"Nja, bara flugit och kastat lite med pappa hemma på gården. Men det är kul, så jag går nog på uttagningen då, men det är väl ingen som vill ha mig med antar jag."
"Det kan du inte vara säker på" sade jag. Evangeline satt bara tyst och synade Scorpius då och då. Jag antog att hon valde att följa Terrance exempel.
Vi kom fram vid slottet och vi gick och tog våra platser vid repektive bord i Stora salen.
"Flytta på dig Weasley!" Det var Mikaela som trängde sig förbi mig. Hon hann ifatt Scorpius och satte sig med honom vid Slytherinbordet.
"Å, jag ska nog ge henne en dag" sade jag.
"Det är klart, du kommer slå henne på vartenda prov" sade Al och log för sig själv.
"Jag menade inte så" sade jag och vi satte oss ner vid Gryffindorbordet.

Den här delen slutar inte så bra, men jag har lite problem med att få det sluta bra just här XD

mer

Super bra.