Att aldrig få se Hogwarts

Japp, vi väntar...

Nu är jag hemma igen och ska fortsätta skriva!!

YAY!!

Jippie!!!

Hurra!

Kul =DDD
Mitt tålamod håller på att ta slut. Ehehehe

FORTSÄTT!

Ledsen att det inte kom något igår, men jag han inte skriva färdigt. Idag blir jag säkert färdig, men jag kan inte lova något. Och tack igen för alla fina kommentarer, jag blir jätteglad!!
_____________________________________________________

Jag är ledsen att jag inte har skrivit något på jättelänge, men NU kommer nästa kapitel!
_____________________________________________________
Kapitel 4

Argus brev kom inte under hela juli. Inte i Augusti heller. Han blev mer och mer orolig. Sista dagen i Augusti hade han så ont i magen att han knappt orkade gå upp ur sängen. Hans mamma kom in och satte sig på en stol i Argus rum.
”Jag förstår att det här inte känns kul. Men jag är säker på att det ordnar sig.”, sa hon, men det märktes tydligt att hon inte var säker på det alls.
”Ugglan kanske flög fel?”, sa hon hoppfullt. ”Har jag berättat om när mitt brev kom sent, för att ugglan hade flugit in i ett träd? Det var bara två dagar, men...”. Hon tystnade när hon såg Argus sorgsna min.
”Jag lovar att skicka ett brev till skolan imorgon.”, viskade hon och fick till ett litet leende. Sedan reste hon sig upp.
”Jag ropar när frukosten är klar!”, sa hon och gick ner till köket.

Argus kunde bara peta i sig en liten bit rostat bröd vid frukosten. Hans föräldrar kastade oroliga blickar på honom hela tiden. Men han mådde illa. Om inte brevet kom idag skulle han aldrig få börja på Hogwarts. Och chansen att det kom var alldeles för liten. Hade allt varit som vanligt hade brevet kommit för länge sedan. Han hade hunnit åka till Diagongränden och handla in alla skolsaker. Just nu skulle han kanske sitta hoppfullt och vänta på morgondagen med näsan över en skolbok?

Hela dagen gick Argus fram och tillbaka i vardagsrummet och tuggade nervöst på tröjärmen. Hans mamma fick säga till honom flera gånger.
”Om du nu börjar på Hogwarts vill du väl inte ha med dig trasiga tröjor??”, frågade hon irriterat.
Argus var så spänd att han inte märkte vad han gjorde. Plötsligt upptäckte han sig själv med att banka sig i huvudet med en stekpanna. När hans pappa kom in i rummet fick han tillbaka medvetandet och slutade snabbt. Hans pappa verkade vara minst lika nervös som Argus. Han stannade mitt i rummet och tittade konstigt på stekpannan.

När Argus vaknade morgonen den första September ville han bara dö. Han väntade några minuter innan han gick upp. Han tittade ut genom fönstret. Solen höll på att gå upp, och det var en otroligt fin dag. Tänk om brevet skulle komma. Då skulle det här bli den absolut bästa dagen i Argus liv! Han gick ner för trappan. På köksbordet låg ett halvskrivet brev. Han tog upp det och började läsa.

Goddag Mr Dumbledore!

Hoppas du trivs som ny rektor.
Min son är 11 år och ska börja på Hogwarts idag. Problemet är bara att det inte har kommit något brev. Både jag och min man kommer från gamla renblodiga trollkarlssläkter, och man kan ju inte tänka sig något annat än att han också är trollkarl.
Ett annat problem är att han aldrig har gjort något magiskt. Vi har varit oroliga ända sedan han fyllde 8, men alltid lugnat oss med att det är långt kvar till den här dagen. Alla vet ju vad som händer med ynkar som...

Och där slutade brevet. Argus undrade över den sista meningen. Hur slutade den? Han hann inte tänka förrän hans mamma kom in i köket. Han släppe snabbt brevet som långsamt svävade ner mot golvet.
”Det där får du inte läsa!!!”, sa hon upprört och tog snabbt upp brevet.
Hon började göra lunch. Utan magi!
”Mamma, varför använder du inte trollstaven, som du brukar göra?”, frågade Argus försiktigt.
”Strunta i det du!”, fräste hon till svar. Argus lämnade köket.

När klockan var 5 minuter i 11 satt familjen och åt lunch. Argus var då nervös att det kändes som att huvudet skulle spricka. Chansen att brevet skulle komma nu var minimal. Han petade lite i maten.
”Ska du inte äta lite, gubben?”, försökte hans föräldrar. Men han bara skakade på huvudet. Det sista han ville göra nu var att äta.
Tiden gick. Alla tre kastade hela tiden oroliga blickar på klockan. Det var en minut kvar. 59 sekunder, 58 sekunder.... (Argus kunde knappt andas.) 44 sekunder, 43 sekunder, 42 sekunder... (Hans mamma såg helt panikslagen ut.) 27 sekunder, 26 sekunder... (Hans pappa höll så hårt i vattenglaset att det sprack.) 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1...
Klockan slog 11. Argus trodde att han skulle dö. Hogwartsexpressen hade åkt.

Super! ♥
Undrar vad som händer med Irma... LÄNGTAR!

Jag älskar det där med "Plötsligt upptäckte han sig själv med att banka sig i huvudet med en stekpanna" xD

Gillar också det! xD
Och, jag vet faktiskt inte vad som händer med Irma. Det får vi se...